Smärtan som inte syns |
Jag är omringad av vänner,
av människor jag känner.
De ser mig glad, de ser mig le,
men smärtan inuti i mig är det ingen som kan se.
Jag döljer det noga, jag döljer det väl.
Ingen mig frågar, för jag ger inget skäl.
Väl hemma mot kvällen,
Jag sitter i sängen.
Allting är tyst, allting är stilla.
Här kan ingen annan än jag göra mig illa.
Musiken den startar,
Jag lyssnar på orden och tårarna rasar.
Jag tänker på stunder, jag tänker på minnen.
Att se dem framför sig är svårt för ens sinnen.
Ett tryck över bröstet börjar sakta eskalera,
känns som att hela min värld för mig ska rasera.
Kudden i famnen jag håller så ömt,
och fortsätter att gråta tills allting känns tömt.
Ensamt känns det att känna såhär,
speciellt när man fortfarande är kär.
Jag lägger mig ned för att vila en stund,
med huvudet på kudden och ögon i blund.
I drömmarna är det precis som förut,
det kändes aldrig som att allting var slut.
Morgonen nalkas, nu vaknar man till.
Även fastän att jag helst i tystnad vill ligga kvar still.
Jag förflyttar min smärta och inväntar smällen,
jag går bakom mask tills allt kommer fram sent på kvällen...
Av: Angel91 3 december 2011
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | QuIzTiD - 21 okt 15 - 01:42- Betyg:  | | Väldigt bra skrivet. |
|
|
|
