På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Livet utan Isabelle 3.

-FAN SÅ DET SER UT HÄR! Sofias mamma kom skrikandes in på Sofias rum. Hon kollade skräckslaget
runt på alla böcker och glasskärvor.
-Mamma,säg att det var en dröm, det det,eller hur mamma? snyftade Sofia.
-Vadå gumman? sa mamman nu mycket lugnare.
-Isabelle är inte död, eller bur? Det ligger inget brev till
mig i hallen,visst? frågade Sofia och tittade ledsen upp med
sina stora rödsprängda ögon.
-Jo,det gör det,från Isabelle. sa hennes mamma ledset.

Sofia gick långsamt upp ur sängen,släpade fötterna efter sig,
in till hallen. Hon plockade upp brevet och fortsatte läsa där
hon slutat. Hon bröt ihop på en gång.
-Gumman,kom hit.sa hennes mamma med en mjuk och lugn röst.
Men Sofia ville inte. Hon orkade inte,allting påminde om Isabelle.
Hon gick in på sitt rum och la sig på golvet. Hon ville bara försvinna,
vakna upp från mardrömmen.

Sofia gick till skolan dagen efter,
"försök få det normalt" hade hennes föräldrar sagt.
Hade de ingen jävla medkänsla? Sofias bästa vän hade nyss
tagit livet av sig, pga SOFIA!
I skolan var ingenting som vanligt. Klassen hade en tyst minut för Isabelle,vissa grät.
Men Sofia grät inte,hon gråter inte inför folk. Alla tyckte säkert det
var konstigt att hon inte grät,men tårarna ville inte komma,dom fick inte komma.
Efter lektionen kom alla tjejkompisar fram till Sofia och pratade med henne,
och de gav henne kramar som kändes falska och kalla.
Hon såg Jocke,han nästan sprang fram till henne,antagligen hade han också
hört den dåliga,eller rättare sagt,hemska nyheten.

Jocke gav henne en kram,den värmde. Men Sofia kände snabbt hur ångesten
tog över henne, la sig som en stor sten över båda hennes axlar.
-Nej, förlåt.Jag kan inte, sa hon tårögt.
Sofia sprang hem,skolkade resetn av dagen. Det var ju Issa som skulle få krama
Jocke,inte Sofia. Sofia kände att hon svikit Isabelle,ännu en gång.

Fyfan vad värdelös jag är,jag är ingen vän,jag är en svikare.tänkte Sofia.
Sofias mobil ringde. Hon sprang till mobilen i hallen.
Jocke.. Sofia tvekade på att svara,men hon bestämde sig för att svara ändå.
-Hallå? sa Sofia
-Hej,det är Jocke,hur är det?
-Jodå,det funkar. Själv då?
-Jag vet inte hur jag mår. Jag är helt borta,jag vet inte ut eller in,
upp eller ner. Är det säkert att du mår bra? frågade Jocke omtänksamt.
-Nej...jag mår skit egentligen. Vad fan tror du Jocke?
Min bästa vän har precis begått självmord!
-Jag flrstår att du har det jobbigt,jag vill bara hjälpa till.
-Jag vill inte ha hjälp! Jag klarar mig! Jag vill inte prata om det,
okej? Jag klarar mig,fattar du?! nästan skrek Sofia,hon slängde sedan
på luren.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Fanslutaljuga - 10 jul 07 - 12:45- Betyg: