Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Vad Som Än Krävs ~Prolog~

Okej, först av allt, titeln är tillfällig, jag har ännu inte lyckats komma på det namn som passar bäst, så detta får duga. Den handlar i alla fall om en syster som ska försöka hitta sin bror som försvunnit, "vad som än krävs." Hoppas ni tycker om den!

"Caitlyn, jag befarar att jag ligger illa till. Några är ute efter mig, jag vet inte ens om du kommer få detta. Var försiktig kära syster, lita inte på någon och håll dig undan!
Damian"

Damian förseglade brevet så snabb han kunde medan han satt hukad vid sin säng och spänt lyssnade till tystnaden utanför. De var där ute någonstans, smygande runt som vargar och letade efter sitt byte. Han visste inte varför de var ute efter honom, inte ens vilka de var, bara att han var deras offer.
Plötsligt hörde han ett svagt ljud alldeles utanför fönstret ovanför honom, de var här. Han ställde sig upp och greppade svärdet vid hans höft med en stadig hand. Bakom honom hördes ett förskräckt ljud och den unga kille, han var arton och hade bara varit i armén i ett år, som följt med honom, stod vid sängen och försökte att se samlad ut men Damian kunde se att han var nervös och osäker.
Damian tryckte kuvertet i pojkens händer och lade sedan ena handen på hans axel och tryckte ner honom på golvet.
"Göm dig under sängen! Ge inte ett ljud ifrån dig och när det är över ser du till att det där brevet kommer fram! Hör du mig pojk?" Pojken såg upp på honom med uppspärrade ögon och händerna kramade hårt om brevet, så nickade han och kröp in under sängen, försökte som tur var inte vara modig och orädd.
Damian vände sig mot dörrarna igen och drog långsamt ut svärdet från skidan innan han ställde sig och väntade, lyssnade. Inte ett ljud lät utanför men han visste att de var där, så när dörren öppnades var han beredd.
Männen som kom in var knappt längre än han själv, tre stycken. Den kraftigaste gick först, han hade tjock hår som såg ut som en man och på armen hade han en ringlande orm tatuerad. Efter honom kom det en blond äldre man in, han hade höga steg, som om han var rädd att det låg glas på golvet. Den tredje var diskretare, gömde sig bakom de första två och hade en uppdragen huva så att man bara såg de sökande ögonen som fäste sig vid Damian.
"Ta honom!" Det var killen med huvan som öppnade munnen, hans röst var låg och kort men den lät ändå klar och ljus. De två andra greppade sina svärd och flög på Damian. Han undvek den kraftiga mannens slag med en hårsmån och kontrade med ett slag i sidan med skaftet på svärdet. Mannen svor till medan den blonda killen attackerade. Han hade inte ett svärd, såg Damian nu, utan en dolk. Mannen högg dolken mot Damians axel och fick en spark i gengäld så att han hostade till. Den kraftige mannen attackerade igen, nu med en slag av rörelser som tvingade Damian att backa för att inte hamna mellan de två männen. Killen var stark och snabb, Damian lyckades nätt och jämt hålla honom på avstånd. Så stannade mannen upp, så plötsligt att Damian fortsatte bakåt flera steg innan han stannade upp. Han stirrade på männen som stirrade tillbaka och förstod inte vad de väntade på. Så såg han hur den blonda killen sneglade mot något bakom Damian, och han mindes plötsligt den tredje killen, han hade varit så tyst och diskret att Damian glömt honom.
Han snurrade runt och fick se killen i huva stå bakom honom, såg hur han höll i en pistolspipa så att han kunde använda handtaget som en hammare. Han förde den bakom axeln och slog sedan ut med den så hastigt att Damian inte hann reagera fort nog. Slaget träffade honom rakt över tinningen med ett kraft så stor att han rycktes åt sidan och for i golvet. Världen svartnade några sekunder efter att Damian mött den skräckslagne pojkens blick, där han fortfarande låg under sängen, gömd.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Eclipse - 28 jan 14 - 19:50
Tack, vad glad jag blir :D Jag har inte tänkt ut någon speciell "tid." Det är mest fantasi bara :) Men du får gärna påpeka om jag skrivit något som känns som om det kraschar med den "äldre" känslan, om du förstår? :)
Aloneh - 28 jan 14 - 18:55
gillar starkt, pma gärna när del 1 kommer ut!:)

Skriven av
Eclipse
10 feb 13 - 23:49
(Har blivit läst 109 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord