Love is beautiful - kapitel 6 |
Allt jag hinner se nu är Landon som ligger på golvet, fortfarande i handklovarna och helt hjälplös, och Jeremy som sitter ovanför honom och slår honom. Mina föräldrar står en bit borta och stirrar chockat men också väldigt upprört, jag gissar att de är upprörda för att Jeremy beter sig på det sättet nu inför poliserna, han kan ju bli gripen bara för det oavsett om han har anledning att slå Landon eller ej, medan Sam står vid mig och håller i min hand. Många poliser försöker hjälplöst att stoppa Jeremy, bland annat konstapeln John Sandberg. Men han är för stark nu. Adrenalinkick, gissar jag. Jag bara står där och reagerar knappt. Jag är för chockad för att kunna röra på mig. Hur kan Jeremy göra så här mot mig? Skrämma ut mig på det här sättet, inför alla? Herregud. Plötsligt utan att tänka mig för, tappar jag kontrollen för att jag får nog av allt dramatik nu, jag är upprörd, och skriker upprört:
”SLUTA FÖR HELVETE!”
Nu stirrar alla på mig. Mina föräldrar, Sam, Jeremy, Landon, poliserna och till och med främlingarna som är där för att göra anmälan eller beställa pass eller nåt. Jag pekar fingret rakt mot Jeremys ansikte.
”Hur kan du skrämma ut mig så här!? Du är en jävla idiot! Kunde du inte ha låtit polisen sköta det!? Landon kan ju inte skada mig nu för att han har de där jävla handklovarna på sig, såg du inte det! Så sluta för helvete att skydda mig nu, jag är bara så jävla trött på allt det här nu, din jävla idiot!” skriker jag allt vad jag kan. Nu tittar jag på Landon och ser då att han nu flinar stort. Han njuter av det här. Herregud. Nu är jag för upprörd för att fortsätta prata, så jag bara går därifrån. Jag vill bara ut från polishuset nu, ut från min dumma storebror som har totalt skrämt ut mig!
Jag är bara så obeskrivligt arg. Och så besviken på Jeremy också. Kan han bara inte fatta nån gång att jag är vuxen nog att sköta mina egna problem? Varje gång han beskyddar mig, får han bara mig att framstå som en patetisk och svag tjej som inte kan ta hand om sig själv. Det är jag trött på. Jag är trött på att känna mig svag.
Nu står jag ute vid ingången och allt jag bara vill göra är att göra av med ilska för jag orkar inte känna så här jävligt. Jag vill vara glad igen som jag alltid är. Jag tittar mig omkring på människorna där ute. De har fullt upp nu av att döma hur stressade de ser ut nu. Jag suckar. Och plötsligt får jag syn på en sop som ser ut att vara ganska lätt att sparka på så att den skulle ramla omkull. Jag bara rusar fram mot den, jag bryr mig inte ett skit om hur alla där ute kommer att se på mig nu, och sparkar den allt vad jag kan för att avlägsna mig. Den ramlar omkull nu, men jag fortsätter att sparka ändå. Nu glor många på mig. Till och med en ung polis i typ 25 ålder som ser ut att tänka ”men tjejen, vad gör du! Så där kan man inte göra!”, nu är han på väg rakt mot mig. Men som sagt så bryr jag mig inte. Överhuvudtaget. Plötsligt känner jag en hand mjukt på min axel för att få mig att sluta, jag slutar då sparka och vänder mig om. Sam.
”Tack” säger jag till honom. Jag har nästan blivit av med ilska innan han lade en hand på min axel. Nu är det helt borta. Jag är inte arg längre, jag är fortfarande bara besviken på Jeremy. Bara närhet av Sam räcker för att ilskan ska släcka totalt.
”Är du okej?” frågar han. Jag ler och nickar. Han bryr sig verkligen. Vilken bra kille. Nu önskar jag igen att det var han jag träffade, inte Landon.
”Jag är nu” svarar jag och ler fortfarande. Han ler tillbaka. Nu böjer han sig ner för att fixa sopen i ordning på plats. Polisen, som var på väg mot mig, stannar tvärt och är på väg in i polishuset nu istället samtidigt som han kikar på oss. Han står knappt två meter ifrån mig. Jag får bara lust att skämta lite genom att flirta.
”Vad tittar du på, snygging?” frågar jag polisen och blinkar med mina ögonfransar. Han blir skrämd, ler osäkert, blir snabbt röd som en tomat i ansiktet som om han blivit påkommen av sina föräldrar med att ha sex, och skyndar sig att gå in. Nu fnittar jag. Sam, som precis blivit klar med sopen, tittar frågande på mig nu med höjda ögonbryn samtidigt som han ler. Jag säger ingenting, jag bara fortsätter att fnitta. Polisens min var bara så kul att se. ”Du skulle ha sett polisens min, haha!” säger jag fnittande. Nu skrattar han med mig. ”Hur går det därinne?” frågar jag nu. Nu slutar han skratta och istället ser bekymrad ut. Nu slutar jag att skratta också och tittar frågande på honom.
”De var tvungna att sätta Jeremy i häktet. När du gick, fortsatte han ändå. Han var för arg. Så de blev tvungna. Han kommer att sitta där tills allt är klart och ni får åka.” berättar han. Jag suckar högt. Så typiskt Jer att aldrig lyssna på mig.
”Men herregud... så typiskt! Har de fastställt Landons dom ännu?” frågar jag. Sam skakar på huvudet.
”En domare är på väg hit nu. Polisen kan ju inte ställa en dom, det är inte deras jobb utan en domares.” säger han.
”Ja just det...” suckar jag. Jag vill bara åka hem nu. Jag orkar inte vara kvar på polisstationen längre. Vi har varit här i över två timmar nu.
Efter ytterligare en timme har de äntligen fastställt Landons dom nu. Han får samhällstjänst i 6 månader och han får även besöksförbud också (mina föräldrar bad om det i sista minuten), han får inte komma i närheten av mig. Avståndet mellan oss måste vara 50 meter. Inte för att han kommer att lyssna, han kommer att försöka komma i närheten av mig ändå, men jag hoppas att det inte händer iallafall. För om det händer ändå, så vet jag inte vad jag ska göra då. Men det kommer nog inte vara ett problem med tanke på att domaren också har sagt att om Landon bryter mot besöksförbud, så blir det ett års fängelse för honom för misshandel. Jag tror verkligen inte att han vill vara där, så förhoppningsvis kommer han att hålla sig borta från mig.
Jag skakar med domarens hand och tackar henne. Till och med mina föräldrar gör det också. Nu vänder jag mig till Sam och kramar om honom.
”Tack för att du har varit här med mig och stöttat mig hela tiden, det betyder mycket. Jag vet inte hur jag ska tacka dig. Jag är skyldig dig en tjänst.” säger jag och ler. Jag är så tacksam för honom. Han är den snällaste killen jag vet.
”Nej, Lydia. Du är skyldig mig ingenting. Ett tack räcker gott och väl!” säger han och ler tillbaka. Men tyvärr har han ingen aning om hur envis jag brukar vara, jag är skyldig honom en tjänst ändå oavsett om han säger att det inte behövs eller ej. Jag är fast besluten att gottgöra honom. Min mamma avbryter oss nu genom att lägga sin hand på Sams axel för att få honom att vända sig mot henne. Jag står kvar för att lyssna på vad hon har att säga.
”Sam. Tack så mycket att du har stöttat min dotter! Det betyder mycket för mig och Bill. Du borde komma på middagen nån gång. Ikväll kanske?” säger mamma.
”Det var så lite. Men tyvärr kan jag inte ikväll även om jag vill så gärna. Blir fredag bra?” frågar Sam.
”Absolut! Då blir det fredag. Välkommen!” säger mamma. Nu låter hon för ivrig och beter sig så fånigt. Gud, så pinsamt.
”Mamma!” utbrister jag lite generat. Sam skrattar. Nu kommer pappa fram mot honom också och klappar honom mjukt på ryggen.
”Tack för allt med Lydia, grabben! Har Zoe bjudit dig på middagen?” frågar pappa. Sam nickar. ”Finemang!” Han klappar honom igen på ryggen mjukt. Men herregud... nu är pappa bara för mycket liksom mamma. De står där framför honom och beter sig så fånigt nu genom att flina som idioter. På nåt sätt retar de mig lite nu.
”Eftersom du inte kan komma på middagen ikväll, så kan vi skjuta dig hem. Det är det minsta vi kan göra ikväll.” frågar mamma honom.
”Det behövs inte, jag bor i närheten. Det tar bara några minuter att gå hem. Tack ändå” säger han och ler.
”Då åker vi hem nu!” utbrister pappa.
Jag kramar Sam igen för att säga adjö. Jag vinkar åt honom som vinkar tillbaka medan han går på vägen ut. Efter att ha hört pappa, går nu en av poliserna till häktet för att hämta Jeremy. Och de har också lovat mig att hålla kvar Landon tills vi har satt oss i bilen och åkt iväg för att inte skapa några problem med honom och Jeremy.
Ett par minuter senare kommer polisen tillbaka med Jeremy. Han verkar förstå att jag faktiskt är besviken på honom, så han vågar inte se mig i ögonen överhuvudtaget. Han skäms verkligen. Det är bra, annars har han inte lärt sig en läxa om han inte skäms.
Nu är vi i bilen på väg hem. Det är knäpp tystnad. Ingen säger något. Ingenting. Alla är tysta. Det är så tyst härinne, det enda som bara hörs är motorn. Men när vi är halvvägs hem, vänder sig plötsligt Jeremy mot mig. Jag ser inte, men jag hör hur han vänder på sig. Men jag rör mig inte, jag fortsätter att stirra ut genom fönstret där jag ser hus och träden passera.
”Lydia... du anar inte hur ledsen jag är nu. Förlåt för hur jag har betett mig. Det är bara att jag inte står ut med att se min lillasyster såras. Men jag är ledsen. Förlåt mig.” babblar han på. Men jag svarar inte, jag säger ingenting. Jag är för besviken för att kunna prata med honom nu. Det verkar han inse för han säger ingenting mer. Han är tyst igen. Han förtjänar att jag inte pratar med honom nu. Han borde våndas för vad han gjorde på polisstationen. Så.
Nu tänker jag på Emma och Summer. Hur oroliga de måste ha varit för mig medans jag var på polisstationen. Jag borde ringa dem och berätta hur läget är, men jag har bara ingen lust nu. Jag får ringa dem imorgon istället för allt jag bara vill nu är att äta middag, sen se en romantik komedi för att uppmunta mig och sen sova. Men om de ringer mig ikväll, så svarar jag absolut. Men gör inte de det, så ringer jag imorgon.
Plötsligt piper min mobil. Ett sms. Jag har fått ett sms. Jag tar upp den för att kolla displayen för att se vem det är ifrån. Och jag stelnar till. Just när jag tror att allt är över, så är det inte det egentligen. Det är inte över än. Landon. Det är Landon som har smsat mig. Han har mitt mobilnummer. Fan också. Det har jag glömt. Då får jag byta nummer också. Det är först när jag byter nummer som allt ska vara över på riktigt. Jag trycker på smset för att läsa, det dyker upp, jag läser och fryser till.
”Jag ska göra slut på dig för vad du har gjort mot mig!”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | baraduvet - 13 nov 12 - 03:00- Betyg:  | | Älskar denna, skicka gärna ett mail när nästa kommer ut!:) | | ccaseyh - 12 nov 12 - 18:31- Betyg: | | Jättebra del, ser fram emot nästa! <: | | MalinKatarina - 12 nov 12 - 08:06- Betyg: | Awesome del, jag vill verkligen fortsätta läsa :D
Du får skynda dig med att skriva nästa del! :) | | mizzkitty - 11 nov 12 - 19:03- Betyg: | Super bra del, verkligen helt perfekt. Synd att Lydia inte
hann byta nummer, och jag hoppas verkligen att Landon inte
gör någonting som han kommer att få ångra. |
|
|
|
