Sanningen |
Jag hade precis fyllt 11 när jag såg dig
för första gången.
Jag blev kär i dig direkt, ni vet en
sån där fjantig kärlek, när man nästan kan
bli kär i vem som helst, men du var speciell redan då.
Jag minns att jag frågade chans på dig och du
svarade "nej, men kanske en annan gång".
Vi gled ifrån varandra.
4 år senare fick vi kontakt igen på grund av
gemensamma vänner, jag var 15 år då.
Vi började umgås varje dag eftersom vi hade samma
vänner, alla var less på skolan, vi ogilla väldigt mycket
tillsammans, under den tiden byggde vi upp en
väldigt nära relation.
Vi tyckte samma, vi hade samma humor, vi var ett.
Du och jag var allt som existerade för mig.
Du var allt jag tänkte på, den enda jag vill vara nära.
1 år senare flyttade du ifrån mig.
Jag blev krossad, mycket annat hände mellan dig och mig
och med bara mig, som drev mig till en depression.
Det är 4 år sen du och jag fick en bra kontakt
och fortfarande kan jag känna att du är den enda.
Jag har varit intresserad av endel andra killar,
börjat tycka om dom men, du har fortfarande stannat
kvar i mina tankar.
Kan nästan inte förstå att så många år har passerat,
men fortfarande kan jag känna samma känslor för dig
som jag känt för flera år sedan.
Du borde vara min själsfrände.
Jag saknar dig och hoppas att du kommer tillbaka,
även om jag säger annat.
|
| Kommentarer | | _ily_ - 17 jul 13 - 23:44 | | lider med dig isåfall..den är hemsk! | | GultNagellack - 9 jul 13 - 12:54 | | vet känslan |
|
|
|
