The Forbidden Kiss -4- Myt eller Verklighet? |
Hos honom satt hon i soffan, Kyle var i köket och jag stod i dörröppningen. Hon skakade på huvudet.
”Inte, nej inte du”, mumlade hon. Skakade gång på gång på huvudet. Spike ställde ett glas med vatten på bordet och ställde sig bredvid mig.
”Varför?” frågade han.
”Du vet vilka de var, du vet vad de var ute efter”, sade jag och satte armarna i kors. Vätska. Jag vände ner blicken och såg hans tröja röd. Jag rynkade pannan, men han gick förbi mig. Satte sig bredvid Cazz som försökte tänka.
”Du har alltid ett silver armband, du var på stranden. Du är fan brun?!” Hon mötte min blick och började låta blicken vandra runt. Hennes sätt att hantera press, men hon fick syn på hans tröja.
”Herregud!” utbrast hon. Hon reste sig och pekade. ”Du du …” Han tittade ner, visade inte men han visste inte om skadan förens nu. Han slog ut med händerna och pekade på hennes axel. Hon tittade efter och fick syn på en skråma. Lätt blödande reva på vänstra axel. Hon flyttade linnet så hon fick se den. Men hennes blick hamnade ytterliga en gång på hans neddränkta tröja. Hon glömde för stunden och tog sig fram, försökte få syn på skadan som orsakade den mängden blod. Men han backade och skakade på huvudet.
”Bara en skråma”, sade han. Hon satte händerna på höfterna.
”Du, detta är en skråma. Det är fan inte det”, svarade hon och pekade. Jagade efter tröjan, i samma stund som hon fick se skadan tog han bort hennes hand. Hon stirrade. ”Herre jävla! Du måste ju … Du måste fixa!” Jag kunde inte låta bli, men jag skrattade åt henne.
”Cazz?” frågade jag. Hon mötte min blick. ”Titta igen …” Jag pekade. Spike där emot tyckte det var en dum idé. Men hon flyttade på tröjan, med rynkad panna som blev helt slät. Hon släppte den och backade. Pekade på tröjan.
”Den, d-den var där. Jag svär!” Jag log och nickade åt Spike. ”D-du är också … en-en …” Han nickade. Hon ställde sig fundersamt rakt. ”Det förklara hon i klassen och din irritation”, sade hon. Spike rynkade pannan, Kyle kom in och lade armarna i kors. Jag skrattade.
”Cazz, mår du bra?” Hon viftade undan mig och var helt i den tanken. ”Sade ju att hon är ett fan av Vampyrer.” Hon ryckte till och vände sig mot oss.
”Ah just det …” sade hon och kom på det uppenbara. Vi alla tre var Vampyrer.
Hennes blick förändrades, Spike skrattade och Kyle kollade förundrat på henne. Hon pekade på mig.
”Du Är en Vampyr”, sade hon och tog sig fram. Hon kisade mot mig. ”Då hade jag rätt! Jag hade rätt. Myterna och täckmantel. Ni försäkra er om bli lämnade ifred genom att skriva era egna myter!” Spike nickade.
”Hon är bra på det också”, sade han till mig.
”Ryze?” frågade hon.
”En gammal vän”, svarade jag och skrattade.
”Coolt”, sade hon. Spike tittade fundersamt på mig.
”Mår hon verkligen bra, jag hade förstått om hon sprang sin väg. Men ja här står hon”, sade han och lade armarna i kors. Hon pekade på oss.
”Det är mörkt … ute”, hon tystnade. Rynkade pannan.
”Litar du på mig?” frågade jag. Hon nickade sakta. Jag tittade på Spike och nickade. ”Nu!” Han stod framför henne och hon svalde. In kom det sista vi behövde, Jetro!
”Ah men titta vilken … hmm?” Han tittade mellan oss. ”Hon ser rädd ut, luktar rädd och skakar. Har Raija verkligen berättat?” Jag knuffade till honom, han for in i väggen. Jag väste.
”Försvinn!” Cazz gömde sig bakom Spike, han sneglade mot henne och suckade.
”Raija.” Jag nickade. Jetro fick en magspark, for ut med ryggen först. Hamnade på asfalten, hans kompanjoner samlades runt honom. Jag pekade neråt.
”Mina regler.” Sedan stängde Spike dörren och reglade den.
”Vad säg som att undvika problem under natten?” sade han och lämnade den, säkrad och ogenomtränglig … typ. Jag suckade och tog mig ut till köket. Spike flyttade på Cazz bort till fåtöljen.
”Jag vill veta mera”, sade hon plötsligt. Jag gick ut till dem. ”Hur ska jag kunna lita på er om ni inte berätta för mig?” frågade hon. Spike slog ut ena handen
”Hon har en poäng.” Jag suckade.
”På ett villkor, du får inte, aldrig någonsin använda det vi berätta. Endast de myter som finns”, sade Kyle och kom in till oss. Hon nickade.
”Vem skulle tro mig”, sade hon. Han nickade. ”Så ni kan vara ute i solen, som jag har fattat. Men hur är det med vitlök, vigvatten och korset?” Jag skakade på huvudet
”Myter”, svarade jag. ”Det är bara få som vet om hur man faktiskt skapar ett sådant så kallat fängelse och vi vill hålla det så.”
”Blod då?”
”Det behöver vi, men också vanlig mat.” Hon nickade och svalde, tog tag i sin axel. Kyle skrattade svagt road åt henne.
”Oroa dig inte, vi blir inte blint dragna av blod. Inte via lukt, smak eller synen”, sade han och log vänligt.
”Men vad stämmer då?” frågade hon försiktigt.
”Vi ha styrkan, synen, hörsel och det. Visst vi känner blodet, men det drar inte oss till sig. Snabbhet, jo snabbare än människor. Men inte hyper hastighet”, svarade Spike och ryckte på axlarna.
”Silver”, frågade hon och tittade på sina händer.
”Delvis myt”, svarade jag. Hon nickade och satte händerna mot huvudet. Spike suckade och kollade på klockan.
”Dags, Raija och Kyle ni går först”, sade han och satte armarna i kors. Jag nickade och brorsan följde med bort till kammaren.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | Fribergska - 23 nov 13 - 23:45- Betyg:  | | Jag började läsa mitt i, så nu får jag ju ta början, å den blir bara bättre ;) | mizzkitty - 13 maj 13 - 15:33- Betyg:  | Riktigt bra, fortsätt så :). Hoppas nästa del ligger ute
snart. |
|
|
|
