det kanske aldrig syntes i min blick
att jag behövde
eller ville bli älskad
det kanske aldrig hördes på min röst
du kanske tyckte att mina fotspår var skarpa
och att jag alltid orkade
ett
varv
till
du märkte kanske aldrig
hur stark den var
muren jag byggt upp
för att slippa
riskera
mig
jag kanske aldrig frågade
efter din mun mot min hud
eller dina andetag
mot mina tårar
jag har alltid sprungit genom eldar
ensam
en flicka
bränd i kanterna av självriskhet
skriker efter någons hjärtslag
en flicka
tejpad i hörnen
för att hålla ihop
sig själv
vill inget annat
än att bli älskad.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
fialotta - 29 aug 05 - 04:39- Betyg:  |
alltså, den här dikten går nog inte att berömma med ord eller vad man ska säga.
den är för fin för att kommenteras...
instämmer med föregående om att det är bland det bästa jag läst! |
| nalle_brumma - 27 aug 05 - 07:21- Betyg: |
| Håller helt med båda föregående skrivarna... |
| Esmeralda - 27 aug 05 - 07:02- Betyg: |
Den här dikten träffade mig i hjärtat. Den skulle kunna handla om mig. Du skriver otroligt bra. Och jag tycker att fotot på dig är väldigt talande också.
/Esmeralda |
| Lorineca - 26 aug 05 - 20:55- Betyg: |
å så ja känner igen mig! den här dikten är verkligen bland
dom bästa jag har läst här!! Duktigt, längtar efter att läsa mer
dikter av dig! |
