Jag ropar på dig
men du hör inte mig
jag lägger mina händer i din famn
men du slår bort dem, skriker nej
vad har jag gjort? vad är fel?
mitt hjärta slår här och nu för dig med varje del
jag gör mig rolig och kastar sand
men då går du, lämnar mitt hjärta i brand
vid grinden står jag och ser hur din bil försvinner
nu är jag lämnad, ensam med tårar som rinner
när kommer hon tillbaka? var är min mor?
det är så barnen tänker, men det är de ingen som tror
|
| Kommentarer |
| nattblick - 25 jun 14 - 13:12 |
| Dare_me: Om det är så det förhåller sig, så är det ju väldigt sorgligt. Föräldrarna ska ju inte vilja ha bekräftelse av sina barn. Det är verkligen fel. Kommer inte barnen i första hand liksom? Verkligen sorgligt! |
| korpvesslan - 18 apr 13 - 19:08 |
| Föräldrar verkar bli mer och mer som rumskamrater än mor o far, det försvinner ju med tiden eftersom större delen av dagen spenderas på dagis :P |
| korpvesslan - 17 apr 13 - 16:20 |
| Det verkar vara många som känner så, såg ett litet barn stå o gråta som jag förklarade :( |
| Aloneh - 17 apr 13 - 13:53 |
| No words,sant.Du beskriv just större delen av min tid på dagis. |
