Till dig Didrik, kom hem! |
Det är en vacker lördags morgon när jag kliver upp ur sängen
och tittar ut igenom fönstret. Gräset är fullt med dagg som
nästan har fryst till is. Jag tar upp mobilen och ser sms:et;
"Jag är i Skeå hela helgen, vill du träffas där? Hörde att
du också skulle dit! :)/Nicke"
Jag svarar med ett "javisst" eller något liknande, det är inte
så viktigt nu direkt på morgonen. Mina kläder ligger på golvet
och när jag tar på mig dom känner jag den kalla känslan av
golvet.
När mamma ropar att frukosten står på bordet springer jag till
köket och kastar hastigt i mig en limpa med ost och skinka.
När vi väl kommit fram till stan så träffar jag Nicke.
Jag berättar för honom att mina föräldrar inte få se oss
vara med varann. Eftersom de inte vill att jag ska skaffa
mig en pojkvän. Det blir tyst. Inte en pinsam tystnad, utan
en jobbig tystnad.
Vi närmar oss Cubus och nu börjar vi prata lite.
Vi går ut urCubus och ser mina föräldrar på andra våningen
som står och kollar på oss. Dem kommer ner och säger åt mig
att vi måste åka hem. Jag hinner inte säga hejdå till
Nicke, dem bara drar mig där ifrån.
Väl hemma får jag en rejäl utskällning för att jag var med
honom utan att säga till. Jag känner hur dåligt jag mår så
jag går in på toaletten.Mamma börjar gråta, så jag trycker
örat emot dörren och lyssnar.
"STELLAN!", ropar mamma. Han kommer och frågar vad som hänt.
"En bilolycka i Malå, flera skadade. Fyfan så hemskt!"
Jag låser upp dörren och frågar vem det var, men då ringer
mammas mobil.
Hela min familj sitter i soffan med tårar i ögonen i väntan
på att få mer information om olyckan. Detta är fösta gången
alla i familjen är ledsen på samma gång.
Mamma håller sig uppdaterat via Internet och håller i sin
telefon i vänstra handen. Pappa kollar på nyheterna.
Plötsligt...
Mamma börjar gråta igen, medan hon säger:
"En 13 årig pojke har avlidit, flera skadade"
"Vem har dött?!", frågar jag och pappa samtidigt. Det blir
tyst ett tag och alla kollar ner i golvet. Mammas telefon
börjar ringa igen. Jag och pappa försöker höra vad som sägs,
men det går inte.
"Didrik Stenberg... Han är död... Och jag hade honnom på
matten i går..."
Nu sitter alla i soffan och gråter. Gråter som om man aldrig
har gråtit förut.
Vi saknar dig som fan Didrik! Snälla kom hem. Det finns
inga ord för händelsen, bara tårar. Jag har själv gråtit i
2 dar nu, till och från. Förlåt att jag inte hann känna dig
så bra. Och förlåt för att jag inte kom och tände ett ljus
för dig vid platsen du dog på. Men jag hade ingen styrka.
Ingen styrka alls.
Jag och dina klasskompisar kommer att tänka på dig varje dag.
Och min största önskan nu är att du kommer hem.
VILA I FRID, DIDRIK STENBERG
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mimz_an - 29 okt 12 - 19:44- Betyg:  | Vila i frid<3 Malå kommer aldrig någonsin bli den samma igen utan dig...
Du är extremt saknad av alla<3 |
|
|
|
