vildängel |
jag sitter på min slutstation och väntar
på dig
och med ett purpur färgat hjärta i mitt bröst
bankar det snart sönder mitt inre
skulle ha väntat på mig
vildängel,men vi lät ju allt ta tid
hatade när tiden sprang i ultrarapid
jag har glömt vad jag minns
det vilda
som speglade sig genom ytan från alla hav
till oss,min vildängel och jag
älskade vildängel
du som var luften jag drog in i mina lungor
min drivkraft
min slutstation var öde och här sitter jag på
min bänk
och bygger upp mina frusna tankar om vildängel
snart ska jag vara hos dig igen
du har säkert redan väntat länge
men jag kommer innan första snön har lagt sig
jag tar med mig våren och sommaren
och bygger upp vårt fallna korthus till ett
rymligare som passar våra hjärtan
älskade vildängel
du försvann med höstlövens oranga och
röda toner
lämnade mig med kala grenar på frusna träd
tomma steg utan ljud,från min vildängel och jag
men borta vid kanten finns ljudet igen
ska ta mig dit
min slutstation är en spökstad utan själ
men det finns en dörr långt där borta
måste bara vrida tiden bak och fram så kommer
jag sen
vänta där på mig
vildängel,vill inte att det ska ta tid längre
vill ha allt i ultrarapid
älskade vildängel
du som var drivkraften i mitt liv
gav mitt hjärta lugn och ro
det är sista vägen hem
bort från öde spökstad och hem tillbaks
måste gå nu
bort från grå och tidlös dimension
genom snår av tistlar och tom värld
ända fram till dig där borta vid kanten
där långt borta bakom dimman i grått
vildängel
kan jag höra ditt hjärta slå i takt
med vinden
älskade vildängel
inte längre ensammaste i världen
ser solen och din utsträckta hand
och äntligen slår klockan rätt igen
äntligen rätt igen
inte längre vilsen i en
grå spökstad
|
| Kommentarer | | martobicat - 3 okt 12 - 13:52 | | så vacker! |
|
|
|
