detta är jag |
det känns bara hopplöst... jag vet inte vad jag ska a mig till, vad jag ska göra med mig själv? allt ör bara otroligt jobbigt och det könns som vad jag än gör så är d ändå ingenting. hur ska man förklara? de går helt enkelt inte. jag är lost. lost i mig själv, lost i denna världen. de finns inget som känns rktigt rätt allt är bara knäppt. du vet som i film. dom pratar om hur de känns, dehär om att de känns som en hand kramar om hjärtat på en och inte på ett bra sätt. de känns som om den där dumma handen sitter där, holler fast för livet för att undvika att något någonsin ska kännas bra! ja, de e nog de närmsta jag har kommit på länge i mitt försök i att beskriva hur de känns, hur jag mår. så är de. de känns som att vad jag än gör så kann eller får jag inte va glad. som om den jävla handen bara ¨nä väta lite, glömm inte att ditt liv suger balle¨ja vill bara känna, känna än oändlig lycka, känna på riktigt. ibland tror jag att jag gör de, och även om de alltid är vid dom mest orimliga tillfällena, när jag är ensam eller en löjlig anke flger förbi - ja oftast är de bara en jävla löjlig bajstanke som kan få mig sådär barnsligt glad - och även om de för mig är nog ibland så kommer de ändå, efteråt den här känslan av varför? varför är jag glad och lycklig nu? för de första är e otroligt onödigt! för de andra så är de baserat å något idiotiskt och för de tredje så förtjänar du de inte så bara sluta. ja, där har vi de, den där murhanden runt mitt hjärta. där är den... och inte lör den försvinna. någonsin. mitt i allt vågar jag inte lita på folk, eller kanske inte lita på människan i sig utan
på mig själv i andras ögon. vad tycker andra?
vad känner andra om mig?
ibland önskar jag att jag bara viste precis vad dom tyckte om mig så de kanske fanns en
chans för mig att ändra på de.
men sen å andra sidan så vet jag inte om jag klarat av att höra.
jag vet bara att jag oroar mig konstant.
känslan av vad alla tycker och tänker begränsar mig något otroligt då jag aldrig vågar släppa in någon helt.
tänk om dom hatar mig, tänk om dom väljer att berätta de när jag vant mig vid att ha dom nära.
tänk om jag plötsligt behöver denna någon så otroligt mycket att de inte är sant
för att denna någon hjälper mig lite på traven att gå upp på morgonen och försöka stänga ute känslan av att jag inte kan va glad.
tänk om denna någon då väljer att bara gå, att bara försvinna.
tänk om denna någon lämnar mig innan jag själv gör de.
dom säger att hoppet är de sista som lämnar människkan men nog ska du veta att de inte är mycket som håller de kvar för tillfället. vilken seknde skjlle de kunna trilla ihopa och frågan är då, vad finns de kvar av mig? just nu skulle jag säga ingenting. de finns inget jag utan mitt hopp och mina drömmar. dom är den jag är, dom är anledningen till att jag orkar vara den jag är. att jag orkar vara över huvud taget. jag må låta emo men de e nog dags att erkänna, om inte för mig själv, om inte för världen så för den som lyssnar, den som bryr sig, som kanske känner desamma. jag är mina drömmar och snart finns dom inte kvar, snart finns inte jag kvar.
|
| Kommentarer | | Khamid - 23 dec 12 - 22:52 | Finns ifall du behöver ha någon att snacka med..<3
Det är bara skicka ett PM till mig..
Kram | | Drawen - 21 dec 12 - 01:13 | | Många som mår dåligt har ett stort problem, motivation. Ta tummen ur röven och gör något nytt - INGA ursäkter. Gör något du vill göra, vill du inte göra något så gör något bara.. vad som helst. Gärna något som tvingar dig att träffa andra människor. Teater (mycket karaktärsuppbyggande!), en sport, lajva (rollspela irl) eller börja sjunga i kör. Vad som helst där du måste ta del av ett samarbete och träffa människor! Du lär dig mycket och bygger upp dig själv. En grej till.. lyft upp huvudet. Nu. Lyft upp huvudet, slappna av i axlarna. Ut lite med bröstet. SE självsäker ut. Ha det som vana, på riktigt. När du går så ska du gå självsäkert, det ska se ut som att du är påväg mot något viktigt. Jag lovar dig. Detta lyfter upp dig något enormt. Till en början känns det inte alls men efter ett tag.. då tänker du inte på att sträcka på ryggen. Du känner dig bättre och mer självsäker och andra kommer att uppfatta dig som mer öppen och positiv. Jag lovar. Det fungerar bara du fortsätter. Men börja även med någon gruppaktivitet, gärna med främlingar i samma ålder som dig själv. Do it! Lycka till :) | | glasbit - 20 dec 12 - 19:41 | | Förmodligen är det många på den här sidan som känner igen sig i vad du skriver. Livet du vet, himla skumt. Hitta en strategi, nåt som får dagarna att gå och verka meningsfulla. Släpp inte den sedan, och släpp inte in tankar som inte ger nåt. Inga psykologtips direkt, bara överlevnad för ett tag. |
|
|
|
