Det är inte min tur att försvinna än - oneshot |
Om jag hade varit hemma själv; just nu i detta ögonblick, om jag hade varit hemma själv hade jag aldrig lämnat badrummet. Jag skulle stå och stirra mig själv i spegeln medan blodet rinner ner för mina bleka ben. Ett snitt ner i huden, gräver sig ner, styckar kött, gör sönder nerver. Andas djupt, euforiskt.
Ser ner på öppningen, ögonen vidgas i extas, rör med darrande fingrar. Jag skulle sakta resa mig upp med krampande ben, rätt upp och ner på badrumsgolvet och bara stå. Andas häftigt, le med spruckna läppar, knipa ihop ögonen hårt för att bara känna det varma blodet som sakta rinna ner.
Där skulle jag spendera min kväll, i min ensamhet, i mitt mörker medan natten blir till dag och jag förlorar mig själv. Jag försvinner, tynar bort, suddas ut. Jag skulle sjunka ihop, mitt på golvet, känna hur jag förlorar känsel i fingertopparna. Blodet fortsätter pumpas ut ur min kropp i takt till hårda och oregelbundna hjärtslag. Jag andas tyngre, känner mig yr, lägger mig på golvet i fosterställning. Mina tänder skallrar i munnen på mig och jag känner en tung järnsmak. Kanske, kanske, är det här den dagen då jag inte finns mer.
Och då ser jag mitt liv passera i revy. Alla ord, blickar och slag, all rädsla, alla människor och alla ljud, all skräck, all mobbning, all utfrysning. Kanske skulle det inte spela någon roll om det var just jag som försvann idag.
Mina andetag blir lättare och det känns som om jag svävar från marken. Men jag flyger inte, jag blir inte sänd till himlen, jag lyfts upp av ett par armar. Min syn blir suddigare än innan och jag vet att jag snart kommer svimma. Men innan det svartnar ser jag ett par bruna ögon som ser rätt in i mina blå.
Plötsligt känns det som om jag har svikit hela min värld.
Förlåt, viskar jag svagt. Jag ska aldrig göra om det. Jag lovar.
|
| Kommentarer | | ImCrying - 6 nov 12 - 13:10 | Beskrivande, målande bilder.
Håll hårt om de som älskar dig mest.
Du vet vart jag finns om du vill snacka, ta hand om dig <3 |
|
|
|
