Det blir aldrig som man har tänkt sig... |
Jag vill aldrig mer se Klara igen.
Hon var min bästa vän, trodde jag.
Jag trodde att hon brydde sig om mig.
Vi har varit kompisar i 6 år.
Första gången vi träffades, såg hon att jag var ledsen.
Hon gick fram till mig och tröstade mig. Hon var den enda som
ville bli kompis med mig. Och jag tänkte då att det finns någon
som tycker om mig och bryr sig om mig.
Just nu sitter vid mitt skrivbord och skriver i min dagbok, för att
jag inte har någon att prata med.
Pappa sitter i fängelse, han har varit alkoholist sen jag var sju år.
Sen dess har mamma börjat dricka också, hon jobbar inte längre
heller. Den enda som jobbar är min store brorsa Johan. Han är 23 år
och jobbar på en bensinmack och arbetar svart. Det är hans lön som vi lever på.
Jag har också en storasyster Lina. Hon är 29 år och gifte sig för fyra år sen. Hon hjälper
aldrig till här, för att hon är osams med mamma. Det blir aldrig som man har tänkt sig.
Klockan är halv sju på morgonen och jag börjar inte förrän halv nio.
Jag känner mig ledsen, besviken och på något sätt lurad av Klara. Hur kan hon göra så här
när jag har det så jobbigt hemma?
Det var en vanlig skoldag i tisdags, och jag trodde allting var som vanligt...
Jag tog som vanligt åttabussen. Det tar inte mer än tjugo minuter till
skolan. Jag går i årskurs 9. När jag var framme letade jag efter Klara som jag brukar göra.
När jag väl såg henne var hon totalt förändrad. Hon hade färgat håret blont
(hon hade brunt hår innan), sminkat sig jätte mycket och hon var med de "snygga"
tjejrna i klassen. Men jag gick fram till henne som ingenting.
- Hej! sa jag
- Nämen hej Moa! Hur är det? sa Klara
- Det är bara bra. Själv då?
- Bara bra.
Det var en minuts tystnad tills hon sa:
- Kan du göra NO läxan till mig tills imorgon? Frågade hon
- Va?! Vad menar du?
- Uttryckte jag mig inte klart? Jag sa att du ska göra NO läxan åt mig
Jag fattade ingenting, vad har hänt med henne?
- Nej, varför skulle jag göra den? Frågade jag
- För om inte du gör den, så ringer jag socialtjänsten. Sa hon
Jag blev så rädd, hur kunde hon?
- Okej, jag ska försöka. Sa jag
- Bra!
Sen gick hon iväg.
Hela svenska lektionen tänkte jag hela tiden på Klara.
Det var det värsta någon gjorde så mot mig. Jag vill inte byta familj.
Jag vill inte att någon rik, snobbig familj som ska ta hand om mig. Jag vill bo där jag bor nu.
Okej, jag kanske inte har världens bästa mamma direkt, men jag önskar att mamma var som förr
innan pappa satt i fängelse. Hon var mer kärleksfull och snäll,
hon ville alltid krama om mig.
Det saknade jag mest från mamma.
Men nu förtiden t ex. Igår när jag kom hem från skolan.
- Hej! Jag är hemma! Ropade jag
- Är det inbrottstjuvar? Svarade mamma
Hon kom till hallen och hade en spritflaska med sig.
- Nej, det är jag Moa din dotter.
- Jaha, jag trodde det var mormor. Sa hon
Så brukade hon säga nästan varje dag. Och det känns jobbigt.
På svenskan fick vi i läxa att skriva en novell. Och det är kul för
jag tycker om att skriva. Vi skulle vara klara till på fredag.
Det jobbiga var när svenska läraren Lisa sa efter lektionen:
- Du, Moa jag försökte ringa dig igår. Men ingen svarade. Är
eran telefon avstängd? Frågade hon
Våran telefon är avstängd ofta, det har den varit i mer än tre månader. Då har
mamma eller Johan inte betalat räkningen.
- Nej, eller det är något fel på telefonledningen. Svarade jag
- Okej, då vet jag det. Sa Lisa
På lunchrasten kom Klara fram till mig och sa:
- Gör svenska läxan åt mig till på fredag. Sa hon
- Men det hinner jag inte.
- Vill du att jag ska ringa socialtjänsten eller?
- Nej, men...
- Bra! Gör den då!
Sen gick hon iväg.
Hon har hållit på så i några dagar.
Vissa tjejer i klassen kan ibland kolla snett på mig. Som om jag vore
konstig, onormal människa. Fär ibland kan jag ha samma kläder på mig i en vecka.
