What makes you different - del 14 |
- Var ett tag sedan jag slängde upp en ny del så gör det nu innan jag åker iväg till Stockholm. Imorgon ska jag gå på SWEDISH HOUSE MAFIA! :D (var bara tvungen att säga det...) Så ha en bra helg, för det ska jag definitivt ha!
DEL 14
- I never thought that I would fall apart the way that I am tonight
Victor
Att se Albin stå där och kråma sig inför Stella fick mig på extremt dåligt humör. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra – stå kvar och låtsas som att jag inte brydde mig? Det skulle jag aldrig klara av, det skulle lysa igenom med en gång. Hitta Amanda? Det hade jag ingen som helst lust med. Gå därifrån? Det skulle definitivt visa vad jag kände inför hela situationen och eftersom att jag precis hade sagt till Stella att hon inte betydde någonting för mig så kanske det inte var det lämpligaste att göra.
Det hela slutade med att jag lutade mig mot soffkanten och stod och småsnackade med några killar ur Johans fotbollslag, men jag höll hela tiden ett vakande öga bort mot Stella och Albin.
”Ska inte du börja spela?” frågade en av killarna som hette Gabriel.
Jag vände blicken mot honom och flinade. ”Jag och sport? Nej du, skulle inte tro det.” De andra garvade och jag vände tillbaka blicken mot Stella och Albin.
Som nu kysstes.
Smärtan som jag hade känt inom mig när jag hade sett dem tillsammans i köket var ingenting mot hur jag kände nu. Det kändes som att hela jag skulle sprängas, rivas mitt itu. Jag hade aldrig haft såhär ont förr, varken psykiskt eller fysiskt.
Det blev för mycket.
Jag reste på mig, ställde ifrån mig mitt glas och började gå mot hallen. Jag gav dem inte ens en blick när jag passerade, drog snabbt på mig mina skor och min jacka och gick ut. Det var den tjugosjunde november, det var snorkallt ute och jag, Victor Landh, kände hur tårarna började rinna längs med kinderna på grund av en tjej.
Helgen hade varit ett rent helvete för min del, och det tog emot när jag var på väg mot busshållsplatsen på måndagsmorgonen. Egentligen hade jag bara velat stanna hemma, men genom att gå och behandla Stella som luft kanske jag kunde lyckas lura henne till att jag verkligen inte brydde mig. Dessutom hade jag tillräckligt med frånvaro som det var, jag hade fått två av tre varningar och jag behövde pengarna, så jag hade inte mycket till val.
Jag såg att hon stod vid busshållsplatsen så fort den dök upp i mitt synfält och jag tvingade mig själv till att inte vända. Långsamt drog jag upp en cigarett ur cigarettpaketet och tände den. Ju närmre jag kom, desto mer ville jag bara vända och gå därifrån men när jag var ungefär tio meter därifrån vände hon blicken mot mig.
Mina ögon mötte hennes, men mina visade inget mer än tomhet. Det var som att jag hade mött en främling.
Hon vände snabbt bort blicken och som tur var kom bussen inrullande precis när jag nådde fram till hållplatsen. Medan hon klev på bussen drog jag in ett sista bloss innan jag slängde iväg cigaretten och klev på jag med. Hon hade slagit sig ner på sin vanliga plats. Lusten att sätta mig bredvid och bara förklara allt var enorm, men jag visste att det var för sent. Jag kunde inte komma nu, inte efter det som hade hänt på festen...
Jag fortsatte rakt fram mot den bakre delen av bussen och satte mig ner på min plats där jag knappt hade suttit de senaste veckorna och lutade huvudet bakåt.
Det här skulle bli en lång bussresa.
Tjugo minuter senare stannade bussen. Jag öppnade mina slutna ögon och hann precis se Stella som klev av bussen – för att möta upp Albin. Jag kollade på dem genom fönsterrutan, såg hur han kramade om henne och hur de gick in i skolan tillsammans.
Jag kunde inte tro det. Stella och Albin – på allvar? Hur jävla fort gick hon vidare egentligen?
Jag visste inte om jag var mest arg, förvånad eller besviken (kanske en blandning av alltihopa?) men när jag klev av bussen hade jag bara lust att sparka till den.
- No, you do not mean nothing at all to me. Oh, you could mean everything to me
Stella
Jag visste att det var dumt och en aning riskabelt att möta upp Albin precis utanför bussen, men jag kunde inte låta bli – jag ville att Victor skulle känna sig lika sårad som jag hade känt mig hela helgen. Att Albin skulle krama om mig hade jag dock inte räknat med, och inte heller att han skulle lägga armen om mig då vi gick in i skolan.
Jag visste inte riktigt vad jag höll på med egentligen. Innerst inne visste jag att det inte var Albin jag ville ha, strulandet på festen hos Amanda var bara tänkt som en grej för att se hur Victor skulle reagera men sedan hade Albin skrivit till mig över Facebook på söndagen och nu gick vi här, han med ena armen om mig och jag var mer än bara förvirrad.
Visst var det kanske ett effektivt sätt att få Victor svartsjuk, men samtidigt var jag rädd för vad han skulle göra. Han verkade ju inte ha några problem med att ge sig på sina kompisar, tänkte jag och blickade upp mot Albins ansikte som nästan var helt återställt nu. Och jag ville ju inte att han skulle råka illa ut på något sätt för han verkade vara en bra kille egentligen.
