Saknaden av en död person. |
Nu har de gått en tid sedan du gick bort. De har inte gått en enda dag utan att jag tänkt på dig.
När jag fick reda på att du var borta kunde jag inte gråta var helt tom. Skojjade bort de, men de var några dagar efter som jag förstod att du inte fanns. de var då de brast för mig.
Jag grät och grät, kunde gråta i skolan och jag orkade inte med något.
De jag ångrar, är att jag inte gjorde något för att stoppa dig. Jag sa inget, jag gjorde inget men jag märkte att du inte mådde bra.
Men endå, hur lätt är de att prata med någon som bor tusen tals mil ifrån en? eller som man träffas kanske en gång om året sådär?
Inte lätt alls.
Ingen visste vad du skulle göra , vi bad att du skulle kämpa för vi såg att du inte mådde bra, du åkte utomlands för att läsa. Jag hade ingen aning om de ens.
Visste ingenting förens jag såg min mamma snacka med mina morföräldrar, jag såg de i mammas blick att ngt var fel. Jag väntade och väntade på att hon skulle säga. och tillslut sa hon de.
Hon sa att du var död. Den dagen föll hela min värld samman.
Inte en gång till tänkte jag. Jag orkar inte mer, jag klarar inte av att förlora ännu en person som jag älskar.
Du och jag snackade aldrig så mycket. Varför inte? vi träffades aldrig och de är inte lätt när man bor i olika länder.
Men du är endå min kusin. Och hur känns de i en när man får höra att någon som står en så nära dött, tagit sitt liv?
jag gråter nu, för jag fick aldrig någon chans att prata med dig på riktigt nu när vi var äldre. Jag kunde inte ens åka hem till er och beklaga sorgen.
Din lillebror, han är totalförstörd. Han har ingen glädje kvar. Din pappa han var redan förstöd och mådde också dåligt innan, men nu är de värre. Din mamma då?
Tänker inte ens prata om henne. Jag avskyr henne av hela mitt hjärta. Jag vill så gärna slita henne i stycken. skrika och fråga henne om hon är nöjd över att hon tagit livet av sin son. fråga henne om hon är glad över att ha förstört hans liv, o dessutom förstört sin mans och sin yngsta sons liv.
Jag orkar inte mer. Jag klarar inte. Jag måste ut, jag måste få bort allt ur mitt huvud. Jag klarar inte av att se bilden av dig död.
¨
Jag beskyller mig själv av att jag inte gjorde något när jag vet att de inte är mitt fel.
Jag önskar att du fanns kvar och att du hade kämpar, tillsammans med dem som älskade dig och som gjorde allt för dig som din farmor. Hon.. jag klarar inte av att se på henne.. hon är den mest förstörda. De var hon som tog hand om dig. Hon gråter varje dag. Exakt varje dag.
De har gått tio månader nu. tio månader sen du gick bort. men du finns kvar i våra hjärtan. och de kommer du för alltid att göra.
R.I.P <3
|
|
|
|
