Hoppet som var min skugga är nu ett minne |
Glädjen inom mig försvann för länge sen
och nu är fasaden som håller mig uppe
på väg att rasa samman.
Den som får mig att på ytan se lycklig ut.
Det är endast ett lager hud
och snart rinner den av mig som vatten.
Blottar hela min inre rädsla.
Hoppet
det fanns alltid
som en mörk skugga bakom min högra axel
men det har nu lämnat mig för evigt.
Hoppet om dig.
Du är för alltid min älskade vän.
Men mer kan det aldrig bli och det dödar mig.
|
| Kommentarer | | barbro3 - 23 dec 12 - 23:51 | | Helt fantastiskt fin dikt |
|
|
|
