Det Snurrar I Min Skalle |
”Det snurrar i min skalle.”
De första orden hon sa till honom, de orden som kom precis före ”Jag har alltid velat våga någonting, vad som helst.”
Precis efter det fick han sitt livs första kyss.
Hon heter Desirée och har alltid sina bruna lockar uppsatta med gummiband i en tofs. Tofsen hade inte funnits utan hennes gummiband, eftersom ”Vanliga tofsar går sönder för lätt.”
Han heter Douglas och har just blivit kär för första gången i sitt liv. I en flicka som inte vågar visa honom sina teckningar, eftersom hon är vänsterhänt.
Hon har alltid tagit på sig lite extra läppstift för att kunna göra läppavtryck på killars skjortor istället för att kyssa dem på riktigt, har aldrig vågat mer än så.
Han har aldrig någonsin sina ljus tända för någon annan, trots att de alltid är tända när han sitter på sitt rum helt ensam. Han är rädd för att bli retad när lukten av vanilj sprider sig innanför de fyra väggarna.
Hon tänkte ofta att det var synd att han var så ung, bara sjutton år, när hon själv kände sig gammal som nyss fyllt nitton mitt i vintermörkret.
Samtidigt skrev han någons namn på armen med tuschpennor för första gången i sitt liv.
Det andra han fick veta om henne var vad hon ville i framtiden. De tre orden han fick höra henne säga efter sin fråga var ”Jag vet inte.”
Hon brydde sig knappt om vad eller vem han var, enligt henne själv. Men hans armband av plastpärlor och pop-lugg hade fastnat i hennes minne som lukten av hans kläder. Som lukten av vanilj och apelsin på samma gång, så luktade han.
Han ville gärna laga mat till henne, fast det enda han egentligen kunde laga till var pizzamackor i ugnen. Ville imponera, men kom inte på hur. Han åt knappt, han glömde det mitt upp i allt annat.
Hon åt gärna, men kom hela tiden på sig själv med att inte leva livet fullt ut, och tyckte hon var tråkig och deprimerande. Förstod inte hur någon kunde bry sig om henne alls.
Det tog ett tag innan han gav upp och insåg att hans första kärlek på riktigt var obesvarad. Några veckor gick och för varje dag tänkte han allt mindre på Desirée och hennes bruna lockar.
Samma veckor gick, och hon tänkte allt mer på Douglas. Kom på att hon var kär på riktigt den här gången och skickade iväg ett sms. ”Jag tror jag är kär i dig och din vaniljapelsinluktande nacke. Kom hit?”
Men han hade redan raderat hennes nummer och gått vidare.
|
| Kommentarer | | Deskriptiv - 13 dec 12 - 22:40 | | Tack så jättemycket! | | LisaHoglund - 10 dec 12 - 19:35 | | Åh, vad söt denna var! Väldigt sorglig i slutet... en snygg vändning du fick till! |
|
|
|