”Satsa på honom!” hade Elin sagt och syftat på Albin när jag hade ringt till henne på söndagskvällen. Jag hade varit skeptisk men hon hade tjatat på om vilken bra kille han var och visst, jag höll med henne om det men det var bara en sak som var fel.
Han var inte Victor.
”Du har inte lust att typ, träffas idag... eller något?” frågade Albin när vi var framme vid mitt skåp.
Frågan kom som en chock. Det här var jag absolut inte beredd på.
”Ehm...” började jag. Ja eller nej? Ja eller nej? Ja eller nej? ”Jo, det kanske vi kan göra...” Jag hörde själv tveksamheten i min röst och såg i hans blick att han hade uppfattat den också.
Han skruvade på sig och kliade sig besvärat i nacken. ”Om du vill alltså.”
Jag nickade, försökte låta mer säker. ”Jo, det vill jag.”
Han log. ”Bra. När slutar du?”
”Halv tre.”
”Jag slutar två, men du kan ju komma förbi mig efter att du har slutat då kanske? Vet du var jag bor?”
Jag skakade på huvudet och fick en vägbeskrivning av honom och sedan gick han därifrån efter att ha gett mig ytterligare en kram.
Jaha, så nu skulle jag tydligen träffa Albin i eftermiddag. Great.
Klockan sprang iväg och helt plötsligt var hon halv tre och jag skulle bege mig hem till Albin. Jag ångrade mig djupt att jag hade sagt ja till att träffas, men jag kunde ju inte gärna dra mig ur nu.
”Ha det så kul!” sa Elin och blinkade med ena ögat innan hon försvann iväg åt andra hållet.
Jag suckade, drog en hand genom håret och började gå i den riktning som han hade sagt åt mig att göra och tio minuter senare stod jag utanför en dörr där det hängde en Välkommen till familjen Hansson-skylt. Jag tog ett djupt andetag innan jag ringde på och knappt tre sekunder senare öppnades dörren.
”Hej.” sa en liten tjej som inte kunde vara äldre än sex år.
”Hej.” sa jag och log mot henne. ”Är-”
”Hej!” Albin kom nerspringandes för trappan och stannade bakom tjejen. Han la sina händer på hennes axlar och föste iväg henne mot vad jag antog var köket och kollade sedan på mig. ”Hej.” sa han igen och log.
”Hej.” sa jag med ett skratt.
Han klev åt sidan och väntade vid trappan medan jag tog av mig mina ytterkläder och sedan följde jag med honom upp och in i hans rum. Det var ganska litet, men rymde i alla fall en vad jag trodde var 120-säng, en tevebänk med en teve på och en fåtölj i ett av hörnen. På väggarna var ett par hyllor uppsatta som var fulla med främst filmer och spel men även en och annan bok.
”Ehm, ja...” sa han och vände sig om mot mig.
”Ja...” svarade jag. Jag bara hatade den där pinsamma tystnaden.
”Vad vill du göra?”
Det slutade med att vi trängde ihop oss i Albins säng och kollade på film och när filmen var slut vände han sig mot mig och kysste mig lite lätt på munnen. Den kyssen blev till fler och tillslut låg jag ner i hans säng med honom över mig och jag visste inte ens om jag ville det här. Hans händer rörde sig upp och ner över min kropp men när hans ena hand letade sig ner och innanför mina byxor rätade jag på mig och sa att jag var tvungen att dra. Jag såg förvirringen och besvikelsen i hans blick men jag orkade inte komma med någon närmre förklaring. När jag hade fått på mig ytterkläderna kom han fram och kysste mig igen och så fort ytterdörren hade stängts igen bakom mig undrade jag vad det var jag höll på med egentligen.
Saker och ting skulle inte gå såhär med Albin. Det var inte meningen att jag skulle få honom att tro att jag var intresserad av honom och ville någonting mer än det som hände på festen, men nu idag, genom att gå hem till honom, hade jag trasslat in mig själv i någonting som jag inte visste hur jag skulle ta mig ur.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | chulia - 25 nov 12 - 18:12- Betyg:  | Men åh bra jobbat båda två. Verkligen skitsmarta drag. Det går ju såå bra. Aaah jag blir frustrerad och sur. Albin är jobbig, Viktor är douche och Stella är efterbliven. Och Oliver i mitt hjärta btw. Han är ju för söt!
Nej. Bort med Albin in med Victor och tjohoo!
(Ock du Malin kommer hem från Stockholm NU (ja jag är avundsjuk) och skriver en fortsättning på det här) | | johannaljung - 24 nov 12 - 04:09- Betyg: | | Åh vill bara läsa mer, vill verkligen se Stella och Victor tillsammans! Maila gärna när nästa är ute!! :) | | Atrociouschild - 23 nov 12 - 21:25- Betyg: | | Underbart maila nästa! :) | | mizzkitty - 23 nov 12 - 15:02- Betyg: | Super bra del, men att Stella är tillsammans med Albin
känns inte helt rätt. Hoppas verkligen att Stella & Victor
kan lösa konflikten med varandra. Dom passar mycket bättre
ihop. | | mimz_an - 23 nov 12 - 14:00- Betyg: | Bra!! Hoppas bara att det slutar lyckligt i alla fall!
Mejla när nästa kommer ut! :) |
|
|
|
