Halloween - Oneshot |
- Kanske skriver en ny, men ja här är en så kallad ”skräckis” lam för min smak. Väldigt dålig, icke rättad osv … Dåligrubrik. Ja lite idetorka helt enkelt. Men den duger för halloween xD Have a good time people! -
Nattetid, jag såg alltid framför mig hur skuggorna förfölja mig med giftiga armar som rev upp huden genom att bara nudda den. Hur de skrattade åt mig när jag skrek. Eller hur träden vred sig efter mig, låste fast mig med dess grenar. Raserade över mig. Hur vargar skulle dyka upp, med saliv droppade från deras käftar för att sedan tugga sönder mina armar enda in till benens mitt. Månens som skulle bli ilsket röd och förblinda mig, för att synen sen ska komma tillbaka och se en massa halvdöda personer viska mitt namn. Djur som biter mig. Jag rös och blinkade bort tankarna. Gatlyktorna lös upp skogstigen då jag traskade på i kylan för att ta mig hem. Klockan var väl ett ungefär och det var kallt. Hösten hade trillat in, löven täckte stigen och prasslade då jag gick. Vinden rullade mjukt över dem och följde med mig genom träden. Den friska luften gjorde nästan ont att andas in. Jag drog ner händerna i fickan för att värma dem. Andedräkten bildade ett mjukt vitt moln så fort jag andades ut och kylde ner hela kroppen när jag andades in. Jag huttrade till. Fåglarna samlades i ett enda träd och jag kände deras kalla blickar på mig. De följde mig. Jag kastade upp en blick, ryckte till av den stora mängde. Ett ljud och jag visste att de var korpar. De vred på huvudena, följde mina minsta rörelse. En stenmur med mörka hålor log elakt mot mig, korparna kraxade högre och började bli otåliga. Mullarande som hördes då alla fåglar lyfte från trädkronan, blev natthimlens skugga. Kraxande blev ett enda ljud, vingarna blev vinden och de cirkulerade lågt och läskigt nära mig. Mina ögon blev stora ju lägre de kom, mina ben darrade och som i en utandning dök alla samtidigt. Jag skrek och rusade in i skogen. De jagade mig, ljudet jagade mig. Vassa tänder, klor som rev mig på ryggen. Ett gammalt staket, rostigt och söndrigt hoppade jag över. Gården var till ett övergivet hus. Det enda skydd jag skulle få. Jag skulle just banka på dörren då den öppnade sig och jag trillade ihop på det dammiga golvet. Utanför kryllade det av skuggor, av fåglar som kraxade elakt mot mig. Väntade på mig. Jag sparkade till dörren så den stängdes och dolde fåglarna. Jag svalde och reste mig nervöst upp. Borstade av dammet och inspekterade huset. Lika illa som det såg ut på utsidan, såg det ut på insidan. Gammalt. En antik lampa gungade svagt i taket, väggarna var extremt fula. Golvet var av halvruttet trä. Inredningen då, usch alltså. Hemska stolar och bord, soffan var helt dammig, söndrig och äcklig. TV: n, var ett under att jag ens såg att det var en TV. Bokhyllorna stod knappt upp, hyllplanen hängde med böckerna utspridda på golvet. Halvt uppätna av möss. Jag ryckte till. Väggen var täckt med mer än smuts och fula tappeter … utan rivmärken. Stora. Fåglarna tänkte jag på. Golvet knarrade något fruktansvärt. Lampan lät mer som en stucken gris, fåglarna kraxade utanför. Jag räckte ut tungan. Där fick ni era dumma fåglar, tänkte jag. Möss sprang över golvet, fick mig att rycka till. Jag gick vidare, gav trappan upp en snabb blick. Inte en chans att jag går upp dit. Jag hamnade i det halvrivna köket som luktade som in i … Usch! Blä vad vidrigt! Mögel över hela golvet. Jag drog upp mobilen, ingen täckning. Självklart, så typiskt. Dumma skit!
Jag passerade en dörr, men lampan lysandes ner till. Jag öppnade den svagt, fick så många bilder i huvudet att jag skrattade när jag såg rummet. Badrummet. Haha seriöst, så barnslig jag är. Jag tittade i spegeln. Ett gråvit ansikte, inga ögon. Huden täckte dem. Näsan var också täckt. Öronen var stora och pekade rakt ut. Håret var svart som korparna. Munnen hade inga läppar, med fylld med spetsiga tänder som log i ett hånflin. Jag skrek rätt ut. Lampan blinkade ex antal gånger. Jag stannade inte för att räkna. När jag backade var badkaret fyllt med blod som strömmade över. Det droppade från taket och såg i min hand, mer blod. Spindlar klättrade uppför väggarna, täckte väggarna. De krälade överallt. Jag sparkade upp dörren, sprang ut till ytterdörren. Knuffade upp den men stannade tvärt. Korparna. De drog sig uppåt kraxade och cirkulerade nära mig, rev mig. Jag viftade med nävarna och kutade bort från huset. Ut på stigen med fåglarna efter mig. Jag tvärnita och vände mig om.
”Men ge er! Dumma fåglar!” De landade på marken, förbluffad av att de faktiskt slutade. Men jag stannade inte tillräckligt länge för att undersöka saken. Vände mig och för att kuta. Ansiktet stod framför mig, långa spetsiga fingrar och slöt mig. Jag skrek högt. Hörde ekot sprida sig. Fåglarna lyfte. Vinden blev stilla.
(ledsen kom inte på ett bättre slut om den skulle bli kort. Men ni överlever)
|
|
|
|
