Våning sex till ett [Oneshot] |
Fredrik Holmberg vet inte vart han ska börja, vart han ska sluta; Fredrik vet ingenting längre. Tankarna i hans huvud utövar någon form av våldssport, vilket resulterar i argsint migrän som inte ger sig förrän de våldsamma tankarna stannar upp och knäböjer inför den mäktigaste tanken: självmord.
Fredrik har varit så tålmodig, så stark de senaste tjugotre åren. Det är tjugotre år sedan han i självförsvar tog död på sin drogpåverkade lillebror, som idag skulle ha fyllt fyrtio. Fredrik fyllde fyrtiosex i våras, men det är längesedan han började bli grå och insjunken.
Byggnaden som Fredrik bor i har sex våningar, taket är en bra plats att ge efter för den största tanken: att förenas med Mats, lätta allas börda av Fredriks alltför obefintliga straff, lindra all ångest och stoppa migränvåldet.
Så nu står han där, på taket över sexvåningshuset. Han drar ett djupt andetag som vinterkylan låter pipa i lungorna, ber tyst om förlåtelse.
”Förlåt mig, men jag ger upp”, om och om igen som ett mantra, även fast han vet att hans illgärning har orsakat honom att glömmas av sin Gud.
”Förlåt mig, men jag ger upp”, och så låter han sig falla ut över kanten och genom luften.
Han ser under sitt fall in i en av den sjätte våningens lägenheter: där sitter Kamilla Ahlstrand med ryggen mot fönstret och ansiktet mot TV:n. Som vanligt så spänd sitter hon rak i ryggen i den vita kåsösen och tittar uppmärksamt på TV4-nyheterna. Fredrik var bjuden på middag hos Kamilla när hon fyllde trettioåtta för några år sedan, och den var väldigt åtstramad och tyst, en typisk Kamilla-middag.
Hon har tillsammans med sin exman två söner: den ena med doktorsexamen och den andra på en högre internatskola. Fredrik har aldrig träffat någon av sönerna, men Kamilla har berättat om Pontus, den äldste, och hans framgång, men alltid har hon fått den yngre att låta misslyckad. Fredrik tänker att det är han av sina föräldrars söner som är den misslyckade.
Igår råkade Kamilla gå in i Fredrik i korridoren, självklart, för Fredrik är genomskinlig, osynlig, och ingen vill veta av honom, allra minst hans föräldrar. Hans mamma Margareta ska just fylla sjuttioett, men hon ser fortfarande ut som femtionio. Hon är mycket vacker, brukar Fredrik tänka, och det säger han alltid till henne när de ses, dock viftar hon bara bort hans komplimang varje gång och ser mestadels besvärad ut. Pappa Arne däremot talar inte alls med Fredrik längre, inte sedan rättegången var klar. ”Hade du fått ditt straff hade jag hållit kontakten med dig, men nu däremot är du inte längre min son. Nu har jag ingen alls, jag är barnlös”, hade han sagt efter att domarens klubba hade avslutat rättegången med domen ingen dom alls.
Kamilla reser sig upp och går utom synhåll.
Femte våningen: Anders och Maria Strandberg, samt deras sextonåriga och trotsiga dotter Amanda. Anders syns i profil där han i den bruna manchesterfåtöljen pratar telefon, hans näsa är väldigt stor och spetsig. Maria tittar på TV från den matchande soffan och har för en gångs skull släppt ut det blonda lockiga håret istället för att ha en hästsvans som hon brukar.
Amanda går försiktigt in i vardagsrummet och Anders lägger på luren för att tala med sin dotter. Hon frågar försiktigt något om en fest, varpå Anders säger blankt nej och Maria ser trött ut. Sextonåringen stampar med foten i golvet och skriker högt, tar upp fjärrkontrollen och kastar mot sin far men missar. Det blonda plattade håret flyger kring hennes sminkade ansikte när hon går bärsärk i sitt vardagsrum, Anders har inget hår alls men ganska buskiga ögonbryn och helskägg. Han ser ut som en väldigt avspänd pappa, ”den roliga pappan”, men han låter inte Amanda göra någonting alls som hon vill göra – han måste till och med godkänna vilka hon umgås med.
De enda Amanda får träffa utom föräldrarnas synhåll är hennes närmsta kompisar Clara och Matilda, de är tvillingar och gick på musiklekis tillsammans med Amanda. Fast Fredrik har sett dessa tre tjejer tillsammans med långa killar med körkort, säger han ingenting till Anders och Maria för han vill inte orsaka bråk. Dessutom, hur kan man bli gammal och klok om man inte har varit ung och dum eller inte lärt av några misstag?
Anders pekar mot dotterns rum och befaller henne att gå dit, och raskt gör hon som tillsagd och smäller igen dörren, Maria säger något om att ”det var väl onödigt, hon är ju snart vuxen” och Anders orkar inte argumentera utan bara suckar och säger att han bara vill det bästa för deras barn. Fredrik vet att Amanda smyger ut när föräldrarna har somnat, de lägger sig ganska tidigt så hon hinner till festen innan alla däckar av dåligt utblandad fulsprit.
