What you see & What you are - kap10-Inbjuden |
Oarbetad och orättad del. Längre också ... Trevlig läsning och lämna en kommentar om vad ni tycker! ^^ Have a Good Dag!
//MyBlackBird
----
Kapitel 10
Inbjuden
----
”Snälla flippa inte ut nu, varför bryr du dig ens?” sade hon och höjde händerna. Jag stod med ryggen mot henne, händerna på huvudet och blundade hårt. Herregud!
”Varför skulle jag inte bry mig?” Jag vände mig mot henne.
”Du är liksom inte inblandad …” sade hon och tittade ner.
”Delvis, men självklart bryr jag mig. Det där är inte okej. Men … din egen pappa …” Jag var mållös. Allt tyder ju på att han har försökt, eller visat tecken. Därför började hon … men … oh allt har handlat om det. Varje gång, och henne kompis visste också … Så dum jag är! Jag vände mig mot henne, tog nycklarna ur hennes hand.
”Neo!” jag gick ur rummet och mötte honom. Han rynkade pannan, hon följde efter mig halvt förskräckt.
”Nej, bara släpp det!” ropade hon efter mig. Jag stannade till och vände mig mot henne. ”Snälla”, bad hon. Jag skakade på huvudet. Jag pekade Neo.
”Jag kommer snart, hon stannar här.”
”Vad, nej! Kayon sluta …” Jag vände mig om, kysste henne vilket gjorde henne chockad.
”Du stannar här”, sade jag lugnt. Jag tittade upp. ”Jag kommer snart.” Sedan gick jag ut. Tog bilen och körde iväg.
Väl tillbaka satt de och åt, jag gjorde dem sällskap. Nadina gav mig fundersamma blickar, mamma log och brorsan hade blicken helt på maten. Men som vanligt, när alla var klara tog jag och brorsan och städade undan allt. Mamma flydde fältet och Nadina kollade på. Mest för att vi betedde oss som små barn, genom att utmana ödet och kasta disken till varandra. Ganska kul faktiskt. Vi blev klara ganska fort, brorsan knuffade retsamt till mig innan han försvann ut med en polare. Jag vinkade med mig Nadina bort till mitt rum. Hon satte sig på skrivbordsstolen, tittade mellan mig och fönstret. Jag slängde mig i sängen, knäppte händerna under huvudet och blundade.
”Jag vill hem”, sade Nadina plötsligt. Jag lutade mig mot armbågarna så jag kunde titta på henne.
”Om det du har varit med om tror jag det är en dum ide”, svarade jag och satte mig upp helt.
”Jo men tänk såhär, om jag inte kommer hem. Blir han misstänksam och jag hamnar i mer problem. Så om jag tar mig hem, och han tror att jag varit i skolan. Så låter han mig vara. Jag ska ändå övernatta hos Fia i tre dagar … ” hennes röst dog bort och hon tittade ner. Hon var rädd, det är förståligt. Jag reste mig och fångade hennes blick.
”Okej, tills vidare. Men jag kommer inte låta det passera … det kan jag inte. Inte efter vad han har gjort”, svarade jag bestämt. Hon nickade tacksamt innan hon tveksamt gick ut. Jag följde efter henne, så när hon lämnade huset. Jag hade erbjudit henne skjuts, men om han såg oss så blir det mer problem för henne. Det ville jag inte, hur illa jag än tyckte att hon stack tillbaka dit.
Skolmorgonen var lika seg som innan, lektion efter lektion. Grabbarna snackade, skolkade och jävlades med folk. Som det brukade. Vid lunchen tappade jag humöret helt, blev så trött på B och hans skryt. Hawk märket mitt dåliga humör så han lät mig vara ifred. Men B är så uppblåst så han märker inte skillnaden på rätt eller fel. Så jag tog min mat, reste mig upp och satte mig hos Nadina och Fia. De tystnade direkt.
”Vad fan sysslar du med?!” ropade B. Jag små log och sneglade upp på tjejerna som utbytte en fråganden blick. Hawk fick tyst på honom och jag satte handen mot pannan. Suckade trött innan jag slog upp blicken på tjejerna. Hälsade med en nick. Fia log stort och Nadina tittade ner i bordet. En glimt hos Fia och en förskräckt blick från Nadina. Nadina tog tag i sin kompis arm, låste henne med blicken.
