Räddaren I Nöden (Kap.8) |
Jag vaknar av att någon kommer in i rummet. Dimmigt ser jag bara konturerna av personen.
- Henke?
Jag sluddrar tyst.
- Sch, säger någon.
Jag känner någon lägga sig bredvid mig.
Tysta ligger vi där, jag i min dimma. Jag är så trött, så trött.
Jag känner en bekant andedräkt mot ansiktet.
Sträva läppar möter mina.
Jag är för trött och borta för att reagera, ligger bara still och försöker känna om det är Henke som kysser mig.
En främmande tunga glider in i min mun och jag vänder bort huvudet.
- Vem är det, frågar jag.
- Sch… Det är bara jag, Kalle.
- Var är Henke?
- Han är upptagen med Johanna.
- Okej.
- Dom kysser varann.
Lugnt och sakligt säger han det. Jag fryser till is.
- Jag skulle aldrig göra dig så illa, fortsätter han.
- Jag vill se, säger jag och försöker resa mig upp.
- Du är för borta gumman, och det är inget att se.
Jag sjunker ner i sängen och tårarna kommer. Tröttheten känns som en tung filt över mig.
Jag känner Kalles läppar mot mina igen och jag försöker lamt trycka bort honom.
Han kysser mig igen och nu är jag för trött för att bry mig, jag bara ligger där.
- Jag tycker verkligen om dig, säger han.
Jag känner hans hårdhet mot mitt ben och då vaknar jag till.
- HENKE, vrålar jag rakt ut.
- Han är nog upptagen med Johanna fortfarande, säger Kalle.
- Snälla Kalle, gå och hämta Henke.
- Ska du skvallra?
- Jag säger ingenting om du hämtar honom nu!
- Får jag en puss först?
- Snälla, jag vill verkligen inte.
- Okej då, säger han och går ut och drämmer igen dörren efter sig.
Tillslut kommer äntligen Henke och lägger sig bredvid mig. Jag kryper ihop som en liten boll intill honom och bara gråter.
- Vad är det, undrar han.
- Kalle sa att du och Johanna hånglade…
- Men kan han sluta ljuga nångång?! Nej jag var tvungen att prata med henne bara, men jag har kommit över henne för länge sen, det är ju du och jag nu!
- Lovar du?
- Ja, det är bara dig jag vill ha. Det var inte ens jag som bjöd henne.
- Det var Kalle va?
- Skulle tro det.
- Han var på mig…
- Va fan?! Jag ska nita den jäveln!
- Nej! Jag tycker däremot vi ska bryta med honom, han är så jobbig jämt.
- Det är inte så enkelt, jag är skyldig honom en del så kan inte bara bryta…
- Jag vill i alla fall inte se honom mer.
Vi avbryts av att Henkes telefon ringer. Han svarar och blir blek.
- Måste hjälpa Johanna, säger han till mig. Dom har gett sig på henne igen!
Han rusar ut innan jag hinner svara.
Jag är fortfarande jättetrött så jag somnar ganska snabbt.
När jag vaknar och går ut i vardagsrummet ligger Kalle på soffan.
- Vad gör du här?
- Vaktar dig medans Henke är borta.
- Jag klarar mig själv!
- Det trodde inte Henke.
- Vad sa han?
- Att han hatar mig men att han behövde min hjälp.
Han flinar.
- Kul att alla tror på min egen förmåga, muttrar jag.
- Jag tror på dig, men jag missar inte en chans att vara med dig.
- Hoppas han kommer tillbaka snart…
- Vi kan ha det mysigt under tiden.
Han går fram till mig och håller om mig. Jag försöker putta undan honom men han är starkare.
Jag blir orolig.
.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 9 dec 12 - 23:42- Betyg:  | Riktigt bra del, hoppas allt löser sig med Johanna, och
att hon inte försöker någonting med Henke nu när han redan
har en ny tjej. Man vet aldrig vad ex-flickvänner kan
hitta på. Hör av dig när det kommer upp en till del. |
|
|
|
