Vår i samma stad |
Jag var kanske aldrig så radikal som du ville
eller så fri som du önskade
den trasiga individen du drömde om eller
Någon svårfångad och hal
Du var inte så galen som jag trodde
Inte i närheten av så fri du låtsades om
Eller så enkel som jag hoppades
Inte ens lätt att bli älskad av
Vi var aldrig så modiga som vi borde vart
Aldrig helt ärliga eller rakt på sak
Det var aldrig så förtrollande som vi målade upp
Och vår närhet var aldrig någonsin nog
Men dina tygskor på morgonvåt asfalt
och iskalla händer på min kropp
och mina bitmärken på dina axlar
Är nog det vackraste som hänt mig än
Trots alla ord jag skriker mot din rygg nu
Är det sant min storslagna, älskade vän
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | flufffins - 25 apr 13 - 00:11- Betyg:  | | Mycket bra beskrivande dikt. Föll för den. |
|
|
|