”Låt Bli!” sade hon. Fia skrattade åt henne och vände sin uppmärksamhet mot mig. Jag log till svars. Då jag kom på en grej och rotade i min jacka efter påsen. Tog upp den, sköt undan min mat och drog ut en liten ask. Sköt fram den till Nadina.
”Om jag inte minns helt fel så fyller du år idag”, sade jag till hennes chockade uppsyn. Fia knuffade till henne och glimten i ögat blev tydligare. Nadina öppnade försiktigt den lilla lådan och tappade locket på bordet, drog ut halsbandet. Granskade den med stora ögonen innan hon tittade på mig.
”Men … hur … denna kostar ju … Du milde tid!” Jag skrattade åt hennes förvåning då hon inte kunde slita blicken från den enkla silvriga blomman. Fia pekade på den.
”Är det inte den du länge velat ha?” Nadina nickade och tittade upp.
”Eh … Tack.” Jag nickade. Fia vände sig mot mig, knäppte händerna på bordet och nickade mot Nadina.
”Precis, hon fyller år idag och vi ska ha en fest hos mig ikväll runt sju …” sade hon. Nadina spände blicken i henne, vilket inte gav någon effekt. ”Vi skulle behöva en extra hand inför förberedelserna …” Nadinas blick blev större, hon verkade komma på en sak. Vilket fick mig att le roat. ” ... vill du hjälpa till?” Jag tittade på Fia, nickade.
”Jag är på. Något tema?” frågade jag.
”Har du haft smoking?” Jag skrattade.
”Några gånger, ja.” Hon log.
”Men vi börjar plocka i ordning redan klockan tre, kan du smita från skolan?” frågade hon. Jag skrattade och lutade mig tillbaka i stolen.
”Det är minsta problemet”, svarade jag. Nu vaknade Nadina till.
”Vänta, stopp! Vad heter du?” sade hon och pekade på mig. Fia skrattade åt henne.
”Kayon …”
”Nej, nej …” Jag reste mig för att gå, log roat åt henne. ”Jag menar i efternamn?” Jag tittade upp, såg grabbarna stå och diskutera vid matvagnarna. Jag blinkade åt henne och började gå.
”Jag möter er utanför vid tio över tre”, sade jag och gick iväg.
”Vad menar du med det?” krävde Fia att få veta.
”Hallå, halsbandet kostar minst 2000 … Vad tror du jag sysslar med, ser inte han bekant ut lite. Som vänta, titta på deras hälsning”, hörde jag henne säga då jag hälsade på brorsan, nävarna mot varandra och sedan finger knäpp … bara för att det retade vår syrra hade vi den, som nu hade blivit en vana. Jag log och Hawk kollade frågande på mig, rynkade pannan och kastade en blick bort till tjejerna.
”Du Hawk, kom lite” ropade Fia. Jag passerade deras bord och väntade vid dörren, snackade med Ty men hörde deras samtal.
”Vad kan jag göra?” frågade Hawk då han kom fram till dem. Nadina harklade sig.
”Heter Kayon O.Mally i efternamn?” frågade Nadina.
”Du skämtar?” utbrast Fia. Hawk skrattade.
”Nej, han är en Millstone …” Sedan gick han ifrån dem, fram till mig. Vi gick iväg, skrattade åt deras chockade uttryck.
Jag reste mig och läraren vände sig om. Jag gick fram till tavlan, tog hans penna och skrek fest på tavlan. Lämnade klassrummet och försvann ut. Såg tjejerna på bänken och ställde mig bakom dem, lutade mig mot ryggstödet. Båda hoppade till.
”Är det sant, Hawk skämtade inte …?” båda babblade i kör. Jag suckade, tog upp plånboken, tog fram körkortet och höll plastbiten framför dem. De tystnade direkt.
”Svar på er fråga?” frågade jag och lade ner körkortet igen. Fia fick ett sms, vände sig tvärt om och stirrade på mig. Sedan växlade hon blicken mellan mig och Nadina. Innan hon bröt ut i skratt.
”Nu vet jag vart du tog vägen efter festen!” utbrast hon och fortsatte att skratta. Jag himlade med ögonen, petade till Nadina för hennes uppmärksamhet. Pekade på hennes kompis.
