Rädsla |
Natten lyste blå mot min kind
Jag såg skepnader av män
Långa, korta, tjocka, smala
Alla var de män
Rädslan väcktes upp från livet
Jag bad till gudarna att få slippa se dig
Du som förstörde min dag
Du som trasslade ihop mig till en trasdocka
Om jag såg dig skulle min värld brusas upp som en treo
Allt skulle bli dimmigt och otydligt
Varje gång en timme blir till, blir jag rädd
Rädd för att den riktiga världen ska träda fram
Den världen är något jag inte kan styra över
Mitt hjärta skulle ta över och känslorna skulle börja prata
Jag vill inte att den dörren ska öppnas
Min hjärna är rädd för att bli en svag människa
Människan är ett djur
Svaga djur förlorar striden mot den riktiga världen
Därför ber jag till Gudarna varje kväll
När natten lyser blå mot min kind
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | flufffins - 19 aug 13 - 02:04- Betyg:  | | Fin! |
|
|
|