Men jag får nya kläder. Då och då brukar jag åka till stan med Lina. Hon brukar
köpa många kläder till mig. Lina brukar bara inte köpa kläder till mig, hon brukar bjuda mig på lunch och ibland
går jag till frisören.
Klara brukade försvara mig om det var någon som var taskig mot mig.
Oftast var det de "snyggaste" tjejerna i klassen.
Idag är det fredag och jag har skrivit klart min novell. Jag har inte skrivit Klaras novell.
Men det orkar jag inte. Men ärligt talat så tror jag inte att Klara
skulle ringa socialtjänsten. Det skulle hon aldrig våga.
Så kallhjärtad kan hon inte vara eller?
Nu är klockan halv åtta. Om en halvtimme går bussen. Jag lägger
ifrån mig dagboken, tar på mig kläder och sen gick till köket och äter frukost.
Jag hat alltid tyckt om skolans mat. Jag brukar alltid äta tre portioner.
Eftersom att jag inte äter middag hemma. Det är ingen som lagar mat. Johan jobbar varje dag. Från
klockan halv sex på morgonen till klockan nio på kvällen.
När jag har ätit frukost gick jag till busshållplatsen, bussen
var redan där. Men jag hann kliva på den.
Först hade jag NO, sen hade jag engelska. Sen lunch.
När jag stod i matkön kom Klara och drog iväg mig.
- Har du gjort svenska läxan åt mig?
Det hade jag inte så jag sa bara:
- Nej, jag hade inte tid.
- Va?! Vad snackar du om?
- Jag sa att jag inte hade tid.
- Jaha, vad kaxig du har blivit... okej då ringer jag socialtjänsten.
Jag tror aldrig att hon skulle våga så jag sa:
- Gör det då! Om du så gärna vill! Men det vågar di aldrig! skrek jag
Sen gick jag iväg och åt.
Svenska lektionen hade börjat.
Så gick det fem minuter tills det var någon som knackade på dörren.
- Kom in! Sa Lisa
Dörren öppnades in kom en kvinna som hade svart hår o gråa kläder och hon såg snäll ut.
- Hej! Jag heter Anna Bengtsson och jag är från socialtjänsten
Iskall tystnad.
Jag blev så rädd och nervös! Hon skulle hämta mig!
- Jag söker Moa Berg.
Klara började peka på mig.
- Det är hon som sitter intill väggen längst fram mot fönstret.
Hon hade ett elakt leende.
- Ja, det är jag. sa jag
- Du måste tyvärr följa med mig. sa Anna
Hon kom fram till mig tog tag i min arm. Så gick vi ut.
Alla i klassen stirrade på mig.
Jag följde med henne till bilen. Vi åkte iväg.
Jag tänkte hela tiden på mamma ocj Johan.
Visste de att socialtjänsten hämtade mig?
Hade socialtjänsyen åkt fär jag bodde?
Och jag började redan sakna mamma. Visst hon kanske inte
bryr sig om mig så mycket som hon gjorde förr. Men hon är ingen dålig person.
Hon är faktist snäll egentligen. Hon mår bara dåligt. Och det kan man förstå. Pappa
sitter i fängelse, osams med Lina och så kommer jag kanske att
byta familj. Det gör inte saken bättre.
- Jag har åkt där din mamma och din bror bor. Sa Anna
- Jaha... sa jag
- Jag tycker inte att du ska bo på det viset. Din bror kan inte jobba
ihjäl sig bara för att försörja både dig och din mamma. sa hon
- Men jag trivs där jag bor! sa jag
Anna suckade.
- Jag kan inte tillåta dig bo sådär.
Nu var vi framme. Jag såg ett höghus. Jag vet inte vad det var för något,
men antagligen där socialtjänsten håller till.
- Kan inte jag få ringa min syster och min bror? Frågade jag
- Du får fem minuter på dig. Telefonen står vid hörnet. Sa hon
Jag gick dit tog telefonen och slog Linas nummer. Det gick några signaler innan hon svarade.
- Lina
- Hej Lina! Det är jag Moa. Jag är hos socialtjänsten.
- Va?! Hur hamnade du där?
- Jag hinner inte förklara, men du måste komma hit så ska jag försöka ringa Johan.
- Javisst jag kommer. Du behöver inte ringa Johan. Jag tar med mig honom på vägen.
- Okej, vad bra. Men skynda dig. Hej då
- Hej då, vi ses
Sen gick jag iväg och Anna stod och väntade på mig.
