Du |
Dörren smällde igen med ett illvrål. Tårarna beblandades med regn. Vinden slet i mig som den försökte leda mig tillbaka till dig. Hjärtat höll på att slå sig ut ur mitt bröst. Min själs dova skrik fick utlopp för varje tungt steg jag tog i språnget. En öronbedövande blixt slog ner en bit framför mig och fick mitt blod att frysa till is. Den nattsvarta kalla himlen lystes upp framför mig. Jag vände tvärt riktning. Trotsade logiken och hjärnan förnufts. Blöt lera färgade mina barbenta fötter och ben. Jag föll. Resta mig igen. Fast besluten att komma djupare in i den täta skogen. Träden uppenbarade sig vid min sida likt monster hämtade ur den värsta av skräckfilmer. Ytligare en blixt hade lyst upp den smala stigen framför mig. Mina läppar formade ett fruktansvärt skrik men lämnade aldrig mina läppar.
Där stod du.
Likt en av djävulens änglar.
Du närmade dig mig. Så sakta att det såg du som du snarare gled över den fuktiga marken än gick. Ditt hår av blankaste silver hade stänk av blod. Blod av det slag som forsade i mina egna ådror.
Trots att din röst enbart var en viskning hörde jag den tydlig som det högsta skrik. Dina annars så kristallvita tänder formade ett iskallt leende befläckat av färskaste blod.
Min tillfälliga förlamning släppte. Jag kände inte när taggar och kvistar skar sig in i mina fötter. Jag brydde mig inte om att du ropade mitt namn.
Det var bara en tidsfråga innan du skulle hinna ikapp mig. Min enda chans fanns allra djupast in i skogen. Vid sjön.
Fler blixtar lyste upp den alltjämt igenväxta stigen. Bilder av dig flimrade förbi. Fler tårar rann ner för mina kinder. Du som du var innan. Du som visste allt om mig. Hur blev du sådan här? Varför?
Utan att jag kunde förstå hur jag lyckats hade jag kommit fram till rätt plats. Stugan. Ett levande ljus lyste i ett av de gamla fönstren. Mina knogar blödde när de slog mot det ruttnande träslaget.
”Fader Isak!”
Jag skrek ut hans namn nu. Utan att bry mig om du kunde höra mig eller inte.
Dörren gled plötsligt saka upp.
Ett rinnande stearin ljus på ett rangligt bord. Bibelsidor utspridda på golvet. Ett krucifix och ett kors i ett krampaktigt grepp hos en gammal man iklädd prästkrage.
Jag älskar dig.
En fruktansvärd rysning spred sig genom kroppen när jag kände dina andetag mot min hals.
Jag vände mig om och mötte dina annars så havsblå ögon. De var nu röda som skärseld.
Sista tanken innan du ledsagade mig till ditt helvete var att jag inte kunde förstå hur jag fortfarande kunde tycka du var vacker.
|
|
|
|
