BetaAmyloid |
mamma gråter aldrig när jag ser.
jag gråter aldrig när nån ser.
jag gråter nästan aldrig ändå,
jag knarkar istället. knarkar man så minns man inget.
precis som pappa.
minns man inget så finns man inte. jag vill inte finnas,
om tio år. vem är jag när ramarna försvinner,
när banden bryts, när aska är aska, vem är jag då?
och mamma, vem är mamma då?
jag vill ju så mycket, vill visa, jag kan, jag kan, snälla pappa, se här, jag kan!
livrädd. livrädd att han ska glömma mig.
precis som han har glömt hur man kör bil.
precis som han har glömt att skedarna ligger i översta lådan.
livrädd.
minns man inte så finns man inte.
jag köper gräs av sextonåriga förlorare i trappuppgången, och skulle byta liv med vem som helst,
av dom.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | emno89 - 12 nov 12 - 21:35 | | Aj, är det första som som dyker upp i mitt huvud. Som vanligt fantastiskt uttryckt, men aj. | | Rochester - 6 nov 12 - 21:20 | Stark. En vanlig missuppfattning är att det självutlämnande (får man kanske anta) om allvarliga saker per automatik blir bra poesi. Det måste turneras konstnärligt också, som här. Och då spelar det ingen roll om det är en själv man talar om eller ej.
Bra rytm, och versraderna varierar i längd på ett sätt som känns motiverat.
Snyggt med "av dom" på en egen rad - "dom" blir dubbeltydigt, som både "dem" och "straff" eller "fördömelse". | emki - 6 nov 12 - 18:44- Betyg:  | | Tycker dom "abstin"!!! :D | | emki - 6 nov 12 - 18:41- Betyg: | | Tycker dom "abstin"!!! :D |
|
|
|
