Nerina Rosier upptäcker Hogwarts (del 8) |
Nerina fri fakta (typ).Om du gillar HP, titta hit -> http://www.noblecollection.com/index.cfm?fa=produc ts.catagory&catid=21&subcatID=0&pp_sta rt=a.6064d1473ea31bf4cd90452036d396229136
Du kommer bli kär!!!
_______________________________
När middagen väl var avslutad gick alla ut till sällskapsrummet igen. Nu stod vin i kylare utplacerade samt olika sorters snacks. Under tiden då ingen bodde här i Skottland, så hade min farmors gamla husalf Pix rått om stället. Vi hade ärvt henne när farmor dog, men mor hade inte velat ha med henne till frankrike. Pix verkade dock nöjd när vi allesammans var tillbaka i huset, och hon kunde ta hand om alla våra behov.
”Ska vi samtala med min Moster?” sade Draco och log sitt charmigaste leende. Jag var fortfarande i något av en chock efter att ha hört om Thomas, men nickade. Jag hade aldrig talat med Dracos moster förut, men visste att hon suttit i Azkaban i många år. Vi närmade oss den bleka, livfulla kvinnan med ett stort mörkt, yvigt och lockigt hår. Hon log hela tiden, men hennes ögon vittnade om att hon var näst intill samvetslös.
”Draco!” Hon hade precis hällt upp ett glas vin till sig själv och kom fram till oss. Hon kramade honom och kysste honom på kinden. ”Och du måste vara Nerina!” Hon såg storögt på mig innan hon gav även mig en kram. Det var lite omtumlande.
”Trevligt att träffas mrs. Lestrange.” lyckas jag tillsist få ut efter att hon släppt mig.
”Jag hämtar vin tills oss, så kan ni tala så länge.” Draco ler och lämnar oss. Överallt runt omkring står folk och pratar med varandra. Stämningen i rummet känns lättsinnig, även om det här och där diskuteras allvarliga saker. Mrs. Lestrange drar med mig till en soffa och vi sätter oss.
”Nååå…”, säger hon och söker min ögonkontakt ”… är han inte underbar, min systerson?”, avslutar hon och skrattar. Jag nickar. Ett ämne jag känner mig bekväm vid.
”Helt underbar”, instämmer jag ”Han är så charmig, intelligent och driven.” Hon nickar.
”Ja, han brås helt klart på sina föräldrar och sitt blod…” Och så fortsätter hon att prata om deras blod och deras släkt och jag försöker lyssna. Dock finner jag det inte så intressant. Rentutav tråkigt. Men eftersom Dracos moster helt klart är en renblodsfanatiker, så tänker jag att det är bäst att lyssna. Tack och lov kommer Draco med mitt vin.
”Går det bra?”, viskar han. Jag nickar. Vad ska man säga? Då ser jag att han närmar sig. Han bär en svart kostym idag, och hans huvud är blottat, vilket gör att man verkligen ser hur hans hud lyser. Ögonen skymtar svagt rött. Han stannar framför oss.
”Kan jag låna fröken Nerina ett slag?”, frågar han.
”Givetvis!”, säger Draco.
”Ni behöver inte fråga Herre!”, uttrycker sig mrs. Lestrange och ser med strålande ögon på honom.
Vi sitter inne i min fars gamla arbetsrum kring ett runt bord. Jag har tänt några ljus, men ljuset i rummet är ändå skumt. Månens ljus lyser upp mest, på de ställen där den lyckas leta sig igenom gardinerna. Jag sitter tyst tillbakalutad och smuttar på mitt vin.
”Har du några funderingar kring varför jag ville träffa dig?” Hans röst är klar och avslappnad. Dock så uttalar han sitt jag lite för tydligt, men det gör han alltid.
”Nej, egentligen inte.”, jag sväljer, ”Herre.”, lägger jag snabbt till. Han tittar ut genom fönstret och nickar. En stunds tystnad följer. Jag iakttar honom försiktigt.
”Så… hur känner du inför att gå i Gyffindors elevhem?” Hans ögon tränger igenom mig.
”Jag hade föredragit Slytherin.”, säger jag intränat. Han svarar genast.
”Men vad tycker du?” Nu stirrar han.
”För många smutsskallar och blodsförädare. Utan dem vore det ett fint elevhem.” Det sista nästan viskar jag fram. Men att ljuga är uteslutet, för det skulle han kunna mörda mig.
”Du är en klok flicka, Nerina.” Han ler ett kort leende. ”Alla elevhem på Hogwarts skulle vara jämställda, om det inte vore för att de tog in smutsskallar och blodsförädare. Slytherin är finare endast för de egenskaper som krävs hos dem som hamnar där, samt att de ej tar in mer än ett och annat halvblod möjligen.” Jag nickar. ”Eller?” Jag svarar snabbt.
”Det är min uppfattning också Herre.” Han nickar nöjt, men jag vågar inte andas ut än.
”Din skolstart har givit oss en oersättlig situation Nerina. Nu har vi plötsligt direkt insyn i vår fiendes liv.” Han pausar och ser mig i ögonen, ”Du ska alltså vara vän med Potter och hans vänner.” Jag nickar.
”Det är jag redan Herre.” Då ler han ännu större. Det ser ut som att han ska säga något, men han hejdar sig i sista stund och avvaktar. Leendet slocknar lika snabbt som det kom, och han fortsätter sakligt.
