Jag är precis i startgropen för ett teaterprojekt om ätstörningar. Det är ett ämne som är viktigt och behöver uppmärksammas. Jag själv har kämpat (och kämpar fortfarande) med ätstörningar i många års tid och såg/hörde mycket under tiden jag var inlagd, men för att ge projektet lite mer bredd tänkte jag samla in intervjuer från både drabbade (med eller utan diagnos) och anhöriga. Det är självklart helt anonymt och ingen behöver oroa sig för att bli igenkänd - det här är bara basmaterial att utgå från när jag skriver manuset. Svara gärna till min mejl dianagimling@hotmail.com. Tack så mycket på förhand!
För drabbade:
1. Hur gammal är du? Vilket kön?
2. När skulle du säga att din ätstörning först dök upp?
3. Vad tror du utlöste ätstörningen? (specifik händelse, gener, miljö osv.)
4. Vilken typ av ätstörningsproblematik hade/har du? (anorexi, bulimi, UNS, hetsätning osv)
5. Märkte omgivningen någonting? Hur reagerade dem?
6. Hur skulle du säga att ätstörningen påverkar/påverkade ditt liv och din vardag?
7. Har du fått någon behandling för din ätstörning? Vilken?
8. Vad önskar du att omgivningen/vården skulle göra/skulle gjort för dig?
9. Vad önskar du att du gjorde/hade gjort?
10. Har du haft några andra fysiska eller psykiska problem utöver ätstörningen?
11. Anser du dig vara frisk nu? Vad var vändpunkten och hur ser ditt liv ut nu i jämförelse med då?
För anhöriga:
1. Hur gammal är du? Vilket kön?
2. Vilken typ av relation har du till personen med ätstörningen?
3. Hur fick du veta att personen hade/har en ätstörning och hur reagerade du?
4. Hur påverkar relationen dig och ditt liv? Vad är det bästa/sämsta?
5. Hur skulle du säga att ätstörningen påverkar personen?
6. Har personen fått behandling och vad tycker du om den?
7. Vad önskar du att du kunde göra för personen?
8. Vad önskar du att vården/andra i omgivningen gjorde för personen?
|
| Kommentarer |
| strong_heart - 9 dec 12 - 21:03 |
| Gorgeous-thing: Ja, det är en bra fråga egentligen. Var går gränsen? Det enda jag kan säga är, att om du känner att du har haft problem med mat/självbild så är du väldigt välkommen att svara så gott du kan på frågorna. Alla berättelser/historier jag kan få in är användbara för att skapa en pjäs med minnesvärda och äkta karaktärer :) |
| strong_heart - 9 dec 12 - 20:59 |
| palle94: Bra idé, tack! |
| palle94 - 8 dec 12 - 15:40 |
Du kan ta kontakt med abkontakt då dom som jobbar där har egna erfarenheter av ätstörningar. De jobbar nu som mentorer antingen för anhöriga eller för drabbade.
Du kan gå in på www.abkontakt.se och där hittar du mejladdreser. |
| strong_heart - 5 dec 12 - 22:33 |
| svampar: Du får jättegärna svara på frågorna om din typ av ätstörning också. På vilket sätt jag ska få in det i pjäsen kan jag inte riktigt svara på än, men jag skulle ju verkligen vilja visa hur olika ätstörningar kan yttra sig. Det är alltså verkligen värdefullt! |
| strong_heart - 5 dec 12 - 22:29 |
Xuvetyn: Idén som finns just nu är att en tjej ställer sig på scen och öppnar hela föreställningen med att säga något i stil med "Jag heter Emma och har en ätstörning". Hennes minnen och tankar kommer att gestaltas och det kommer att vara allt från glada minnen, ledsna, olika händelser som kan ha påverkat, bra och dåliga läkarsamtal osv. Det kommer att gå bakifrån framåt och följa hennes försök i att förstå sig själv och sin ätstörning.
Det är väl själva huvudidén, men jag skulle även vilja få in olika historier. Sånt som visar hur olika ätstörningar kan yttra sig. Det kanske får plats det med, om man t.ex. följer henne på behandling osv. Intervjuerna är framförallt till att forma både huvudkaraktären och ev. andra runt omkring: jag kände att det lätt blir att jag enbart skriver om mig själv och det vill jag inte i det här projektet. Nu fick du en kort bild i alla fall :) |
| svampar - 5 dec 12 - 19:35 |
Jag hade en ätstörning förut. Ganska ovanlig tror jag, vet inte vad jag skulle kalla det egentligen men jag antar att "omvänd anorexia" skulle fungera som benämning. Var väldigt smal när jag var liten, vilket gjorde att jag åt som fan. Blev normalstor, men kunde inte sluta äta. Hur "normal" jag än blev såg jag mig själv som ett skelett och hatade mig själv för det. Som tur var började jag träna, så blev ju aldrig tjock. Hatade att jag inte kunde gå upp med på grund av träningen, men älskade taekwon-don så mycket att jag inte ville sluta med den. Blev till att äta mer och fortsätta hata mig själv.
Nu mår jag bra. Känner fortfarande att jag behöver gå upp i vikt, men nu ser jag inte mig själv som sådär supersmal. Och jag har börjat gilla mat. Förut hatade jag mat, men tvingade i mig det. Nu äter jag för att jag gillar det :)
Räknas det som en ätstörning att ha med i pjäsen, som jag kan svara på frågor till? |
