The Forbidden Kiss -6- Blodbesök |
Kort del, men ;P
Så trevlig läsning och lämna gärna en lite kommentar vad ni tycker <3
-- Blod besöket ---
Vi satt i soffan, alla satt i soffan. Tjejerna blev helt, eh ja påverkade. Spike skrattade åt Kyles irriterade uppsyn ju mer hon klängde på honom. Hon var mörkhårig, bortsätt från hennes oförskämda kompis som var ljus. Dock hade Spike skrämt upp den ljushåriga för hon klängde inte på honom. Grabben drog Raija till sitt knä. Hon bara satt där och skrattade med Spike. Men hon kastade några oroliga blickar på mig.
”Men sitt still”, sade Kyle och höll fast henne. Halvt hängandes över sig. Hon fnittrade bara och han suckade. Hotade Spike med en blick som inte gav någon effekt alls. Men när den mörkhåriga hade lugnat sig så var det slut på det roliga. Hon visste vad som väntade så hon flyttade undan håret från nacken. Det var lite pinsamt att titta på. Han var vid hennes nacke och det såg ut som om han luktade på henne, länge. Sedan kom det där ljudet igen – bästa beskrivning är ett kort, hårt väsande. Dock var det inte skrämmande den här gången. När jag märkte att han faktiskt bet henne tittade jag bort. Såg hur den ljushåriga reagerade när Kyle eh … åt. Men hon satt stilla. Spike himlade med ögonen och vinkade henne till sig. Hon såg, överlycklig ut? Jag sneglade på Raija, men hon visade inga tecken på att göra något. Spike gjorde så som Kyle hade gjort, eh ja typ luktade eller något. Jag kastade en blick på Kyle, men kontakten var inte bruten. Jag visste inte riktigt vart jag skulle lägga blicken utan lät den vandra lite istället.
”Raija?” hörde jag Kyle fråga. Jag tittade mellan dem. Hon skakade svagt på huvudet. Den mörkhåriga tjejen såg lite på tänd ut, eller drogad möjligtvis. Kanske både och. Men jag kom på mig själv genom att leta på hennes nacke. Ren, slät hud. Inget annat. Hörde ljudet på nytt, två gånger. Sneglade på Raija, kontakt. Men jag var fascinerad av det. Inget blod, inga märken. Men alla händelser, alla nyheter om offer med blodiga halsar?
”Hon sitter kvar”, sade Spike och tog sig loss från den ljushåriga, som inte ville bli lämnad. Men han gick ifrån henne. Såg dem piggare ut?
”Orolig?” frågade Raija. Han himlade med ögonen.
”Borde du vara, uppmärksamhet är det sista vi behöver”, svarade han. Hon ryckte på axlarna och reste sig upp. Grabben tog hennes arm. Hon hötte med fingret.
”Ajabaja, låt bli.” Och han släppte henne.
”Jag är nyfiken”, sade jag. Alla vände sig mot mig. ”På nyheter om … offer som har väldigt blodiga halsar och liknande.” Jag pekade på en av tjejerna. ”Hur?” Spike log.
”Vissa av oss, lämnar någon väldigt illa däran för att påminna om att vi existerar och för att folk ska tro att vi inte kan gömma oss”, svarade han. Den ljushåriga tjejen försökte dra ner honom i soffan. Han suckade och tog sig loss. ”Nej du”, sade han ner till henne. Hon gav en ledsen min. Han skakade på huvudet. ”Kommer inte att hända.” Hon satte sig med armarna i kors. ”Det jag menar är”, började han och tittade åter igen på mig. ”Vi läker de sår som bildas när vi biter någon. Och det är väldigt få som är villiga att spilla blod i onödan.”
”Varför ens göra det från början och inte bara istället förbli fantasi?” frågade jag. Han ryckte på axlarna.
”För att vi inte är fantasi.”
”Hon menar nog, att förbli gömda och inte jagade längre”, sade Kyle. Han verkade äldre … Vänta lite.
”Hur gamla är ni?” utbrast jag. Spike brast i skratt som fick sällskap av Kyle. Raija log.
”Du menar hur länge vi har varit vampyrer?” frågade hon. Jag nickade. ”Fem år, ungefär.” Spike kom fram för att klappa mig på axeln.
”Låt bli”, sade Raija. Han hindrade sig i sista sekunden. Skakade på händerna.
”A visst fan, sorry”, sade han och backade lite. Jag rynkade bara pannan, han skakade på huvudet som svar. Raija pekade mot ytterdörren.
”Alla tre, klockan är mycket. Gå hem.” De reste sig en aning besvikna, men försvann ut genom dörren. Som Spike låste för andra gången.
”Men, hur vet ni att dem inte berätta för någon?” frågade jag. Spike kisade mot mig.
”Sover hon ens?” frågade han Raija. Hon skrattade och satte sig bredvid mig.
”Det vet vi inte helt säkert. Men de skulle nog inte våga, de riskera inte livet eller sin plats som …” Hon hindrade sig.
”Blodgivare”, avslutade Kyle och gick ut till köket. Jag nickade sakta och slog ner blicken. Tystnade lade sig en stund. Spike satte sig i soffan med fötterna på bordet och en läsk i handen. Kyle försvann gud vet vart.
”Alltså, hur ofta kommer dem hit?” frågade jag. Spike satte drickan i halsen och skrattade.
”Hon kunde inte låta bli”, sade han och log mot mig. ”En gång i veckan”, sade han sedan. Tog en klunk ur burken, ställde den på bordet och satte sig med armarna mot låren. ”Kanske dags att försöka sova, det är ju faktiskt skola imorgon.” Raija reste sig.
”Kanske det.” Sedan så försvann hon också. Spike ryckte på axlarna och satte upp fötterna på bordet igen. Burken hotade att ramla. Tanken jag tänkte fick det att blixtra till i kroppen och jag tittade bort. Men kände hans blick.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 16 maj 13 - 19:27- Betyg:  | Så oerhört bra, helt perfekt skrivet också för den delen
Fortsätt gärna :). |
|
|
|
