TILL ELLA: DET SISTA BREVET (äkta) |
Det är nu augusti, det är snart höst; årets söndag. Och hösten kan inte hålla käften, den maler på om dig och om mig och om oss.
-
"the second winter without you
the second spring is coming soon
I melt away with the last snow
wondering why I had to go"
-
Jag insåg nyligen, i duschen, hur vi spelade Rue des Cascades i din källare, du sjöng och jag minns att det lät väldigt bra. Det här skrämde mig, för jag vet att man inte kan minnas något utan att först ha glömt bort det. Och jag skriver det här med gråten i halsen, att jag trots mina löften till mig själv har glömt scener av dig. Vår korta historia blir allt suddigare, Ella, snart omöjlig att urskilja.
-
Gråter aldrig. Inte när mormor fick cancer, inte när pappa gifte om sig utan att berätta, inte när jag fick höra att jag alltid skulle vara sjuk. Men jag grät då, där, i duschen. Jag grät för att jag inte visste vem jag skulle bli utan dig. Jag blev överväldigad av möjligheten att jag faktiskt kan gå vidare, vare sig jag vill eller tror det. Vem kan jag bli? Vad kan jag uppnå. Hur fyller jag något som urholkat mig tills bara ett tunt lager hud återstår. Kan jag någonsin bli kär igen? Jag vet att jag kan bli förälskad, men kommer jag bli kär igen, som då, som jag tror att jag är nu?
-
Jag vet inte. Det här är för stort för mig, för svårt. Jag förstår hur universum fungerar, jag kan räkna på regnet, men jag har inte nog med ord för att förklara hur jag känner.
-
Hur känner jag. Explosion under kupade händer. Du kommer träffa så många människor, du är definitionen av L I V, och jag är verkligen glad för din skull. Det känns inte mer än rättvist, att du får vad jag inte kan få. Världen är fantastisk.
-
Världen är verkligen fantastisk, är den inte? Livet också, fullt av sådant som är vackert. Utan livet hade man varit död.
-
Men det här är ingenting för mig. Jag är inte intresserad. Ingen människa på jorden kommer att känna vad jag redan fått känna. Har helt enkelt tömt livet på innehåll alldeles för fort. Det har varit en fantastisk resa, väldigt svår, men jag är glad att jag fick åka.
-
Förlåt för allting, Ella. Jag vill avsluta med att jag alltid kommer svara om du hör av dig, om jag har möjlighet, om jag inte är död. Skönt, kanske. Skönt för mig och dig, fast mest mig. Så ofattbart skönt, att få vila, kan du tänka dig det? Att få andas ut.
-
Jag tror att det här är en dröm. När vi dör, så vaknar någonting annat, och allt det här förvandlas till ett flimrande minne, omöjligt att sätta ord på vad som hänt.
-
Jag vill avsluta med att jag älskar dig, det vet jag.
-
Om inte det här är att älska, så har aldrig någon älskat.
/
Din, Per Erik
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | blindsided - 7 okt 13 - 22:00 | | helt fantastiskt, fick rysningar i hela kroppen | solnea - 24 sep 13 - 13:15- Betyg:  | | Ååhh, underbart gripande |
|
|
|
