Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

hpff - Christmas at Hogwarts, del ett

Hittade en liten julsaga jag påbörjat för ca två år sedan och inte skrivit på sedan dess. tänkte återuppta den och börjar med att lägga ut första delen för att sedan fortsätta skriva på den, haha. har inte vågat läsa igen den dock, men hoppas det duger ändå!


Del ett

"Seså Peter, vi kommer inte göra dig illa om du bara ger oss det vi vill ha", sade Lucius och krökte läpparna i ett lätt hånleende. Peter flackade runt med blicken på gruppen av Slytherin-elever som stod runt honom.
"Jag k-kan inte göra d-det", pep han nervöst fram. Bellatrix skrattade högt och de andra eleverna såg roat på varandra. De visste allihopa att Peter Pettigrew var den svagaste länken i vad han och hans vänner kallade Marodörerna, ja, han var faktiskt den svagaste länken i hela Gryffindor. Om någon skulle berätta lösenordet till Gryffindors uppehållsrum för dem så var det han.
"Peter", fortsatte Lucius med silkeslen röst. "Det smärtar mig oerhört att behöva göra detta, men om du inte är mer ... samarbetsvillig, har jag tyvärr inget val." Han höjde trollstaven tills den pekade på en punkt mellan Peters ögon som nu var fyllda med skräck.
"Juleblåss!" nästan skrek Peter ut. "Lösenordet, det är Juleblåss!" Ett spritt skratt hördes bland Slytherin-gruppen och Lucius sänkte trollstaven med ett lömskt leende.
"Tack, Peter. Jag visste att vi kunde lita på dig."
Lucius vände sig om och började gå mot stora salen med de andra efter honom. Peter stod kvar en stund, fortfarande förvirrad över vad han just gjort, innan även han började röra sig mot Entréhallen. Han klev in i Stora Salen och gick med så bestämda steg han kunde mot Gryffindorbordet utan att se mot Slytherinbordet en enda gång och slappnade inte av förens han satte sig ner bredvid sina vänner.
"Var har du varit då, Slingersvans?" frågade Sirius med kritiskt granskande blick. "Det är väl ingen flicka du undvikit att berätta för oss om?" James frustade till av skratt, men Remus sparkade honom hårt under bordet så han vek sig framåt av smärtan. Peter skakade på huvudet.
"Nej", svarade han.
"Bra! Vi vill ju inte att våran lilla Peter ska underhålla information från oss", sade James med ett brett leende.
"När vi ändå pratar om att underhålla infortmation, James ..." Sirius vände blicken åt höger och spände fast den i James. "Vad är det jag får höra om att du bjudit ut Lily ännu en gång?"
James viftade avfärdande med handen. "Äh, det är ingenting. Fast man kan ju inte låta en chans gå förbi, jag var helt enkelt tvungen att fråga!" Han ler brett mot Sirius som flinar tillbaka.
"Helt rätt, Tagghorn, helt rätt."

"Vad i hela Merlins smutsiga underklädeslåda!" utropade James när han klev in genom porträttet av Den Tjocka Damen tätt åtföljd av Sirius, Remus och Peter. Alla stolar var omkullvälta och flera böcker som legat utspridda över de olika träborden låg nu på golvet med lösa sidor strödda överallt.
"Vem kan det vara?" frågade Remus bekymrat men fick svar nästan innan han avslutat frågan.
"Slytherin", svarade James och Sirius i mun på varandra. Remus suckade uppgivet över deras överdrivna hat för Slytherin men förstod även han att ingen från Gryffindor skulle gjort någonting liknande detta.
"Men hur tog de sig in då?" envisades han. James ryckde oengagerat på axlarna.
"Inte vet väl jag? Någon dum förstaårselev har väl gett dem vårat lösenord eller någonting. De hotade henne säkert, de är ju trots allt från Slytherin."
De började förstrött lyfta i sakerna som var slängda på golvet när James plötsligt stönade högt och slog handen för pannan.
"Åh nej!" muttrade han och rufsade till sitt redan rufsiga hår. "Nu är det verkligen, verkligen kört." Sirius tittade förbryllat från James till Remus, som mötte sin väns blick och höjde ett oförstående ögonbryn.
"Lilys Gryffindorlejon!" utbrast James då ingen av de andra reagerade. "Fan, fan, fan. Vad ska vi säga åt henne när hon märker att det är borta?" Han började panikslaget rota i högen av Talmagi-böcker i hopp om att det stora Gryffindorlejonet av rent guld skulle dyka upp där bland dem.
"Jag ... öh ... skulle bara fixa en sak med den", sade han undvikande när han tittade upp och mötte tre förvirrade ögonpar. "Inget speciellt", skyndar han sig att tillägga, "men det var liksom ... ja, jag glömde kanske att låsa in den igen."
"Lämnade du den här?" frågade Peter förvånat. James höjde på ena axeln och kliade sig över ögonbrynet.
"Ja", svarade han dröjande. "Men det var ju faktiskt lunch."
Sirius suckade högt och lade en arm om sin bästa väns axel.
"Ja du, James. Du har då allt ställt till dig för dig själv. Men vi får väl se till att få tillbaka den innan hon upptäcker att den är borta."
"Och hur har du tänkt att vi ska lyckas med det?" frågade Remus skeptiskt. "Hon kommer faktiskt tillbaka om tre dagar, och jag tvivlar på att de - om det ens är Slytherinelever som tagit den - kommer att ge tillbaka den åt oss."
Sirius klappade Remus lätt på armen. "Det är just precis därför, kära Måntand, vi ska sno tillbaka den. Men detta är ett uppdrag som kräver mod, list, och ... ja, Slingersvans krävs nog också för den delen." Han flinade stort och fortsatte:
"Vi börjar planera vid solnedgången. Inte här, förstås, inte där det finns risk att någon hör oss. Men jag vet ett väldigt bra ställe ..."

