En ros |
En ros, röd som sammet
Den står där så mjuk mot den håra asfalten
Överallt runt omkring den finns det sprickor
En spricka för varje gång som du svek
Men rosen har du inte nått med dina svek
Rötterna växer sej starkare o starkare efter varje svek
Rosen blir bara finare o finare
Ingen kan få den rosen att vissna
Den rosen är mitt hjärta, min själ, mitt liv
Rosen får du endast titta på
Om du rör den men oförsiktiga händer så dör den
Men du kommer aldrig kunna ta död på den
Den som är oförsiktig få ont av taggarna som sticker ut på stjälken
Bara den som vattnar den, med försiktiga händer tar bort all ohyra kommer nära mej
Den som kommer så nära o är mjuk o försiktig kan kalla sej för en riktig vän
Rosen är min vänskap o tillit till dej
Det är din uppgift att hålla den vid liv o se till att all ohyra försvinner
Att rosen fortsätter att lysa lika röd och vara mjuk mot den hårda asfalten
|
|
|
|
