Nerina Rosier upptäcker Hogwarts (del 6) |
Min kära dotter,
Jag blev förfärad när jag fick veta från Mr. Malfoy att du inte hamnade i Slytherin. Jag trodde du var självskriven där! Dock finns det inget att göra åt detta, men jag hoppas verkligen att du ändå gör ditt bästa och umgås med rätt sorts människor. Jag hörde även något annat, mycket trevligare, från Mr. Malfoy. Vad jag förstått verkar det som att du och sir Malfoy, trots din tidigare förnekelse, nu är ett par. Jag skickar er mina gratulationer! Detta har nu gett dig, men även mig och Thomas, en högre ställning i våra kretsar. Både Mr. Och Mrs. Malfoy har nu insisterat på att vi ska ha en mindre fest under höstlovet, vilket officiellt bara kommer vara ett av alla events, men inofficiellt kommer det vara för att njuta av det parti som nu verkar ha uppstått. Jag kunde inte vara gladare för din skull! Jag har även blivit ombedd att framföra lyckoönskningar från en mycket speciell vän till oss båda. Han hälsar även att det är ett klokt val, av både dig och sir Malfoy, men också att du nu måste använda din plats i Gryffindor väl. Var inte rädd för att skaffa vänner inom hemmet gumman! Sanningen är så att vår vän verkar så nöjd, att han förmodligen kommer att närvara på den stundande festen. Jag skickar med en katalog från Frankrike, välj vilken klänning du vill!
Kärlek, kramar, kyssar
Din mor Alexandra Rosier
”Så… vilken klänning ska du välja?”, sa Lavender. Hon och de andra satt på sängarna runt mig. Jag la snabbt ner mammas brev i min väska.
”Jag vet inte, det är inte så jätte viktigt.”, sa jag och ryckte på axlarna. Jag hade redan klänningar så det räckte.
”Men den här i rött?”, sa hon och betonade rött. Hermione, som satt bredvid mig och läste på till läxförhöret i Forntida Runskrift, lyfte irriterat blicken.
”Lavender, tänk innan du talar.” Några tjejer fnissade, bland dem mig själv.
”Jo, rött kanske inte är passande… Men svart, eller blått, kanske?” Hon såg förhoppningsfullt på mig.
”Få se då.”, sa jag något O-entusiastisk. Det räckte med en titt i katalogen. ”Jag har den faktiskt redan i blått!” Tjejerna häpnade.
”Lyllo dig!” Hermione sneglade i katalogen.
”Den är faktiskt bedårande…”, sa hon och la huvudet på sned. Jag log mot Hermione. Hon hade blivit min bästa vän här på Hogwarts. Hon var smart, flitig och ibland, oväntat kul. Jag identifierar mig verkligen med henne. Om hon bara inte var en smutsskalle…
Nu var det bara några timmar kvar innan sista dagen innan lovet var över. Veckorna här på Hogwarts har gått väldigt fort, och alla lektioner är väldigt givande. Jämfört med hemundervisning är detta ett paradis. Det bästa var att ha så många olika lärare. Dock så kom jag bra överens med alla, till och med professor Snape. Däremot så tror jag bara att han accepterar mig för att jag är tillsammans med Draco… Jag kunde i alla fall bestämma mig för en klänning tillsist. En svart, med smala axelband, som var draperad i ett luftigt, svävande material. Den är inget speciellt egentligen, men kommer att passa mig perfekt. Över axlarna kommer jag ha en sjal i gnistrande mörkblått. Jag har dock en känsla av att min mor kommer tycka att det är för lite, men jag vill inte sticka ut. Speciellt inte om vår Herre är där… Något som dock har varit jobbigt de senaste veckorna, är att ständigt sväva mellan Gryffindor och Slytherin.
”Nerina!”, jag rycker till, ”Dagdrömmer du igen?”, Draco stryker mig över kinden. Jag nickar. Vi sitter på en bänk, inte så långt från biblioteket. Eller ja, sitter. Jag sitter och Draco ligger med huvudet i mitt knä. Jag drar fingrarna genom hans hår.
”Vad tänker du på då gumman?”, han ler snett mot mig.
”Ja, allt möjligt. Det ska bli skönt med lov…” han skrattar.
”Jag trodde du älskade Hogwarts!” Jag skrattar till.
”Jo Hogwarts ja…”, jag andas in, ”Men inte det här, vad ska man säga, dubbelspelet.”
”Det måste vara jobbigt att behöva spendera så mycket tid med den där smutsskallen!” Han får något mörkt i blicken när han säger det.
”Mm…”, säger jag. Faktum är att jag gillar Hermione. Om hon inte vore en smutskalle skulle jag till och med våga säga högt att hon är min bästa vän. Men det kan jag inte, och det är det som är jobbigt.
”Såja, min kära.” Draco ler. ”Vår vän kommer att förklara för dig varför du måste stå ut med det här…” Han skrattar till. Det gör jag också, men kanske lite för avlägset. Jag är rädd för vad han ska säga…
Tre timmar senare har jag sagt hejdå till alla mina vänner i Gryffindor, som alla ska stanna här under lovet, och står med Draco inne i professor Dumbledores arbetsrum. Dumbledore själv sitter vi skrivbordet. Draco ser till och från med avsmak på honom.
”Får vi åka snart professorn?”, frågar Draco otåligt.
”Bara någon minut till…”, säger Dumbledore och ser på mig med ett leende. ”… nå, fröken Rosier. Vad tycker du om Hogwarts?” Jag sväljer, och ser in i hans ögon, förbi hans halvmåneformade glasögon.
”Jag trivs mycket bra.”, jag skrattar till. ”Det är mycket roligare än hemundervisning!” Dumbledore ler.
”Jo, jag kan tänka mig det.”, han tar en paus och iakttar Draco, som läser titlarna på bokryggarna en bit bort. ”Vad jag förstått så var det en chock för dig att hamna i Gryffindor?”, han nästintill viskar fram det, men låter ändå helt avslappnad. Jag vet inte vad jag ska säga, men nickar tillsist. ”Har du kanske haft ett syskon som tillhört Slytherin?” Hur vet han allting?
”Nej, jag har bara en äldre bror, och han är hemundervisad som jag. Men Pappa.”, jag undrar varför jag säger det här, och försöker andas lugnt. ”Pappa tillhörde Slytherin.”
”Evan Rosier?”, säger han och lyfter huvudet lite. Jag nickar. ”Ah… Mycket tragiskt.” Han nickar för sig själv. Jag vet inte vad jag ska svara, och ser ner på mina fötter. ”Han var god vän med Severus, professor Snape, din far” Jag ser upp. Det visste jag inte.
”Det har han inte sagt.” Dumbledore nickar.
”Man glömmer helst sådant man lider av…”, han tittar igen på Draco. Jag förstår inte vad Dumbledore menar. ”Vad gör din bror då?”
”Han jobbar åt Mr. Malfoy.” Dumbledore nickar snabbt. ”Det är så jag och Draco känner varann.”
”Ni kan åka nu!”, han blinkar åt mig.
”Det var på tiden!” säger Draco och är snabbt vid min sida. ”Du först, Nerina.” Jag nickar, tar en näve flampulver, och kliver in i elden.
______________________________________________ _____________
Länge sedan något kom ut, men hoppas ni gillar detta ändå!
//Irma
|
|
|
|
