What makes you different - del 10 |
- Jag får verkligen dåligt samvete för att jag inte lägger upp nya delar mer ofta, men samtidigt har jag bara sex "färdiga" delar just nu kvar som jag inte har publicerat och jag har inte tid att skriva på den här just nu då skolan på allvar tar livet av mig... Men jag slänger upp en del nu, för er skull, så kommer väl nästa (förhoppningsvis) inom en snar framtid...
DEL 10
- When the daylight weighs a ton and all my friends are gone
Victor
Jag kunde inte bara släppa det.
Stella och Albin.
Albin och Stella.
Jag kollade ut i mörkret genom fönstret. Min mamma befann sig ute i vardagsrummet, troligtvis däckad, och jag var inne på mitt rum. Själv. Jag hade inte varit i skolan på en vecka. Idag var det fredag, alla mina polare var på fest men jag var hemma. Det här var nog första helgen på två år som jag inte festade och det kändes på något sätt skönt. Jag hade ingen lust att umgås med massa människor, att spela rollen som Victor Landh – killen som inte blev berörd av något eller någon.
För det blev jag. Av Stella.
Oliver hade varit förbi flera gånger och försökt att prata med mig. Mest pratade han om Stella, att jag borde komma tillbaka till skolan och att jag skulle snacka med henne. Han sa att han var säker på att hon och Albin inte hade gjort något, att han hade sett hur avvisande hon hade varit mot honom men jag trodde honom inte.
Och även om de inte hade gjort något hatade jag att känna såhär.
Det här var anledningen till att jag aldrig hade tillåtit mig själv att få känslor för någon. När man får känslor för någon blev man sårbar, och en person som jag själv hade inte råd att vara sårbar.
Jag höjde upp musiken så mycket jag kunde och la mig på sängen och bara blundade.
Jag visste att jag var tvungen att gå till skolan på måndagen. Jag hade varit borta alldeles för mycket och jag var säker på att det skulle räcka med att vara borta från en lektion till så skulle mitt studiebidrag för den här månaden dras in – och det var inte något jag hade råd med.
Och att komma i tid innebar 08:02-bussen, vilken också innebar Stella.
Jag övervägde ifall jag skulle gå till skolan istället, men då skulle jag behöva gå hemifrån minst fyrtio minuter innan skolan började och det hade jag ingen större lust med, särskilt inte med tanke på det snöregnblandade vädret.
Så, jag hade inget annat val än att lunka bort mot bushållsplatsen på måndagen strax innan klockan åtta och hoppas på att Stella inte skulle vara där.
Hon hade fortfarande inte kommit när bussen rullade in längs med vägkanten, och när den körde ut på vägen igen befann hon sig inte på den. Kanske hade hon tänkt som jag, och valt att gå till skolan ändå trots vädret? Inte helt omöjligt.
Jag lutade mig tillbaka, tog upp mobilen och skickade iväg ett sms till Oliver.
Till Oliver, 08:05
Du kommer på första lektionen idag va?
Jag behövde inte vänta länge innan jag fick ett svar tillbaka.
Från Oliver, 08:06
Yes, du med antar jag vilket var på tiden! Förresten, vi måste snacka. Det gäller Albin
Irriterat la jag ner mobilen i fickan. Jag ville inte snacka om Albin. Senaste gången jag såg honom var på festen och det hade ju slutat med att jag slog till honom. Efter det hade jag inte brytt mig om att snacka med honom någonting och han hade inte direkt försökt få kontakt med mig heller så.
Oliver hade berättat om scenariot i hallen där Albin tydligen hade försökt tvinga sig på Stella. Han hade sagt att han hade pratat med Albin, sagt åt honom att hålla sig borta men inte av vilken anledning – Oliver skulle aldrig göra något sådant, men jag tror ändå att han fattade.
När bussen tillslut rullade in vid skolan skyndade jag mig ut ur den och bort mot mitt skåp. Oliver stod troget och väntade där på mig och vi hälsade lite kort medan jag låste upp mitt skåp och tog ut mitt skrivblock i engelska.