”Är hon alltid sådan?” frågade jag. Nadina nickade och log retsamt mot sin kompis som skrattade sarkastiskt. ”Men ett tips, bättre att du sprider ryktet än någon annan. Tror mig, annars blir det fel …” Hon nickade mot sin kompis som drog upp mobilen på nytt. ”Vad? Har hon allas nummer i den eller?” frågade jag och Nadina skrattade till svars. ”Hmm, där ser man.”
”Men vad ska jag skriva, att hon var med dig efter festen …?” frågade Fia och viftade med mobilen.
”Skriv att hon var hemma hos mig”, svarade jag och kollad emot Nadina efter bekräftelse.
”Jo, fast du var hos mig …” började hon.
”Vad kallar du igår då, shoppingcenter?” Hon skrattade men tystnade då Fia stirrade på oss.
”Så du frågade!?” slängde Fia ur sig. Nadina hyschade.
”Alltså, typ … men ja du vet …” försökte hon.
”Seriöst vad är det med er tjejer och ordet …” Nadina snurrade förskräckt runt och täppte till min mun.
”Tyst!” Hon släppte och satte sig till rätta. Jag himlade roat med ögonen, innan jag skakade på huvudet åt henne.
”Skriv något om mitt rum, att jag har en fin utsikt över ängen”, sade jag och Fia vände sig mot Nadina. Hon nickade.
”Skriv det”, bekräftade hon och Fia knappade innan hon skickade.
En bil stannade framför oss, jag följde efter tjejerna och öppnade framsätet. Fia satte sig och log elakt till sin kompis. Jag himlade med ögonen och stängde. Gjorde samma sak till Nadina som skrattade svagt, jag följde efter och satte mig bredvid.
”Detta är en kompis till Nadina, han ska hjälpa oss”, sade Fia. Föraren nickade och körde.
Fias hus var inte så stort, men trädgården var enorm. Grillfest, det kunde jag lista ut. Fia visade oss till ett gästrum där en massa klänningar låg på soffan, som antagligen var en bäddsoffa.
”Du får hjälpa Nadina att välja klänning undertiden jag fixar en sak”, sade Fia och lämnade oss själva. Nadina gav Fia en varnande blick som hon ignorerade innan hon kastade en hopplös blick mot klädhögen. Jag gick fram, drog i ett vitt tyg med en svart rand. Fick en lång klänning, svart med en vit sidoöppning och en silvrig brosch vid ena axelbandet. Jag höll upp den då hon vände sig om. Hon rynkade pannan.
”Enkelt val”, sade jag. Fia kom in igen och såg klänningen jag höll i.
”Oh så elegant, älskar den. Dubbellager också”, sade hon och lyfte lite i klänningen. ”Vart köpte du den?” Fia tittade på sin kompis.
”Bonprix”, svarade Nadina. Fia höll upp tummarna innan hon tog den ifrån mig, lade den omsorgsfullt på sängen.
”Okej, först så måste vi fixa dekorationen … väldigt enkel stil …” sade hon och drog med sig mig. Nadina skrattade. Jag vred mig loss och tog tag i henne.
”Du också”, sade jag. Hon skrattade och försökte slingra sig ur mitt grepp. Jag pekade på henne. ”Tvinga mig inte slänga dig över axeln”, hotade jag. Båda skrattade. ”Jag varna dig, jag gör det.” Vilket fick dem att skratta mera, så jag gjorde en rusning mot henne. Satte axeln vid hennes mage och gav tecken på att slänga henne över axeln. Hon skrek och skrattade samtidigt. Fia hotade att hamna på golvet så mycket hon skrattade, tårarna rann på henne och hon fick knappt luft. Jag rätade på mig och gav tecken till Nadina att vara tyst. Pekade på Fia som hade ryggen mot. Fia märket skillnaden och vände sig om. Jag tog hennes ena arm, fällde henne och med hjälp av den armen jag höll i hindrade jag henne från att hamna på golvet. Hon skrattade svagt då jag rätade upp henne.
”Wow ryktena passar inte in på dig, du är charmig”, sade Fia utan att tänka sig för. Satte båda händerna för munnen. Jag skrattade roat åt henne.
”Lita inte på rykten om ni inte kollar med källan först”, svarade jag och blinkade.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 4 jan 13 - 00:45- Betyg:  | | Riktigt bra, hör av dig när nästa del ligger uppe. | | baraduvet - 3 jan 13 - 00:51 | | Super! Maila nästa! | | mimz_an - 29 dec 12 - 15:25- Betyg: | | Bra!! Mejla mig!! |
|
|
|
