Världen stannar aldrig |
”Världen stannar när du ser på mig, det är som att vi aldrig tidigare har existerat”
Jag ler och försöker förgäves dölja leendet med min ena hand. Men du bara skrattar och smeker min kind. Du torkar bort tårarna som rinner nedför min kind och jag ler mot dig.
”Jag hoppas att vi aldrig tar slut” viskar jag tyst till dig. Du ler och jag kan inte låta bli att le och ser ner på mina vita Dr Martens kängor. De syns nästan inte i snön.
Jag ser återigen in i dina ögon och ler, nu spricker hela ansiktet upp i ett leende som nästan gör ont i mungiporna. Men jag kan inte sluta le.
”Ler du så stannar världen” viskar du till mig.
”Stannar världen? Det tror jag inte på, världen kan inte stanna”
Jag skrattar, nu skrattar jag och ler inte längre. Jag blir alldeles varm inombords och mitt hjärta hoppar till när du ser på mig. Mitt hjärta slår dubbelslag och jag känner hur det kittlar i mungiporna så att jag inte kan låta bli att skratta.
Det är bara vi nu, världen har stannat och bara vi står här, resten av världen har bleknat. Bara du och jag och jag vill öppna munnen och sjunga, men det är förblir tyst i skogsgläntan och man kan höra hur vi andas. Det är som att träden andas med oss, löven liksom rör sig i takt med våra andetag. Och du har rätt det är som om världen stannar när vi se på varandra.
”Jag kan också känna hur den stannar” Viskar jag till dig och känner hur världen stannar och hur vindragen från världens jordsnurr slutar fladdra i mitt hår. Du ler mot mig och jag ryser i hela kroppen och vet inte vart jag riktigt ska ta vägen. Jag vill bara krama dig, men jag vågar inte riktigt. Att det blir kaos i världen och i mitt inre är något jag försöker att inte bry mig om. Jag tar upp min hand för att stryka bort en snöflinga från din kind, du ser upp och skrattar och tar tag i mina händer och börjar snurra runt.
Vi snurrar runt, runt och runt utan att stanna och du skrattar så att ditt skratt ekar mellan träden.
”Känner du? Känner du hur världen snurrar nu igen?”
”Ja” svarar jag och försöker nicka, men börjar istället skratta. Nu studsar våra skratt mellan trädkronorna.
Du släpper mina händer och jag stannar och ser på dig. Men du snurrar vidare runt, runt och runt. Jag står stilla och ser på dig medan du snurrar och skrattar. Jag har slutat skratta, men ditt skratt ekar själv mellan träden.
Jag ser hur du blir suddigare och suddigare och jag försöker följa dig med blicken. Men du snurrar fortare och fortare och jag blir svagt illamående av att se på dig så jag blundar och ser ditt leende ansikte framför mig.
Men när jag tittar igen står jag själv i skogsgläntan, det finns inget spår av dig. Du är borta och jag är ensam. Jag står där och ser efter dig, men ser inte ens din skugga. Men jag kan höra ditt skratt ekandes mellan träden.
Jag vill inte skrika, jag vill inte fråga och jag vill inte be dig komma tillbaka, jag vågar inte ens tänka orden.
”Jag känner hur världen har stannat nu” viskar jag tyst så att ekonen av ditt skratt inte ska försvinna.
Det har slutat snöa nu.
|
| Kommentarer | | nattblick - 13 maj 14 - 22:12 | | Underbar, åh helt underbar <3<3<3 | | Sockerina - 14 jan 13 - 23:02 | | tack :) | | enneenneenne - 14 jan 13 - 22:48 | | fint ! :) | | Sockerina - 8 dec 12 - 22:15 | | tack :D | | Bornme - 7 dec 12 - 16:32 | | Fint skrivit! | | Sockerina - 27 nov 12 - 22:24 | | tack :) | | martobicat - 27 nov 12 - 20:34 | | fint! |
|
|
|