Fredrik tittar in genom Adrian Svenssons fönster på fjärde våningen där den tjugofyraåriga bartendern är på väg ut ur vardagsrummet med tungan i halsen på en mycket yngre tjej: hon ser ut att vara i femtonårsåldern – fy skäms, Adrian!
Fredrik har ofta reagerat på hur unga tjejerna som Adrian tar med hem är, men kanske är det bara han som är pryd. Dock har han svårt att komma underfund med var denna granne hittar sina flickor, när han oftast står bakom bardisken på åldersreglerade ställen. Visst är Fredrik bekant med falsk legitimation, men kvällens ragg kan inte ha kommit in någonstans där artonårsgräns gäller.
Adrian och den rödhåriga flickan syns inte längre, nu är de nog i sovrummet och bedriver otukt. Fredrik är irriterad på att de inte har stängt av TV:n, den står på och blinkar och drar på elräkningen för den stackars dumma pojken.
Fredrik har aldrig tyckt om honom, han ser så sliskig ut med sitt besynnerliga leende och sin mörka hästsvans. Mest sliskig ser han ut när han står i sin dörr och kysser en tonårstjej adjö i bar överkropp, men det har Fredrik bara sett en eller ett par gånger, för Fredrik bor under Adrian och går ganska sällan uppåt för han tycker inte så mycket om trappor och har inte så mycket att göra ovanför sin lägenhet.
Adrian och Fredrik talas sällan vid, då Fredrik bara använder sig av kallpratsfraser såsom arbete, väder, nyheter och huruvida hissen fungerar och inte, samt när sist den var sönder och hur lång tid de fått vänta på att den skulle lagas.
På tredje våningen bor Jenny Wehn och hennes renrasiga katt Bonny. Fredrik vill minnas att katten är av rasen bengal, vilken ger mycket trevliga katter enligt Jenny och Google.
Hur gammal Jenny är vet inte Fredrik, men hon ser ut att vara runt Adrians ålder – Bonny är fyra år minns han. Just ikväll har Jenny satt det ljusbruna håret i en tjock fläta längs hennes vänstra axel, Fredrik tycker att hon passar i den frisyren. Hon sitter på golvet med katten i knäet och borstar dess päls; hennes katt måste alltid vara finast för utställnings skull. På väggen rakt mittemot fönstret hänger många diplom och prisrosetter, en hylla med andra prisföremål från kattutställningar.
När Fredrik var liten ville han ha en katt, men då pappa Arne är allergisk fick han aldrig någon katt. Förra året funderade han på att skaffa en eftersom att hans far ändå aldrig skulle få för sig att besöka honom och den eventuella katten, men det blev aldrig av. Den här kvällen och det här fallet är en av de få gånger han har fått tummen ur och fått något gjort.
Jenny tittar då och då upp på TV:n, men fortsätter sedan att prata med och borsta sin kisse, som ser ut att vara väldigt nöjd med uppmärksamheten. Fredrik undrar om Jenny kommer att bli en sådan där tokig gammal dam med tjugo katter, men då skulle hon behöva flytta för de här lägenheterna är ganska små tvåor.
Fredrik är nu utanför fönstret till sin egen lägenhet på våning två. Han tittar in för att se om allt står rätt till eller om han kanske glömde att släcka lamporna, men alla lampor är släckta och TV:n avstängd. Han kommer ihåg att han inte rakade sig i morse. Varför glömde han det? När man ska beskådas av hela kvarteret och rättsläkare för att sedan kanske möta en överlägsen kraft kan man ju inte glömma bort rakningen! Nu kommer alla att se allt blod som kommer fastna i hans skäggstubb och han kommer inte bara vara död utan även ofräsch.
Som han tänker att han aldrig kan göra någonting rätt har han kommit till första våningen, där den åttiotreåriga Hedvig bor. Hon har varit med om nästan allt, och hon är pigg som en sjuttioåring. Hedvig är den enda i hela byggnaden som Fredrik faktiskt tycker om. Han brukar bli inbjuden på te eller kaffe eller vad han än vill ha, och väl där pratar Hedvig om allt och ingenting, om år 1946 då hon var blott sjutton höstar och fick sin första kyss, eller 1949 när hon blev med barn med en mycket stilig fransman. Hennes dotter Stina har flyttat till England, bildat familj och även fått tre barnbarn. Ibland är hon här och hälsar på, men nu var det ett litet tag sen.
Hedvig sitter och stickar, det ser ut som att hon stickar en sådan där liten mössa som hon brukar ha på sig. Hon stickar mycket bra och dessutom lagar hon mycket god mat, Fredrik har ätit middag där flera gånger. Han tycker att det är skönt när hon bjuder in honom på mat, då slipper han laga egen och han får dessutom trevligt sällskap.
Nu inser han att han inte bara glömde att raka sig, utan även att säga farväl till Hedvig, och han hinner känna en sekunds ångest-
BAM
|
| Kommentarer | | complicated - 17 okt 12 - 19:17 | Jätte bra skrivet!
Fredrik Holmberg heter en kille jag känner, fick mig ett skratt när jag såg det namnet :) |
|
|
|