”Vad ville du snacka om?” frågade jag medan vi började gå uppför trapporna till klassrummet.
”Vi tar det sen.” sa Oliver och öppnade klassrumsdörren.
Efter engelskalektionen hade vi en rast på en kvart och som vanligt drog vi på oss våra jackor och gick ut för att röka. Det var tomt på bänkarna utanför (inte särskilt konstigt med tanke på vädret) men Oliver och jag tryckte oss mot väggen precis utanför dörren som låg under tak trots att det egentligen inte var tillåtet att röka där – men ingen skulle komma och säga till oss ändå.
Efter ett tag frågade jag ännu en gång vad han ville snacka om.
”Albin.” sa Oliver.
”Vad är det med honom?”
”Han fattar.” sa Oliver.
”Vad?”
”Att det är något mellan dig och Stella.”
”Det är inget mellan mig och Stella.” muttrade jag.
Oliver gav mig en menande blick. ”Han fattar i alla fall. Han frågade mig förra veckan när du inte var i skolan om hon var din brud eller något, jag sa att jag inte visste men då muttrade han någonting och gick därifrån bara.”
”Jag pallar inte bry mig om den idioten.” sa jag. ”Han är bara avundssjuk för att hon föredrog mig framför honom.”
”Lägg av.” sa Oliver. Jag kollade förvånat upp på honom. Stod han inte på min sida? ”Albin är ingen idiot och det var jävligt onödigt att slå honom. Du borde snacka med honom. Om Stella. Och be om ursäkt på samma gång.”
”Är du dum i huvudet eller?” utbrast jag. ”Det finns inget att snacka om och i helvete heller att jag tänker be om ursäkt!”
”Inget att snacka om? Du slog honom för att han raggade på en tjej, Victor, en tjej som han inte ens visste att du var intresserad av. Klart som fan att du måste snacka med honom.”
Jag kastade ner det sista av cigaretten på marken och gick in i byggnaden igen utan att svara på Olivers fråga. Han kom inte efter mig heller för att be om ursäkt eller något – inte för att jag förväntade mig det heller men ändå.
Om mitt humör var sämst innan så var det ingenting mot vad det var nu.
Jag låste upp skåpet, tog fram matteböckerna och drog sedan igen det med en smäll. Jag tryckte argt dit hänglåset, tog böckerna i ena handen och började gå.
Egentligen hade jag vetat det här hela tiden, att Albin skulle vara förbannad på mig, men det var ändå någonting som gjorde mig lite förvånad över det hela. I vanliga fall om en tjej hade valt mig framför honom (vilket de oftast gjorde) brukade han bara vifta bort det och skämta om att hon ändå inte var hans typ eller något i den stilen, men den här gången hade det tydligen varit annorlunda för honom.
Synd bara att det var annorlunda för min del också.
Just som jag svängde runt hörnet där trappan befann sig gick jag in i någon. Jag kollade upp och mötte Albins mörka blick.
”Se dig för.” mumlade jag och försökte tränga mig förbi men han ställde sig i vägen. Jag gav honom en blick som sa åt honom att flytta på sig men han stod kvar. ”Och vad är ditt problem?”
Albin knuffade till mig i bröstet så att jag vacklade bakåt.
”Frågan är vad ditt problem är!” fräste han tillbaka.
”Det är inte jag som går runt och har pms.” sa jag med ett hånflin. Jag visste att det bara skulle göra honom mer arg men jag kunde inte låta bli. Jag hade inte någonting att be om ursäkt för.
Albin tog ett steg närmre mig och knuffade till mig så hårt att mitt huvud slog i väggen bakom. Innan jag hann göra något annat var han framme och tryckte upp mig mot väggen.
”Du tror att du är så jävla bäst hela tiden. Alltid! Du ska ha alla brudar även om de är upptagna eller inte och du tror att du styr över oss som någon jävla boss. Jag är så sjukt. Jävla. Less på dig!” Han skrek nästan och folk hade börjat samlas runt omkring oss.
