På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Ellis liv del 20

Dagen därpå i skolan orkade jag ingenting. Olivia och Wicky satt tillsammans med mig ute vid vår rökhörna nästan hela dagen. Framåt lunch, efter flera timmars gråtande frågade Wicky om jag var hungrig.
”Ska du inte ha lite och äta Elli?” Jag tittade på henne och skakade på huvudet.
”Varför ska jag äta? Det finns ingen mening med det” Wicky tittade kluvet på mig och drog en djup suck.
”Jag går i alla fall in och äter” Sa Wicky och Olivia nickade. Jag log mot Wicky. I skolan var det enda stället hon fick skaplig mat.

Olivia satte sig mitt emot mig och tog mina händer.
”Hur är det älskling?” Frågade hon och kysste mig på munnen. Jag suckade djupt och tittade bort.
”Jag ser inte meningen med att ens le längre Olivia” Olivia såg på mig med ögon fyllda av tårar. ”Danni och jag skildes från varandra på det värsta sättet som finns. De senaste månaderna bråkade vi bara och va osams nästa hela tiden. Jag önskar bara att jag fått chansen att säga hej då till henne. Hennes sista ord till mig blev ju lixom förlåt.. Och mitt sista ord till henne blev Danni, va fan har du gjort lixom. Jag kommer alltid att hata mej själv för det”
”Elli, jag vet att ditt liv är skit nu och att du vill dö och..” Jag avbröt Olivia.
”Jag har aldrig sagt att jag velat dö Olivia. Självmord är bara en feg utväg, en slutgiltig lösning på ett tillfälligt problem. När man tar sitt liv flyr man bara ifrån allt och de som mobbat en eller fått en och må dåligt, vinner ju då. Men det insåg aldrig Danni” Sa jag känslokallt och reste mig upp. ”Men nu vill jag bara vara ifred Olivia, okej?” Olivia nickade och kysste mig på kinden.
”Gör bara ingenting du ångrar?” Sa hon och försvann in i skolan.

Jag smög iväg till en dunge i skogen. Jag såg mig om minst 10 gånger för att inte någon skulle se mig. Jag plockade upp min påse med joints och tände en. Jag stoppade ner påsen igen och var tvungen och sätta mig ner. Ruset kom snabbt den här gången, men det var säkert för jag inte ätit eller druckit något på hela dagen. Efter tre bloss eller något hörde jag någon som ropade på mig.
”Elli? Elli vart är du?” Shit tänkte och drog ett sista bloss på jointen och fimpade den. Jag reste mig sakta upp och var tvungen och stötta mig mot ett träd för att inte ramla omkull. Jag försökte se vem det var som ropade på mig. ”Elli? Hallå?” Jag gick ur skogsbrynet och möttes av en av Wickys killkompisar Lukas. Han log emot mig och jag skådade hans klädsel. Han var en typisk gothare och helt svartklädd. Han hade kajal runt ögonen och svart läppstift. Hans hår var uppsprejat och han hade en Manson tröja på sig.
”Men Elli, hur du ser ut?” Sa han och jag bet mig läppen. Jag försökte gå så rakt som jag kunde men det gick inte. Benen vek sig och Lukas fångade upp mig innan jag slog i huvudet i marken. ”Elli, du luktar rök? Men en cigg blir du väl inte så yr på?” Han såg på mig med frågande blick. ”Elli, knarkar du?” Hans blick bad om svar, om den blodiga sanningen, inga lögner.

Lukas var ett år äldre än mig och han var en sån där typisk alternativ kille som alla divor var galna i. Men Lukas brydde sig inte, han gick för sig själv och umgicks med oss när han kände för det. Jag hade sett hans armar några gånger och de hade varit fyllda av sår, men han hade aldrig sagt vad det var för sår. Han bara log och skrattade. Det var hans roll kanske?
”Elli, svara på min fråga” Lukas blick blev ännu mer frågande och jag bet mig i läppen. Allt snurrade och det var svårt att stå upp. Plösligt svartnade allt för mina ögon.

När jag vaknade låg jag i någon säng, vilken vet jag inte. Jag kände mig vilsen och satte mig oroligt upp.
”Lägg dig ner igen Elli, det är ingen fara” Jag kände lugnet som spred sig när jag hörde att det var Lukas röst.
”Vad, vad hände där borta egentligen?” frågade jag med oron i halsen. Tårarna brände.
”Du svimmade Elli” Sa Lukas tvärt och jag bet mig i läppen.
”Snälla säg inte till Olivia och Wicky att jag knarkar. Snälla?”
”Berätta varför Elli. Olivia kom till mig häromdagen och var så glad över att du sagt att du skulle sluta skära dig och att hon och du var tillsammans igen. Jag såg en gnista i hennes blick Elli, en livsgnista som varit svag under en lång tid. Nu brann den med en stor låga. Elli, Olivia lever för dig och du har ändå magen och gå bakom hennes rygg?” Lukas ord öppnade mina ögon och jag brast ut i gråt. Va fan höll jag på med egentligen?

fortsättning följer :D

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

The_Poet_Angel - 11 aug 06 - 20:55- Betyg: