Tjejen jag pratar om |
Jag talar för ören som inte vet
Ser på när kinder rinner
Och när hon ser är det jag som försvinner
Om hon är som mig är en sanning öm
Hjärtat kan ingen se fast kärleken är en rand
Där hittar du sorgen penslad
Flickan har alltid varit pryd o orörd, ifrån en värld som löd;
” Uppfostran under de kvickas förstånd ”
Hon kan vara allting jag längtat efter
Så stillsam av vad jag sett
Men när läpparna väl ger med sig
Då är hon en skönhet med de klokas etikett.
|
|
|
|
