jag kommer aldrig glömma |
Jag kommer aldrig glömma, första gången jag såg dig
Du var fem år, jag var fyra
Du tog min hand och släppte inte taget
Jag började försöka ta mig ur dit grepp
Men du var för stark för mig.
Skrattet från din mun blev bara högre och högre
Ju mer tiden rullade på desto hårdare blev ditt grepp
Dina ögon glittrade som den finaste diamanten
Skrattet från din mun var skönare är fåglarnas sång
Dina bara ben under klänningen vara fulla med skrapsår
Din klänning som vara lika röd som dina blossande kinder
blonda lockar gled längs din hjässa som prinsess hår
Du sa inte ett ord till mig på hela dagen
Varje gång jag försökte komma loss eller fråga dig något
Så bara log du, ett leende som tog andan hur mig
Jag blev förstenad och tappade förmågan att styra mina ben och armar
Du bara skratta när jag fumlande följde efter dig
Till slut var du tvungen att släppa min hand
Din mor hade kommit för att hämta upp dig
Dock ville inte du släppa min hand utan du höll fast i min
Så dagisfröknarna behövde bända loss din hand från min
När din mor bar bort dig gav du mig en blick, som jag kommer komma ihåg tills jag dör
Dina glödande blålilla ögon släppte inte min med blicken.
Redan då förstod jag att du var det mest underbara som någonsin existerat.
Plötsligt vaknade jag ut ur min dvala och kom på en sak
- Vad heter du!?
Ett illvilligt leende spred sig över ditt ansikte och dina ögon glittrande,
Av någon anledning som jag än idag inte förstår
- Emelie! Men du kan kalla mig Ekorren!
Fick jag som svar innan du bröt ut i ett skratt som skulle få änglar att bli svarta av avund
Emelie viskade jag för mig själv medan jag såg dig försvinna ur mitt synfält
|
|
|
|
