Räddaren I Nöden (Kap.7) |
Vi sitter i soffan när Henke plötsligt vänder sig mot mig.
- Det är rättegång om några dagar, säger han.
- Jag vet, känns det jobbigt?
- Lite, om jag åker in igen... Om det händer är du tryggast hos Kalle under tiden…
- Kalle?! Nej, jag vill inte.
- Han har rätt i att det är säkrast där för dig.
- Har ni pratat om det?
- Ja, vi har rett ut allt. Och som sagt, du vore säkrast där.
- Och om jag inte vill?
- Jag ber dig. Det är inte ens säkert att jag åker in…
- Då tycker jag vi avvaktar tills vi vet.
Dagarna går utan att vi pratar mer om det. Plötsligt är det dags, och jag får inte ens följa med.
- Det är inget för dig, säger han.
Han blir bara irriterad när jag tjatar så jag ger upp, jag får väl stanna hemma.
Självklart kommer Kalle också.
- Ta hand om henne, säger Henke innan han går.
Jag blänger på Kalle och går och sätter mig i soffan. Han följer efter.
- Jag försökte bara hjälpa dig, säger han.
- Jag klarar mig utan din hjälp.
- Försök förstå, jag ser all din potential och att din framtid kan vara ljusare än den är!
- Med dig?
- Ge mig en chans får du se. Om Henke åker in, ge mig en chans att visa dig ett annat liv.
- Om han åker in har jag tydligen inget val, muttrar jag.
Efter flera timmar kommer äntligen Henke hem igen. Han ser trött och nollställd ut.
- Hur gick det, undrar jag.
- Villkorligt frigiven…
- Då får vi vara tillsammans, jublar jag.
Han ler trött.
- Då får du väl försöka sköta dig nu då, säger Kalle.
- Ja annars är det kört. Men nu måste vi fira!
- Jag drar och fixar sprit, säger Kalle och går ut.
- Kan vi inte ta det lite lugnt, säger jag.
- Vi tar det lugnt, bara lite fest och glada miner.
När festen väl är igång är jag på bättre humör med 4 cider och några shotar i kroppen.
Jag hittar bra musik att dansa till och släpper loss i vardagsrummet.
Jag märker snabbt att jag har publik, både Henke och Kalle står och ser på mig. Jag försöker få Henke att dansa med mig men han vägrar, Kalle däremot anmäler sig frivillig och vi dansar rätt länge.
När vi dansar och bara kommenterar musiken och han annars är tyst så tycker jag bättre om honom. Han dansar bra och vågar ta ut svängarna.
Helt plötsligt frågar han om jag hänger med ut och röker och jag följer med honom ner i porten.
- Förlåt för hur jag varit, säger han. Men du är så jävla fin och jag vill inte att du ska råka illa ut.
- Henke tar hand om mig.
- Jag hoppas bara det är tillräckligt.
- Jag litar på honom.
Vi börjar småprata och kommer på att vi har många gemensamma intressen och samma musiksmak. När han väl slappnat av så är han kul.
Det kommer ett gäng tjejer och går in och Kalle ser fundersamt efter dom.
- Vad är det, undrar jag.
- En av tjejerna var Henkes förra flickvän.
- Jaha, säger jag förvirrat.
- Känns det okej?
- Ja, han är ju med mig nu.
Vi fortsätter prata fastän jag helst bara vill gå upp och få reda på vad som händer. Jag vill inte låta Kalle märka att det känns olustigt.
Till sist går vi äntligen tillbaka.
Jag kan inte hitta Henke någonstans fastän jag letar överallt. Jag frågar Kalle om han ser Henkes ex men hon är också borta.
Tillslut hittar jag Henke på balkongen tillsammans med en jättesnygg tjej. Dom märker inte att jag står i dörren, dom bara fortsätter prata utan att släppa den andras blick.
- Hej, säger jag högt.
- Eh hej, säger Henke. Det här är Johanna.
- Kul att träffas, säger jag.
- Detsamma, säger Johanna.
- Jag kommer in snart, säger Henke.
Jag fattar att jag blir bortkörd och går slokörad in.
- Hur är det?
Kalle är genast på mig.
- Det är bara fint, svarar jag.
- Dom är därute va?
- Jo…
- Drick det här så känns det bättre.
Han håller fram ett glas åt mig. Jag dricker stora klunkar, först efteråt tycker jag det smakar konstigt.
- Vad var det i?
- Det var min specialare bara, skrattar han.
- Det smakar beskt…
- Kom så dansar vi, avbryter han.
Efter några minuters dansande börjar rummet snurra. Jag vinglar till och Kalle drar med mig till soffan och sätter mig i sitt knä.
- Vad var det egentligen du gav mig, sluddrar jag.
- Bara nåt så du ska slappna av lite.
- Men vad?
- Sluta gnälla så känns det bättre.
Jag försöker resa mig men han håller fast mig.
- Vad gör du?
- Sitt ner, du kommer ramla annars.
- Det skiter jag i, nästan skriker jag och ställer mig upp.
Jag svajar ordentligt och hamnar nästan direkt på golvet.
Som i en dimma ser jag Henke komma mot mig.
- Vad fasen gör du, undrar han.
- Nåt är fel, säger jag.
- Kom, säger han och sträcker fram sina händer och drar mig upp.
Försiktigt bär han in mig i sovrummet.
- Ligg här och ta igen dig.
- Lämna mig inte, kvider jag efter hans rygg när han går.
Men han hör inte.
Jag hör Johannas kvittrande skratt innan jag slocknar.
.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 5 dec 12 - 21:32- Betyg:  | Hoppas inte Henke gör någonting med Johanna, fast det vet
man ju aldrig. Riktigt bra del, ser fram emot fortsättningen. |
|
|
|
