samma skrot |
Vi ser mot himmelen och blickar tillbaka i backen. Går mot en ström av oändlighet, så många möjligheter så få godkännanden. Med is i magen tar vissa av oss möjligheten till lyckan. Skapar något som ingen tidigare skapat och lyckas manipulera marknaden så att vi slår igenom. Nyskapande människor som vi, som dom får världen att rulla mot en framtid. Där vi alla hoppas får glida med och bli lyckliga. Så är väl i alla fall tanken, innan vi dör ska vi släppa en tår till allt det vackra. Inga mera krig, ingen mer sorg, bara bra affärer och kärlek. Mitt i detta står vi nu, mot våran utveckling, mot våran lyckliga framtid. Vem tar stegen för att föra oss framåt, alla vi som vill, men vi, är så få som kan. Jag och du, vi alla andas en del av samma luft och är födda från samma skrot och korn. Men varför är vi, eller ni dem som lyckas, varför är jag den som drar höet still stacken.
Som barn testar vi allt, påstår oss kunna allting själv, lätt som en plätt utan ånger och övertanke hoppar vi på fotbollslaget och drömmer efter storslagen karriär. Allt eftersom dagarna går och åren passerar blockeras vi. Vad ska ni, vi alla andra tycka. Man kan inte drömma om proffskarriär om man inte redan är proffs och vi kan inte lyckas om vi inte redan har gjort det. Fördomsfulla och oförlåtliga skrattar vi, ni varandra bakom ryggen och känner ingen smärta. Vi funderar aldrig över falskhet, för vi alla är byggda av det. Murade som en vägg ser vi inte igenom oss själva. Vi, ni ingen, alla kan lyckas. Vem tar steget ner från backen upp till himmelen. Vem sätter ner foten och slår kullerbyttor av lycka. Vem, vilka av oss alla är dömda att lyckas.
|
|
|
|