”Utmärkt. Jag är mycket nöjd med detta. Undantryck ditt hat och dina känslor, och bli allas bästa vän. Var så charmerande du förmår.” Jag nickar.
”Ja Herre.”
”Sedan måste vi naturligtvis brevväxla på något sätt…” Jag blir stum, men nickar. Ska jag få tillåtelse att ha kontakt med honom!? ”… du borde förståss få ett märke, men om det blir upptäckt?... Nej, det får vänta.” Han nickar för sig själv. ”Ja, då kontaktar jag dig när jag kommit på ett sätt!” Han reser sig hastigt.
”Tack Herre. Det är en ära att kunna tjäna dig!”, säger jag ödmjukt och reser mig jag också.
”Jag är nu väldigt nöjd med att jag övertalade din Mor att låta dig börja Hogwarts.” Han ler åter kort, och går ut ur rummet. Stilla står jag kvar. Var det han som fick mor att låta mig börja skolan? Varför? Inte kunde han vetat att jag skulle komma att hamna i Gryffindor? Rösterna från sällskapsrummet blir högre och alla välkomnar sin Herre tillbaka. Alla verkar vilja att han ska komma till just dem. I stort sett alla som inte är i det här huset just nu är livrädda för honom, medan vi som är här givetvis är rädda, men även trogna vänner…
Veckan fortskrider perfekt. Draco och jag tillbringar varje vaken timme tillsammans. Vi promenerar på ägorna, sitter i soffor i enskilda rum och vi pratar i timmar. Jag älskar allting med honom. Hur han ser ut, hans personlighet och hans charm. Han är helt underbar!
”Packat klart käraste?”, Jag vänder mig om från skrivbordet. Draco står och hänger i dörröppningen och har tagit på sig skoluniformen. Bakom honom står hans resväska.
”Ja!”, jag reser mig och nickar mot sängen, där min väska ligger. Han är snabbt inne och tar den. Jag ler triumferande. Han är en sådan gentleman! Tillsammans lämnar vi mitt rum och går ner till hallen. Där möts vi av en överraskning.
”Draco! Nerina! Ska ni redan fara?” Mörkrets Herre har vänt sig emot oss. Han bär nu sin vanliga svarta mantel, och den sveper över golvet. Vi hinner inte svara.
”Draco, dina föräldrar har redan farit och jag måste bege mig snart själv, så jag måste packa.” Min Mor möter oss alltså när vi går nerför trappan. Hon kysser Draco och mig på kinden snabbt.
”Tack för denna vecka mrs. Rosier. Det har varit ett nöje.”, säger Draco medan mor rör sig mot övervåningen. Hon verkar väldigt stressad och jag hinner ej fråga henne varför.
”Nöjet har varit på min sida!”, ropar hon och vi fortsätter ner. Brasan i rummet sprakar högt.
”Ni reser alltså med flampulver?” Mörkrets Herre iakttar brasan.
”Ja, det var smidigast ordnat så.”, säger Draco. Han ler som vanligt sitt charmigaste leende, fastän jag vet att Mörkrets Herre skrämmer honom.
”Res du först Draco, så räcker jag dig väskorna.” Draco kastar en snabb blick mot mig, innan han snabbt lyder.
”Hogwarts”, säger Draco, och försvinner i den gröna elden.
”Jag har alltid gillat den elden.”, säger Mörkrets Herre och stirrar blint på den plats där Draco nyss befann sig. Hans ansikte ser faktiskt läskigare ut än vanligt i ljuset av lågorna.
”Ville ni mig något Herre, eller kan jag resa nu?” Han tittar kallt på mig. Kanske var jag lite rakt på. Jag tittar bort från hans röda ögon, ser försiktigt ner i golvet och sväljer.
”Ja läs det här brevet.” Han tar fram ett brev och räcker det till mig. Jag läser fort, men förstår ingenting. Är det besvärjelser? När jag är klar ger jag honom brevet igen. ”Sådär. Nu kommer alla våra brev kodas automatiskt, fast du kommer aldrig vara medveten om att det händer.” Han ser nöjt på mig medan jag nickar. ”Jag förväntar mig rapport varje fredag, om inget annat är sagt.” Jag nickar. Enastående magi.
”Självklart. Tills vidare...”, säger jag och niger, innan jag kliver in i elden. ”Hogwarts!” Det sista jag ser är att han inte släpper mig med blicken, ens för en sekund, och han ler svagt i ena mungipan, precis innan jag försvinner. Sedan andas jag.
_______________________________________
If u read, comment.
//Irma
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Edwin82Therese98 - 17 okt 12 - 15:32- Betyg:  | Det var så längesen jag läste om Nerina! Nostalgi! ^^ Kommer knappt ihåg de innan sjätte kapitlet, men får läsa igenom. ;) Jag älskar sättet du skriver på, och Voldemort, får en helt annan bild på honom. Voldemort, Bellatrix och Lucius är awesome ^^ Förresten, sidan du länkade fick mig att tänka på en sak. Att jag har en marodörkarta i min bokhylla och en trollstav, Bellatrix trollstav. ;)
Mejla nästa! :D <3 (Fick förresten insperation till att skriva på min ff själv nu.) ^^ | | Amyemy - 14 okt 12 - 14:55- Betyg: | Du skriver jättebra!:D
Lägg ut nästa del så snabbt som möjligt! |
|
|
|
