Bara en början-ska fortsätta på den när tid finns! |
Han står ensam i middagssolen och betraktar stenen framför sig. Den är så gammal att dess kanter har nästan frätts bort utav århundraden av regn, snö, vind och gassande sol.
Gravstenen ligger i den äldsta delen av kyrkogården, helt avskild från de andra, helt övertäckt av murgröna och mossa. Hösten har börjat gripa tag naturen, som nu underkastar sig dess klor.
Så det är här allting började. Allt jag har fått genomlida hittills är orsakat av den man som ligger begravd här. Här, på en sådan liten och bortglömd plats.
Zeke hukar ner mot graven för att borsta bort mossan och jorden, för att kunna se det som är inristat i stenen. Allt medans han rycker bort blad och växtlighet så börjar han nätt och jämt att skymta bokstäver.
Medans han sakta och metodiskt frigjorde gravstenen från lort, så for tankarna i en våldsam ström genom huvudet.
Har jag hittat honom? Är sökandet över, har jag hittat honom?!
Tystnad. Påtryckande, skrämmande tystnad. Kyrkogården ligger nu i skuggan av ett moln, och det känns som om tiden plötsligt upphört att existera. Zeke kan bara stirra, han vågar knappt röra på sig.
Jag har hittat honom! Jag har äntligen hittat honom!
---------------------------------
B ara början så att jag själv inte ska glömma bort, förhoppningsvis kommer resten upp senare i veckan!
|
|
|
|
