Månsken över svarta tjärnar |
Jag föll, och jag föll snabbt
Jag sjönk, och ljuset bleknade
Famlade med armarna för ett fäste
Min lilla låga flackade och skulle just dö bort
Månsken över svarta tjärnar
När ett ljus uppenbarade sig
Jag fick vingar, jag har vingar
Drogs upp
Det första jag såg var dig
En ängel
Varken begåvad till språk eller yttre
Men du log
Gav mitt sinne vingar
Den lilla lågan flämtar inte mer
En stor, lekande eld över svarta tjärnar
Tack för att du finns
Månsken över svarta tjärnar
Till B
|
| Kommentarer | | e3m3li3e - 27 dec 12 - 08:05 | | Dikten lekte med min fantasi i bilder. Otroligt vackert! |
|
|
|
