Vem är jag utan honom? |
Han står alldeles för nära mig, jag kollar ner på golvet.
Hans lukt, hans värme, hans andetag, hans närhet, är det ända jag fokuserar på.
Jag blundar och biter mig på läpparna och får stor knöl i halsen som jag inte kan svälja,
jag får inga ord från munnen. Jag är ordlös.
Mina tårar rinner längst kinden och jag kniper ihop mina händer och försöker andas in och ut.
Är jag så svag framför honom? Att jag knappast kan hantera mina känslor när han är i närheten av mig.
Det ända jag önskar och begär från livet är,
en kram, en puss, lite smek över kinden, några fina ord, lite kärlek och ömhet från honom. Det är allt.
Jag vill uppleva stunden, stunden då jag får kärlek, stunden då han bryr sig om mig.
Han kramar om mig, jag gömmer mit huvud i hans famn och plötsligt brast jag ut i gråt.
Jag gråter som en liten flicka, som en bebis.
Jag vill skrika ut 'Jag älskar dig' jag vill skrika ut 'lämna mig aldrig igen' men jag får inga ord ut, det är bara jag som hör mig själv.
'Ta det lugnt min dotter' Säger han.
Åååååååh vad vackert det låter! 'min dotter' jag njuter av det och ler lite för mig själv.
Men så inser jag att jag inbilar mig själv bara.. jag fantiserar bara. Min älskade far min underbara fader.
Min kropp darrar, av sorg? Eller av längta? Att jag aldrig kommer få se min pappa mer..
Jag ser hur han lämnar huset. Hur han tar steg för steg, ska jag springa till honom och hindra honom?
stoppa honom bara? Slå honom och bara skrika? Nee.. Jag är alldeles för svag för det.
Jag är feg, jag är mes. Jag kryper ner på sängden kramar om min nalle och gråter för jag vet att det är sista gången jag ser honom,
sista gången mina ögon faller djupt ner i kärlek, sista gången jag gråter för någon.
Jag och min nalle gråter, alldeles för tyst för oss två..
2004 24/5
Jag stänger ihop dagboken och försöker koncentrera mig mer på vad jag känner idag utan honom.
Hat och ilska, sorg och ånger..
Han lämnade mig ensam. Ensamheten har byggt upp mig till en stark människa som ett skal men under skalen finns det bara tårar och massa gamla ärr,
bara saknad och längta. Jag ser mig själv på spegeln och säger 'Du är varken svag eller stark, du behöver varm kärlek'
Jag vill inte ta ut mitt 'jag' under skalet.
2012 13/10
Pappa du finns i mitt hjärta
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Tanja17 - 27 nov 12 - 19:28 | Tack så jätte mycket! :)
det glädjer mig, verkligen.
lite stavfel :/ men bara för jag skrev snabbt.. nästa gång ska jag ha koll på det! :) | sookisweetie - 26 nov 12 - 21:45- Betyg:  | SÅ fint skrivet!
Du är jätte duktig! |
|
|
|
