Räddaren I Nöden (Kap.5) |
Jag vaknar av att det ringer på dörren. Yrvaket sveper jag en morgonrock om mig och går och öppnar.
En stor biffig kille i svarta skinnkläder kliver in rakt förbi mig och stänger dörren bakom sig.
- Jaha du, Henke har åkt in igen.
Han säger det medan han ser sig omkring.
- Vad gjorde han den här gången?
Han mäter mig med blicken.
- Förlåt, säger jag. Men vem är du?
- Det behöver du inte bry dig om. Häng med mig så tar jag hand om dig medans din karl är borta.
- Jag väntar gärna på honom här…
- Skitsnack, här är du inte säker. Han har en del fiender vet du.
- Men vem är du då?
Jag tycker det börjar kännas olustigt, får dåliga vibbar.
- Men det var fan vad du var frågvis!
Han kör in näven i väggen precis bredvid mitt huvud.
- Förlåt, säger jag oroligt.
- Packa lite kläder och följ med nu!
- Det tar nog ett litet tag, kan du komma tillbaka lite senare?
Jag försöker febrilt vinna lite tid.
- Fruntimmer och deras kläder, säger han. Ja jag vet hur det är. Jag väntar nere i bilen, kommer du inte ner om tio minuter så kommer jag upp och hämtar dig.
- Tack, säger jag och ler ängsligt.
Så fort han gått ringer jag numret jag fick av Henke.
- Det är Kalle.
- Det är Anna, det är en stor kille här som vill att jag ska följa med honom, vet du vem det är?
- Nej inte vad jag vet, det är ingen från klubben i alla fall. Se till att stanna där!
- Jag ska försöka.
- Jag tar med mig en polare och kommer och ser till att allt är okej.
- Snälla skynda er!
Han lägger på luren och jag springer och låser dörrens båda lås.
Det dröjer inte länge förrän det bankar irriterat på dörren.
- Är du klar?
Han skriker i trappen och hjärtat slår hårt på mig.
Det bultar på dörren igen.
Jag är livrädd!
I panik ringer jag Henkes nummer, men kommer direkt till röstbrevlådan. Förstås.
Efter en kvarts bankande och svordomar från trapphuset blir det ett himla liv därute. Sen blir det knäpptyst.
Sen hör jag Kalle ropa.
- Anna, det är lugnt nu!
Jag öppnar dörren och ser fyra killar, varav den ena säger att han är Kalle. Dom andra känner jag igen från festen och vi hälsar på varandra innan jag frågar vad som hände egentligen.
- Det behöver du inte bry dig om nu, säger Kalle. Men du borde nog följa med mig, här är inte säkert utan Henke.
Det märks på tonfallet att det inte är någon idé att säga emot, så jag packar motvilligt och så ger vi oss iväg.
Hemma hos Kalle kommer tårarna när rädslan släpper, jag vill veta vem den hotfulla killen var men Kalle vill inte prata om det.
- Vad tycker du om Henke egentligen då, undrar Kalle.
- Han är det bästa som hänt mig! Jag saknar honom…
- Han är nog hemma igen snart ska du se.
- Har han sagt något om mig, undrar jag.
- Ja, mycket. Jag har nog aldrig sett honom bry sig så mycket om någon som han gör om dig.
Jag försöker göra mig hemmastadd hos Kalle men känner mig i vägen.
Somnar på soffan och drömmer oroligt om Henke.
Jag vaknar av att Kalle står och ser på mig.
- Du är väldigt fin, säger han.
- Tack, säger jag.
- Henke har en himla tur…
- Jag tycker att det är jag som har tur.
Jag tycker det känns obekvämt med hans sätt att se på mig så jag bestämmer mig för att gå ut en sväng.
Utanför står den hotfulla killen.
Innan jag hunnit reagera har han ett hårt tag om min handled.
- Jag fattade väl att det är hit dom tog dig, väser han.
- Släpp mig, skriker jag.
- Vad gör du annars?
Han drar mig in mot buskarna bredvid porten, börjar fumla med knapparna i mina byxor.
- När jag är klar med dig kommer din kära inte vilja se åt dig igen.
Jag sparkar det hårdaste jag kan, träffar hans knä.
Genast måttar han en höger som träffar min tinning och jag faller till marken.
- Ge fan i henne, säger en lugn bestämd röst.
Henke!
Både killen och jag stirrar skrämt på honom.
- Kom, säger han.
Jag springer genast fram till honom, han kysser mig snabbt innan han föser mig bakom sig.
- Du ska ge fan i oss, säger han till killen.
- Har du inte koll på dina slynor? Hon ville leka lite med mig bara.
Henke knuffar till killen.
- Stick med dig bara.
Killen slinker snabbt iväg.
- Han har skadat dig, säger Henke och fingrar på blåmärket vid tinningen.
- Du kom vid rätt tillfälle. Är du fri nu?
- Fram till rättegången i alla fall.
Jag vill fråga vad som händer sen men han drar med mig upp till Kalle.
.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 2 dec 12 - 20:56- Betyg:  | Undrar vad han har gjort, den där Kalle verkar vara lite
creepy. Och jag undrar vem den där andra killen är. Riktigt
spännande, hoppas det kommer upp en fortsättning snart. |
|
|
|