Albins humör och beteende påverkade även mitt. Jag tog spjärn mot väggen och tryckte honom ifrån mig. Hans grepp lossnade och nu var det jag som hade övertaget. Jag knuffade till honom så att han nästan ramlade baklänges ner på det hårda stengolvet men han lyckades återfå balansen i sista stund.
”Umgås inte med mig då om du känner dig så jävla ägd av mig.” sa jag och blängde på honom.
Jag såg ilskan som kokade inom honom. ”Jag känner mig inte ett dugg jävla ägd av dig. Du är fan inte värd någonting. Du tror att du är så jävla cool men i själva verket är det så jävla synd om dig och din alkoholist till morsa! Ni är lika värdelösa båda två!”
På en halv sekund hade jag hunnit fram till Albin och när jag väl var framme slog jag till honom så hårt jag kunde. Jag var rätt säker på att jag hade träffat hans näsa; det blödde rätt rejält och jag stirrade på min högerhand som också var blodig. Han tittade upp på mig, såg min ovaksamhet och passade på. I nästa sekund var det jag som stod och höll mig för en blödande näsa och därefter bröt helvetet ut på allvar.
Vi fick in ungefär vartannat slag på varandra men jag kunde inte känna någon smärta. Jag var för arg och sårad för att ens orka bry mig. Det enda som spelade någon roll var att få slå. Slå, slå, slå tills jag glömde alla tankar och problem jag hade.
”Men va fan, lägg av!” Jag kände genast igen rösten, och när Olivers starka händer tog tag i mina axlar och försökte dra mig ifrån Albin som av någon anledning hade hamnat under mig snodde jag runt och knuffade till honom.
”Lägg dig fan inte i det här!” fräste jag och vände min uppmärksamhet mot Albin igen som hade rest på sig och var beredd på att göra ett utfall mot mig.
”Va fan håller ni på med?!” Innan varken jag eller Albin hann kasta oss mot varandra klev Oliver in mellan oss. ”Är ni helt hjärndöda båda två eller?!”
Jag gav honom en varnande ögonkast men hans blick var fastnaglad vid mig och jag kände hur skammen började komma. Oliver var min enda riktiga vän och på något sätt kändes det som att jag hade svikit honom.
Men trots det kunde jag inte hindra orden som flög ut ur min mun: ”Flytta på dig!”
”Nej.” svarade Oliver. Han kollade på Albin som faktiskt såg ut att ge upp.
Jag kollade över axeln på Oliver och mötte Albins blick. ”Det här är fan inte slut än.” sa jag. Jag kunde själv höra hur hotfull min röst lät och sedan vände jag runt och trängde mig igenom folkmassan i riktning mot utgången från skolan.
Det var när jag började gå som jag insåg hur ont jag faktiskt hade. En konstant, stickande smärta i de vänstra revbenen som nästan var outhärdlig gjorde att jag var tvungen att slå av på tempot, jag kunde inte längre knyta min högra knytnäve för att jag hade så ont i den och tillråga på det var den också blodig och jag kunde se att knogarna började bli blå utöver såren som redan fanns där. Men de flesta slagen hade tagit ansiktet på mig, så bortsett från revbenen var det där det gjorde mest ont – Albin hade fått in en träff på mitt högra öga och jag var säker på att jag skulle ha en blåtira där imorgon och det verkade som att det forsade ut blod ur näsan.
Jag tryckte upp dörren med högra sidan av kroppen och gick ut i det snöregnblandade vädret för tredje gången den här dagen. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, men inte fan skulle jag stanna kvar här i alla fall.
- I do not really know if I can let you go, I can only try
Stella
Numret var inlagt på mobilen och sparat under namnet Victor Landh. Jag tyckte på hans namn och hans mobilnummer dök upp på displayen.
Varför smsade jag inte bara? Hur svårt kunde det vara? Och vad var det värsta som skulle kunna hända?
Jag tryckte på Skapa meddelande och kollade på det tomma konversationsfönstret.
Till Victor Landh, 09:37
Men vad skulle jag skriva? Att jag ville prata? Skulle jag be om ursäkt? Skulle jag komma med en förklaring i smset redan? Eller skulle jag helt enkelt bara skriva ett simpelt ”hej”?