- Kom du ska följa med mig till mitt rum. Sa hon
Hon tog tag i min hand vi gick.
Hennes rum var ganska litet. Det finns bara ett skrivbord, två stolar, en telefon och en blomkruka.
Det var tyst i en minut tills hon sa:
- Just nu håller vi på att leta efter en familj åt dig.
- Men jag vill inte ha en ny familj.
- Det måste du, och det vet du. Du kommer säkert att trivas. Sa hon
- Men jag trivs hos min mamma och min bror! Skrek jag
Jag tänkte jävla kärring! Hur kan hon tro att jag skulle trivas i en annan familj? Hon verkar inte ens bry sig!
- Du trivs inte hos din mamma och din bror, du vill trivas där. Men innerst inne gör du inte det. Sa hon
Jag fick inte fram något ord. Det kändes meningslöst. Vad jag än säger räcker tydligen inte.
- Du står först i kön så vi kan hitta snabbt en familj åt dig. Fortsatte hon
- Hur lång tid dröjer det? Frågade jag
- Det beror på. Kanske imorgon. Men har vi riktigt tur kan vi hitta en familj åt dig redan idag. Sa hon
Då öppnades dörren.
Det var Lina och Johan.
- Snälla! Min syster behöver inte byta familj! Jag kan ta hand om henne. Sa Lina
- Tyvärr, det kan jag inte tillåta. Sa Anna
- Varför då?! Skrek Lina
- Varför tog du inte hand om din syster när eran mamma började dricka? Det betyder att du inte vill ta hand om ett
barn. Sa Anna
- Det där är inte sant! Skrek Lina
- Moa trivs hos oss! Sa Johan
Så ringde telefonen.
- Ursäkta mig. Sa Anna
Hon svarade på telefonen.
- Socialtjänsten Anna…
Både jag, Lina och Johan satt tysta. Lina och Johan började krama om mig. Som ”syskonkram”. Alla visste att det inte finns något att göra. Jag bara önskar att jag slapp byta familj!
Så la Anna på luren.
- Vi har hittat en familj åt dig. Sa hon
- När ska jag få träffa dem? Frågade jag
- Om ungefär en timme. De bor i Göteborg.
- Göteborg? Det ligger ju långt härifrån! Sa Johan
- Får hon inte hälsa på oss? Frågade Lina
- Det kan inte jag avgöra. Det får hennes nya familj bestämma. Sa Anna
- Måste jag flytta till Göteborg? Frågade jag
- Ja, tyvärr, men det är där din nya familj bor. Sa Anna
Så tog hon tag i min hand och drog iväg mig.
- Du måste göra dig ordning innan du ska träffa din nya familj. Sa Anna
Jag sa ingenting, jag var bara arg och ledsen. Jag såg Lina och Johan gråta. Ju längre jag gick i ifrån dem, desto mer skulle jag sakna dem. Och jag har bara en tanke i huvudet. Och det är:
JAG SKA HÄMNAS PÅ KLARA…
Fortsättning följer!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | familjeflickan - 25 aug 06 - 00:41 | | jättebra!!ska läsa meer! | BlackandRedRose - 22 jul 06 - 06:23- Betyg:  | | Wow! superbra=) Du bara måste skriva en fortsättning!=) | | Icedreams - 5 jul 06 - 05:45 | | Har allt det där verkligen hänt? i så fall är det ju hemskt. du borde få välja själv vart du ska bo och med vem eller vilka. | | karateida - 4 jul 06 - 06:24- Betyg: | sant???????
snälla en forsättning min kusin vill också höra forsätingen!!
alla vill så snälla skriv en forsäting men i alla fall den var skit bra
kram kram karateida | | boxaren - 4 jul 06 - 05:24 | | Kanonbra! fortsättning? | | Lovely__ - 4 jul 06 - 04:50- Betyg: | | En fortsättning Tack! :) | | STruTSEn_91 - 4 jul 06 - 03:59- Betyg: | | snälla, skriv en fortsättning på den :) | | Liiiee - 4 jul 06 - 03:10- Betyg: | | as bra :D | | vattendroppe - 4 jul 06 - 03:07 | Är de sann? den var iaf jätte bra, men hemsk :)
Kommer du skriva ågon fortsättning? Jag skulle vilja läsa
en iaf :) | | ida1 - 4 jul 06 - 02:49- Betyg: | Jätte Bra novell !!
är den sann ??
skriv en fortsätttning !! snälla !! |
|
|
|
