Månskensregn |
Det är inte så långt hem från mig till dig
Skog, byggnader, och ingen av dom har betydelse längre
Vi skulle ha åkt tusen mil till i en evig cirkel
Våra blickar inbjuder regn, men det är så långt bakom oss
Vi bara föll och föll, längre, och vi tog oss aldrig upp
Och du är så tyst, så tyst, men det gör inget
Våra missplacerade blickar och trevande försök att
komma varandra närmare är nog; du har redan sagt allt du kan
Och jag älskar dig med
|
| Kommentarer | | martobicat - 7 okt 13 - 21:44 | | Fint!!! |
|
|
|
