Känner han likadant? |
Jag är då en tjej född år 1996. Jag fyller ganska sent på året och har ännu inte hunnit fylla sjutton år. Jag är väldigt kort för min ålder, knappt 150 lång och jag ser mycket yngre ut än vad jag egentligen är, men jag anses vara väldigt mogen för min ålder och får ofta höra att man så lätt "glömmer bort" att jag bara är sexton år. Min pappa är musiker och har hållit på med musik hela sitt liv, han får ofta hoppa in ifall något band eller artist behöver någon på trummer osv. Men i alla fall, för ungefär ett år sedan kom det en kille från Stockholm hem till oss. Han var född 1989, 23 år gammal, han var poet och ville satsa på en karriär inom hipp hopp. Han hade fått höra av våran granne att min pappa är väldigt duktig på trummor och ville därför att han skulle vara med och spela beat till hans låtar.
Första gången jag träffade honom var när jag kom hem från en kompis och han, min pappa och våran granne satt i köket och drack kaffe. Vi hälsade och pratade sedan mycket om skrivandet eftersom att det var någonting som vi båda hade gemensamt. Precis som många andra som nyss träffat mig så trodde han att jag var mycket yngre än vad jag var och han blev mycket förvånad när han fick reda på att jag var femton år. I alla fall så pratade vi mycket och lättsamt och han framförde en av sina låtar och hade ögonkontakt med mig under hela tiden. Jag föll för honom direkt och har inte kunnat sluta tänka på honom sedan den dagen. Efter det så gjorde han återkommande besök och vi fortsatte att prata lika mycket och lika avslappnat som första gången. Jag började bara gilla honom mer och mer, men det var någonting som jag hatade mig själv för på grund av att det för mig var helt otänkbart att han skulle gilla mig tillbaka. Jag försökte kväva mina känslor för honom på olika sätt, bland annat genom att gå och bli tillsammans med en kille som jag knappt kände någonting för(dumt, jag vet...) men efter det så förändrades saker mellan mig och honom. Jag kommer ihåg att jag satt uppe på mitt rum när han kom och hälsade på oss, han frågade efter ett tag vars jag var, om jag var hos min kille. Jag gick ner och hälsade och vi pratade men inte lika avslappnat som vi brukade. Han frågade vad jag brukade göra på helgerna och när jag svarade att jag brukade vara hos min kille så frågade han vad vi brukade göra osv.
En vecka efter det for han hem till Stockholm och jag saknade honom så att det gjorde ont och tänkte på honom varje dag i ett halvår tills han kom tillbaka igen. Jag kom hem från en promenad och gick in till köket där jag fick se honom sitta vid köksbordet med massor med andra. När han såg mig flög han upp från stolen och hälsade högt och glatt, han drog in mig i stor kram och började sedan ställa massor med frågor om hur jag hade haft det, hur det var på gymnasiet osv. vi pratade precis som vi hade gjort första gången vi träffades, men sedan sa en annan av pappas kompisar att han hade hört att jag skaffat en ny kille och efter det blev stämningen mellan oss så konstig igen, han började bete sig så märkligt. Han pratade knappt med mig och när han väl gjorde det så lät allting så framtvingat, som att han bara pratade med mig för att vara trevlig. När han satt i soffan och jag och mina småsyskon gick och satte oss med honom och min lillasyster ville se bilder på min kille så ställde han sig upp och gick iväg. Men då en dag när det bara var jag och han i köket så satte jag mig ned med honom för att göra honom sällskap medan han åt, vi småpratade lite och sen frågade han mig om jag hade börjat dricka än, det ledde till att han helt plötsligt blev jätte öppen mot mig och berättade saker som han inte ens berättat för min pappa, som till exempel att han är nykter alkoholist och mycket mer. Jag blev förvånad men glad över att han plötsligt var så öppen och berättade sådana saker om sig själv. Vi fortsatte att prata om allting mellan himmel och jord och vi pratade bland annat om Stockholm, han frågade om jag trivs där och jag svarade ja och berättade att jag och några kompisar eventuellt ska dit i sommar. Han lyste upp lite och sa att om jag inte har någonstans att bo så fick jag gärna komma och bo hos honom vilket jag tackade så mycket för. Sedan sa nämnde han att han skulle ha en spelning på kvällen och att jag gärna fick komma dit om jag inte hade någonting annat för mig. Jag for aldrig på spelningen och dagen efter fick jag veta att han hade farit hem men att han hade hälsat så mycket till mig.
Detta är nu tre månader sedan och jag har inte kunnat sluta tänka på honom sedan dess. Jag har en pojkvän som jag tycker om, men det känns som ännu ett förhållande som jag bara har för att försöka kväva mina känslor för den andra killen. Jag kan verkligen inte sluta tänka på honom, på hans kramar, på alla gånger vi smygtittat på varandra. Jag har försökt att förneka för mig själv att jag är kär i honom, men det går inte längre. Jag vill så gärna veta om han känner samma men jag är så rädd för att fråga, jag är rädd att jag ska ha missuppfattat allting och att han bara skulle skratta åt mig. Jag är så dålig på att veta när någon gillar mig eller inte och därför undrar jag nu slutligen, om ni tror att det finns en liten liten möjlighet till att han känner samma som jag?
|
| Kommentarer | | Drawen - 6 mar 13 - 17:49 | Först och främst bör du avsluta det med din nuvarande.
Killen du är kär i kan mycket väl känna något för dig.. men något du måste fråga dig själv är, är du verkligen mogen? Alla känner sig mycket mer mogna än sin omvärld, men dem som tenderar att vara mest mogna är dem som ser sina egna svagheter (du verkar ha självinsikt, fortsätt med det). Hur som helst, han är 23-24 år och du är 16-17. Sju års åldersskillnad. När en 50åring är med en 57åring brukar dom vara på ungefär samma våglängd. En 16-17 åring och en 23-24 åring SKA vara på väldigt olika situation i livet, erfarenheterna ska skilljas enormt och han borde inte se dig som mer än vän eller se på dig på ett sexuellt sätt, emotionellt borde han se dig som en liten flicka. | | Tiggarflikkan - 4 mar 13 - 21:45 | Ja, jag tror att han känner något för dig. men vad som känns mer akut för dig just nu, är att du inte tycks vara kär i din nuvarande pojkvän. För oavsett huruvida du är kär i den andre eller inte, så tycks du inte trivas i den relationen du för närvarande befinner dig i. Det är oärligt både mot dig själv och din pojkvän. Så försök avsluta den relationen på något vis, och om ni båda vill så kanske ni fortfarande kan vara vänner, eftersom du tycker om honom.
Och du, berätta för den äldre killen som du verkligen gillar vad du känner för honom. Med tanke på att ni trots allt verkar ha en rätt bra connection med varandra så tvivlar jag starkt på att han kommer skratta åt dig. | | Safir - 3 mar 13 - 11:42 | Tja, ja. För mig ser det ut som att han känner något för dig. Och med något menar jag att han mer än bara gillar dig.
Det du kan göra är att smyga in frågan i något annat, t ex börja prata om känslor och sen säga något i stil med "när var senaste gången du var kär i någon?" eller "hur känns kärlek för dig?". De är oskyldiga frågor, men om han känner något för dig kan han nappa på dem och minst antyda sina känslor för dig. Om du vill ha en inledning till den andra frågan borde en kommentar om att du tvekar på om du verkligen älskar din pojkvän fungera.
Hoppas det löser sig på bästa sätt =) |
|
|
|
