De ord jag inte vågar säga dig |
Om du bara visste
hur rädd jag är
att såra dig, att skada dig
Om du bara visste
hur rädd jag är
att göra dig illa av misstag
Om du bara visste
hur rädd jag varit
att inte räcka till igen
Att inte duga mer,
att kastas bort,
som en trasig vante
Eller bli tagen för given
Som en utsliten vante
lämnad i snön
Som tjänat sitt syfte
Vi bär alla våra rädslor
Vi bär alla våra ärr
Och jag är den första att säga
att man ska våga möta dem
se rädslan i vitögat
och kämpa
Och det sägs att få verkligen lever
som dem lär
När det gäller kärlek
har jag ofta tagit till flykt
känt mig fångad,
En fågel i en guldbur.
Men inte nu,
jag är inte vingklippt mer
Och jag vill inte låta rädslan
hålla mig fången
Jag har mina ärr,
mina brister och min skräck
Men jag har också vackra sidor;
Ett hjärta fullt
med villkorslös kärlek
Och det är inte min rädsla för att inte räcka till
som håller mig borta nu,
För jag tror att jag nu
äntligen
kan bli älskad av någon
Inte trots mina ärr
utan därför att dem finns
Det är ju dem
som skapat den människa
som skriver dessa ord
Jag är rädd
för att säga för mycket
För att visa för lite
för att inte räcka till
Och trots att jag inte vill vilja
vill jag så gärna
För trots att jag inte vill hoppas
har hoppet börjat gro
Om du bara visste
hur rädd jag är
att såra dig, att skada dig
Om du bara visste
hur rädd jag är
för att mina drömmar ska styra dig och dina beslut
när jag inget annat önskar
än att vi ska dela dem
|
| Kommentarer | | SimbaGurlx - 13 jun 13 - 01:20 | så himmla fint skrivit :)
man kände verkligen igen sig! :) | | martobicat - 12 jun 13 - 02:46 | | Så fint! |
|
|
|
