Tidslösa älskare på nattvandring |
Så sömndrucken att min igenkalkade kaffekopp där svarta toner av ensamhet som börjar klättra på kanterna,
tyr sig fullare än jag
Älskling väck mig upp på benen
Realisterna spottar oss i nacken,
De menar att psyket inte kan fly sin vardag, blott de måste ljuga
Ty du har skalat bort min verklighetsuppfattning, blottat min nakenhet
Plagg för plagg skoningslöst slitit av ända,
sedan första dagen vi sågs
Sommarkväll slår över till natt i takt med gångna sekunder och moln släcker sina trötta lock
Inväntandes ny morgon,
blott är jag redan naken under en bädd utav stjärnor
Redo för natt med tusen sanningar som vill andas ovan ytan,
Du ligger intill under himlavalven
Jag kan känna din gåshud
Och höra ditt hjärta prata till mitt
Om min kaffekopp vore fylld,
Och realisterna skulle flytt planet efter optimisternas skoningslösa segertåg
Realismen tankar ger hän åt romantikens rosiga plädar att fällas ut
Som om sanning och nakenhet är det vackraste jag vet i natten,
som stjärnorna
Lysande, talande, bländande, tysta,
för oss
Att knyta ihop säcken blir överflödigt
Vi bara andas lugna andetag,
en delad melodi
Drömmer,
vi vaknar i östers gamla legender
Somnar till sist,
in i kärleken
|
| Kommentarer | | TheOneAndOnly - 13 nov 12 - 22:05 | | Den trasslar lite, fast på ett underbart sätt |
|
|
|