Peter drog lätt i Sirus klädnad.
"Är det långt kvar?" pep han nervöst och huttrade till i den bitande kylan medan de fortsatte sin färd genom snön. Sirius skakade på huvudet.
"Nej, inte alls. Kom med här!"
De klev in på det upplysta området med växthusen där lektionerna i Örtlära hölls. Sirius, som gick först, styrde stegen mot växthuset de haft deras andra år och låste försiktigt upp fönstret på Mugglarvis.
"Vad?" frågade han åt James skeptiska blick. "Det kan aldrig vara dåligt att lära sig ett par Mugglartrick då och då." James nickade eftertänksamt och flinade brett när han hoppade in genom fönstret efter Sirius.
"Sirius, jag är inte säker på att det här är en sådan smart idé", började Remus med trött röst. Han hade i flera timmar försökt övertala sina vänner att det var precis lika säkert att prata i Gryffindors uppehållsrum som någon annanstans.
"Äh, var lugn Måntand, Filch kommer aldrig att hitta oss här", svarade Sirius självsäkert. "Jag menar, hur skulle han kunna se åt vilket håll vi gick?"
James höjde ögonbrynen med spelad förundran. "Väldigt smart tänkt där, Tramptass. Ja, om man bortser från det lilla faktumet att våra spår syns rätt så tydligt i snön."
"Men det är ju Filch vi snackar om, han lär ju ändå inte märka någonting", flinade Sirius och slog sig ner på en pall vid bänken närmast fönstret de klättrat in genom. James satte sig på palled bredvid och lade trött upp armarna på bordet.
"Okej då", sade Remus och suckade tungt. "Men vad är det du har tänkt att vi ska göra?" Sirius flinade brett.
"Ja, killar", sade han, "vi ska åtminstone få dem att ångra att de någonsin bråkade med oss."
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
JennnyJ - 14 apr 15 - 23:22- Betyg:
Alltså, Madelene. Varför har jag inte hittat till denna förrän nu? Och varför, får jag fråga, har du inte fortsatt? (okej, jag ser att det finns en del till - men sen? va? VA?) Det må vara lite mer än två år sedan du skrev på den här, men jag tycker verkligen att du borde fortsätta! (Eller i alla fall fortsätta skriva, för jag kom på precis hur mycket jag älskar det du skriver. Det är så fint och mysigt och jag är så glad att du skrev Slingersvans som du gjorde, trots att du inte tycker om honom.) Du fångar alla så bra och dialogen mellan killarna är klockrena - det finns så mycket kärlek till dessa killar, alltså. Så mycket. Fina Sirius med sina bombsäkra planer (haha), James som alltid lyckas göra någonting lite galet men sedan rädda upp situationen, Peter som alltid är rädd och Remus som står ut med dem alla för att han tycker så mycket om dem. Ã…h. Tack, för det här - nu ska jag läsa nästa del och önska att det snart finns mer. DU ÄR SÃ… BRA! Kärlek till dig.
hanochhon - 7 dec 12 - 21:11
åh.
bästa som hänt mig på länge, fyfan vad underbart!
Du skriver så braa madde! Bäst helt enkelt <3
Alltså HPFF är fan det bästa som finns. ily!
LIZZZY - 5 dec 12 - 11:37- Betyg:
helt fantastiskt maddis!!!! precis vad jag behöver nu till jul, en riktigt härlig jul-hpfic! DU ÄR AWESOME!!! Massa pussar och kramar
konfettiregn - 2 dec 12 - 22:06- Betyg:
Tänkt att det bara krävdes ett sms från dig där du skrev att du lagt ut en hpff på dikta för att jag skulle pallra mig hit igen efter en evighet!
Var det värt det? - OM DET VAR!
Kommer ihåg när du började skriva på den här ... så jäkla bra story du har kommit på! Ser fram emot att läsa MYCKET av den här nu Regs :*

Skriven av
Maadelen3
2 dec 12 - 20:14
(Har blivit läst 188 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord