vanligt SOmmarlov Kap 6 - 3 |
sista delen ur kap 6
---
Men Tony svarade inte så Frank blev väldigt glad. Jag vet inte varför, men det blev han. Han gick mot mig och tog i mina handleder.
"Släpp", fräste jag och drog bort mina händer. Jag gillade inte att han rörde mig.
"Hon kommer att få reda på det, men inte ännu", sade Tony plötsligt.
"Hon är inte redo", lade han till. Okej, nu gjorde han mig nyfiken.
"Vad menar du?" frågade Frank innan jag hann och kollade mot mig.
"Hon har varit med om mycket. Så det får vänta", svarade han och till min förvåning så nickade Frank.
"Jag vet en perfekt sak för det", började Frank och gick mot mig.
"Jag bryr mig inte vad du tycker. Och en sak till", sade jag och gick mot honom.
”Vad?" Han såg förväntansfull ut.
"Låt. Mig. Vara", svarade jag och gick ifrån honom. En stunds tystnad, en irriterande tystnad.
"Jag är inte färdig med dig ännu. Vi ses senare", sade han till Tony och han gick otroligt nog ut, men när han kollade på Tony, så log han överlägset.
När han hade gått satte sig Tony på sängen bakom mig. Jag vände mig mot honom. Han var på dåligt humör.
"Hur mår du?" frågade han och kollade upp mot mig.
"Jag mår bra. Och du?"
"Bra. Kom, sätt dig ner", sade han och klappade på sängen bredvid sig.
"Det är okej, jag står upp", svarade jag försiktigt och han suckade.
"Ge dig. Sätt dig ner", sade han och jag såg att han var arg. Men inte på mig. Jag ville inte reta upp honom mera, och jag ville inte sätta mig ner heller.
För dikterna var kvar i mitt huvud. Flera dog för att skada mig. Så jag ville inte ha en för bra relation med honom. Han kunde bli skadad om vi sågs ihop för mycket. Det är inget jag ville. Enligt dikten "Ännu flera män, kommer ge henne mera smärta. Genom att ta ännu en vän, ifrån hennes nya hjärta". Jag ville inte ta någon risk.
"Vad menar Frank med att, vi ses senare", frågade jag och försökte byta ämne. Han suckade på nytt.
"Jag berättar det en annan dag. Du behöver inte stå upp", svarade han men glömde inte vad vi egentligen pratade om.
"Jag vet."
"Men varför sätter du dig inte ner då?"
"Du verka på dåligt humör. Så jag vill inte vara i vägen", svarade jag och gick mot dörren. Han följde efter.
När jag satte handen på handtaget så lutade han sig nonchalant mot dörren.
"Vart ska du?" svarade han och lät lite road.
"Jag tänkte gå ut."
Han skrattade och lät på bättre humör. Han tog med sig mig och han satte sig ner, och drog ner mig också.
"Varför ska du sticka? Säg bara som det är.”
"Du är arg."
"Men inte på dig", svarade han och lade ena armen om mina axlar. Jag tog ett andetag för att säga emot
"Men lättretlig", sade jag och reste mig. Jag gick mot dörren igen men kom inte så långt. Tony tog tag i min handled.
"Reta inte upp mig då", svarade han och drog ner mig igen.
"Därför tänkte jag gå ut."
Jag var på väg upp igen men Tony lade bara armen om mig så jag kom inte så långt.
"Du är envis", sade han bara.
Efter en stunds tystnade blev jag faktiskt trött. Tony mumlade något.
"Vad sade du?"
"Inget", svarade han och släppte mig för att kunna lägga sig ner på sängen.
"Vad tänker du på?" frågade jag istället. Men ångrade mig när han svarade.
"Jag funderar bara på en sak. Jag undrar om du vill bli min flickvän?"
Och så gick det med att hålla honom på avstånd. Jag gapade. Han frågade chans på mig. Han skrattade och hävde sig upp till sittande ställning. Jag stängde min mun. Jag ville, för jag gillade verkligen honom. Men jag ville inte, för att han skulle bli skadad. Han skulle nog se om jag ljög så ...
"Jag vill men ... det med dikten."
"Vad är det med dikten?"
"Enligt den är någon ute efter mig och dödar mina vänner för att skada mig. Om de får reda på att jag har en pojkvän, kommer de att försöka döda ..."
Han kysste mig och jag kom av mig. Jag besvarade den, men kunde inte släppa tanken. Om de får reda om min pojkvän så kommer de att döda honom för det kommer att skada mig ännu mera. Men varför vill dessa ... människor skada mig? Dessutom sorgen efter Elvira är ett lite svart håll i hjärtat av tomhet och ren sorg. Ett hav av sorg. Men om han dog skulle de havet bli större och till slut skulle jag drunkna i det. Och jag kan inte andas under vatten. Med andra ord skulle de ta koll på mig. Inne ifrån och ut.
Han avslutade kyssen. Omedveten om mina tankar.
"Du behöver sova", sade han och lade sig ner igen. Det gjorde jag också, det var då jag märkte att jag låg ytterst.
"Vad det bara det som krävdes för att du skulle låta mig ligga ytterst. En kyss. Det borde jag göra oftare", sade jag och han skrattade.
"Tyvärr. Men du kan ju gärna försöka", svarade han och petade till lys-knappen för taklampan med foten så det blev mörkt.
Han lade ena armen om mig och vi somnade med kläderna på.
Jag vred på mig samtidigt som jag vaknade och ramlade snabbt mot golvet så jag skrek till. Men Tony tog tag i min handled och jag spände mina armar så jag inte skulle ramla ner.
"Hur?"
"Du skrek och jag såg att du föll. En av anledningarna varför du inte brukar sova ytterst", svarade han skrattandes och drog upp mig.
Efter ett tag så somnade vi igen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 25 apr 13 - 18:12- Betyg:  | Riktigt bra del :), undrar vad den här dikten betyder.
Hoppas fortsättningen dyker upp snart. |
|
|
|
