Tre gånger har jag sett döden. |
Har aldrig varit på begravning, för jag tror inte att varken liv eller död påverkas av vem som saknar vem i efterhand. Lika oviktigt som att sakna i förhand. Kanske finns det varken för eller efter; bara en hand, och långsamt glider den ur alla människors grepp.
-
Två år, kanske yngre, såg på världen som skuggor, ljus och hemligheter där emellan. Jag hade handlat med farmor, det här har jag fått berättat för mig. Jag hade fått en rosa traktor som saknade batterier men vi skulle ladda den när vi kom hem. Det här har jag fått berättat för mig, också. Farfar hade alltid haft en självmordssjäl och klart man gör det som måste göras tids nog. Gud skapade universum, Hitler dödade judar och farfar sköt sig själv på fyllan. I hallen, vi möttes av hoppet om att saker kunde bli som förr när ytterdörr öppnades. Det här minns jag själv, ingen pratar om det längre. Farmor drog mig baklänges i luvan, stängde dörren och vi lämnade farfar med insikten av att det som varit aldrig kan hålla jämna steg med det som är.
-
Det var blåbärshänder eller så frös hon, mer komplicerad än så behöver inte ett brustet hjärta se ut från utsidan. Hon hade glömt sin jacka på morgonen, trodde jag, när badrummet lös tänkte jag att hon var tidig tillbaka för att hämta den. Låg på golvet, klädd i nakenhet från natten innan. Jag vet fortfarande inte om det var med flit eller inte, överdos.Visst fanns det något skört över henne, men visst finns det något skört över alla, visst är det svårt att skilja på trött och förstörd? Vi hade gömt oss i drogerna, umgicks aldrig annars, är inte säker på om det var positivt eller negativt. Antagligen det senare, med facit i hand. Negativt för mig men positivt för henne, hoppas jag. Jag hoppas att hon äntligen fick lämna något tungt ifrån sig. Varannan helg sågs vi och varannan gång hade hon mens och kände sig för äcklig för att knulla. Ibland gjorde vi det ändå. Det är bland det vackraste jag gjort.
-
I ungefär tio minuter fortsätter hjärnaktiviteten även när allt annat i kroppen stängts av. Det här ögonblicken, mellan levande och död, är inte långt ifrån en dröm. I drömmar passerar ingen tid, det finns bara ett konstant nu och nuet varar för evigt. Allt i drömmen existerar för drömmaren varken mer eller mindre än det vakna livet. Så öppnar vi ögonen på morgonen och något inom oss dör. Jag tänker mig att de sista tio minuterna är ungefär detsamma, ett evigt nu. Det tjänar ingenting till, att skilja mellan att sluta drömma och att sluta leva. Något som funnits försvinner. Det tjänar ingenting till för det är omöjligt.
-
Jag körde från Kalmar norrut, bilen framför mig kastade sig ohämmat in i räcket längs vägen, kraschade som ett stridsflygplan. Fyra personer satt kvar, en äldre man som jag kallade för Pappa hade förvandlats till ett stort och trasigt förlåt. Förlåt barn för att jag låter er se mig såhär. Det kvävda flåsandet från familjen i bilen drunknade i flåset av eld. När ambulansen kom höll de finger mot nacke, stängde ögonen. Jag hade aldrig kunnat hitta en nacke på Pappas Picasso-kropp med glasbitar genom huvudet. De klippte taket av bilen och plockade köttbitar ur konservburk. En av fem är väl inte så farligt tänkte jag, kunde varit värre.
-
Om hjärnan utan förvarning slås i kras med sådan kraft att allting slocknar direkt, antar jag att döden inte blir detsamma som för hos den som dör i sömnen. Eller drunknar, eller brinner upp.
I slutändan handlar det såklart bara om ett drömstadie mer eller mindre. Jag vet inte ens om jag drömmer nu, om jag är levande eller död, om jag nyss blev skjuten och ser mitt liv passera revy.
|
| Kommentarer | | nattblick - 9 sep 14 - 10:31 | | Jag började gråta när jag läste den, eftersom du skriver så vackert, så skört och beskriver allt så obeskrivligt bra <3 Nu måste jag läsa fler verk av dig genast!! | | Freaket_93 - 25 sep 13 - 03:02 | Jag fastnar. Som vanligt.
"Det var blåbärshänder eller så frös hon, mer komplicerad än så behöver inte ett brustet hjärta se ut från utsidan." Gick rakt in dessutom. | | glasbit - 25 sep 13 - 00:26 | | Du skriver som ingen annan. |
|
|
|
