Varför just du? Del 1[SV] |
Tänkte lägga upp en novell då, kommer vara 3 eller 4 delar, alla typer av kritik uppskattas
Frida sitter på en av bänkarna i kyrkan, som så många andra den är sorliga söndagen.
Frida kollar försiktigt upp mot kistan, i den ligger hennes bästa vän, Sofia. Hon dog för 3 månader sen, i en bilolycka.
Frida hade sett det hända, det var den hittills hemskates stunden i hennes trettonåriga liv, hon kunde inte göra något allt gick så fort.
”Om det bra hade varit jag som sprang över vägen först, om det hade varit du som tappade mappen på trottoaren och inte jag, hade det varit jag som var död nu och inte du”, tänker Frida.
3 månader tidigare
Frida sitter och äter frukost och väntar på att Sofia ska komma, dom har alltid sällskap till skolan. När Frida har ätit upp sin macka med ost på och druckit upp sin oboy går hon upp på sitt rum för att kolla om hon gjort allt hon ska i matten som dem hade läxa till idag, och det hade hon.
Så hon lägger ner matteboken och häftet i mappen, efter det så plingar det på dörren.
”Äntligen, det var på tiden”, tänker Frida och tar mappen och går ner, där nere står Sofia som blivit insläppt av Fridas mamma.
-Säkert att jag inte ska köra er till skolan? Jag kör ju David och Jenny, säger mamma.
-Mamma vi bor ju nära skolan, säger Frida med en suck och klär på sig sina svarta converse och sin skinjacka.
-Kom så går vi, säger Frida.
Väl ute så börjar dom prata om killar, hårdrocksartister och kompisar.
-Jag träffade Nathalie igår, säger Sofia.
-Vad sa hon då+, frågar Frida.
-Inget speciellt faktiskt, hon var tystare än vanligt, du vet hon pratar ju skitmycket i skolan, säger Sofia.
-Ja, hon kan vara lite irriterande ibland, säger Frida.
Efter att dom har gåt en stund till så har klockan blivit 7:50, och dom börjar 08:00.
-Mitt fel kom försent till dig, säger Sofia.
-Det är lugnt ökar vi takten så går det bra, säger Frida.
Efter det börjar dom springa, när dom kommit en bit har dom kommit fram till en väg, det är inget övergångställe där men dom måste ändå går över där.
Sofia är den som är först framme vid vägen, Frida ligger hon en bit bakom henne, men plötsligt tappar Frida sin mapp och matteboken och häftet åker ur mappen. Sofia vänder sig om och går mot Frida för att hjälpa henne
-Spring över du så länge jag kommer ikapp, säger Frida t, Sofia nickar och börjar gå mot vägen , och Frida böjar sig ner efter matteboken och häftet, sen reser hon sig upp, hon ser Sofia gå över vägen, Frida ler för sig själv.
”Klart hon gick sakta till vägen”, tänker Frida.
Men plötsligt som från ingestans kommer det en bil, Sofia märker den inte först.
-Sofia!, skriker Frida och börjar springa mot vägen, men det är försent bilen kommer farande mot Sofia och när hon märker den är det försent, bilen kör över henne och hon hamnar under bilen.
Frida sjunker ihop bredvid vägen, hon orkar inte gå mer hon orkar ingenting just nu.
"Varför?", tänker Frida.
Uppenbarlige har någon ringt efter en ambulans för efter cirka 15 minuter hörs sirener och en ambulans kommer, först då klarar Frida av att resa sig upp.
Hon går fram till ambulansen där dom lagt Sofia på en bår, hon är alldeles täckt av blod i ansiktet.
-Kommer hon klara sig?, frågar Frida.
-Det kan vi inte svara på, känner du henne?, frågar en av ambulanförarna som är en kille.
-Hon är min bästa vän, säger Frida.
-Du kan följa med in till sjukhuset om du vill, säger han.
-Visst, säger Frida och hoppar in i ambulansen efter att dom har kört in Sofia i den.
När dom har kommit fram til sjukhuset ringer dom Sofias föräldrar och skolan, efter bara några minuter kommer Sofias föräldrar, dom har gråtit det ser Frida, hon klandrar dom inte, hon förstår dom.
Sjuksköterskan ringer också till Fridas föräldrar för att underätta dom om vart frida är, sjävlklart kommer dom också.
-Åh gumman vet ni nåt än?, frågar mamma.
-Nej, viskar Frida.
efter det sitter dom bara tyst och väntar, efter en timme kommer det en läkare med blodiga handskar, Frida kollar upp och hoppas, men när honn ser han ansikte förstår hon, hon känner tårarna bränna innan han har sagt dom hemska orden.
-Sofia klarade sig inte, säger läkaren.
Frida sjunker ihop, och börjar gråta, det gör såklart Fridas föräldrar och Sofias föräldrar med.
"Varför just du?", tänker Frida
|
|
|
|