Till Victor Landh, 09:37
Kan du komma hem till mig ikväll? Jag måste prata med dig /Stella
Innan jag hann ångra mig tryckte jag på Skicka. När mobilen talade om för mig att meddelandet hade levererats blundade jag och undrade vad jag just hade gjort.
I samma stund som bussen rullade in framför skolan la jag ner mobilen i fickan och reste på mig. En snö/regnblandad blandning mötte mig när jag klev ut från bussen och jag drog snabbt upp luvan och skyndade mig mot skolans ingång men när jag kom dit var det knappt så att jag kom in. Ett femtiotal personer stod samlade innanför ingången och alla pratade upphetsat om någonting som jag inte riktigt hann uppfatta innan Elin kom fram och hakade in sin arm under min.
”Vet du vad Johan gjorde igår?” frågade hon upphetsat. Hennes ögon lyste av glädje.
Jag skakade på huvudet.
”Oh my god alltså, jag dör! Vi skulle ju träffas efter skolan då, så jag åkte hem till honom och sedan...”
När jag klev på bussen senare under dagen för att åka hem hade jag fortfarande inte fått något svar från Victor.
Även att det inte var mobilens fel hade jag lust att slänga den i backen och trampa på den tusen gånger om för att den aldrig levererade något sms från honom till mig. Jag hade kollat mobilen en gång var tionde minut hela dagen, kollat så att meddelandet verkligen hade gått fram och sett till att jag hade full täckning hela tiden, men ändå trillade inget sms in i min inkorg – i alla fall inte från honom.
Jag visste egentligen inte vad jag hade förväntat mig. Varför skulle han vilja träffa mig efter det som hade hänt?
Men jag tyckte ändå att han kunde kosta på mig ett sms där han förklarade att han inte ville ha någonting mer med mig att göra – för det antog jag att han inte ville.
När jag kom hem drog jag snabbt av mig ytterkläderna och gick in på mitt rum. Jag slängde mig ner på sängen och borrade in ansiktet i kudden och väntade på att tårarna skulle komma.
Vad skulle jag göra?
Jag gillade en kille som jag absolut inte borde gilla av många skäl. Han var inte direkt känd för att ha långa och seriösa förhållanden och var ingen bra kille överlag, han gjorde mig förvirrad och visade upp två helt olika sidor hela tiden, han öppnade aldrig upp sig och sa aldrig vad han tänkte och värst av allt – han var helt oåtkomlig för mig. Även om jag kunde bortse från allt det andra så kvarstod fortfarande den sista punkten och det gick varken att ignorera eller ändra på den punkten.
Han var och skulle alltid vara oåtkomlig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | gillardig7 - 13 okt 12 - 09:17- Betyg:  | OH MERMERMER!!! D:
Jättesuperdupermegamycket bra!! Längtar till nästa del :3
btw behöver inte mejla kollar alltid efter XD jätte beroende av detta hihi | | TH-Lower - 11 okt 12 - 12:54 | Åhhh, riktigt bra! Mejla nästa. :)
Du är grym! | | johannaljung - 9 okt 12 - 22:08- Betyg: | | Oh skynda med nästa del!! Säg till när den är ute ;) | | Atrociouschild - 9 okt 12 - 21:45- Betyg: | | bra! maila nästa | | mizzkitty - 9 okt 12 - 21:22 | Sjukt bra, tur att Stella missade bråket mellan Albin och
Victor. Men det betyder väll att Victor tycker om Stella,
och att han blev förbannad för att Albin höll på med henne.
Stella knuffade ju undan Albin. Tycker att Stella och Victor
bör prata med varandra på tu man hand, och försöka lösa det
ändå. Maila när en till del ligger uppe :). | | JessicaKarlsson - 9 okt 12 - 19:44 | | vilken tur att hon missade bråket mellan Albin och Viktor haha :) lika bra del som vanligt (: | | Notchii - 9 okt 12 - 18:48- Betyg: | | Äntligen :D Skitbra del jag gillar den här novellen särsilt när man får läsa från bådas sidor :P Mejla nästa |
|
|
|
